april 25, 2013, Skolan.
När Estland blev fritt blev det viktigt att förändra skolundervisningen. Den sovjetiska lärde ut felaktigheter och systemet var fel från början. Ants satt i ett samtal med skoldirektören i Väike Maarja för att berätta om det svenska skolsystemet. Problemet var att han inte trodde på det heller. Den estniska skolan förändrades inte efter det svenska systemet.
I tidningen Axess novembernummer 2012 kan vi läsa en artikel Pedagogik som politik, som förklarar hur tokigt vårt system är och varför Estland och Finland inte följde efter oss.
Professor Inger Enkvist har skrivit artikeln.
Redan när Enkvist själv var lärtarstudent på 1970-talet poängterades att katederundervisning är gammalmodigt, att läratrna endast ska vara stödjande. Läraren ska också ha ansvar för hela eleven. Man menade att eleven skulle självmant söka kunskapen om de bara slipper läxor och examina.
Att kräva ett korrekt uppträdande eller att rätta uppsatser med rödpenna uppfattas som ett hot mot elevens rättighet att uttrycka och utveckla sin personlighet.
I sin utbildningstidskrift Krut skriver Donald Broady en massa dumheter om en dold läroplan. Samhället påstods använda skolan för att indoktrinera, kontrollera och styra eleverna, och i förlängningen göra dem till kapitalismens löneslavar. Lärarens uppgift var att uppmärksamma eleverna på detta förtryck, så de kunde göra motstånd. osv. osv.
En enhetlig lärarkår varnade för att kvaliteten skulle sjunka om realskolan slogs ihop med folkskolan till en enhetsskolas.
Sammanslagningen genomfördes ändå och politikerna bortsåg från utbildningskvaliteten och ämneslärarnas erfarenheter och istället framhöll ökad social jämlikhet som skolans mål.
Här blir jag förtvivlad. Det fulaste man kan/kunde vara i Sverige var försedd med en relativt snabb hjärna. Om man hade fått en sådan måste man dölja det så att man inte gjorde andra elever avundsjuka. Elitklasser är ett skällsord. Jo, jag vet det. Jag vet en elev som levde med pressen att inte tänka så fort. Att inte göra andra ledsna genom att vara för duktig. Hon mådde fruktansvärt dåligt under skolåren.
Jag undrar vad vi egentligen tror är anledningen till att vi utbildas? Är det inte det bästa för verje enskild människa och för staten att vi får utbildas efter vår förmåga? Om vi har en specialbegåvning för något ska skolan hjälpa till så att varje elev får möjlighet att utveckla den. Det handlar om värderingar. Som allt annat. Om vi värderar alla yrken lika högt, om vi inte föraktar någon för hans/hennes “enkla” yrke, utan tar tillvara den kunskap varje människa har på sitt specioella område, då tror jag att vi får en större mångfald i vårt land. Vi måste utbilda för det uppväxande släktets skull i första hand och utan sidoblickar på politiken, som ändras och justeras hela tiden.
I artikeln skriver författaren också att Lärarhögskolan var den socialdemokratiska regeringens skötebarn. /.../ ...lärarhögskolorna uppfattades som en viktig kanal för att göra partiets ideologi till statens.
Det är ju så jag läst att kommunisterna arbetade. “Vi börjar med barnen”, för att kunna genomföra samhällsförändringarna.
Artikeln är lång och skrämmande. Jag slutar här. Skolan och barnens utveckling är det som ligger mig närmast hjärtat. Att slarva med dem och låta dem bara sitta av hela sin barndom och ungdom utan att de kan se se meningen med allt, det är en allvarlig synd. Varför finns inte det med bland de tio budorden?
I Estland såg man vart det barkade under kommuniståren och ville därför ge barnen riktig utbildning när den estniska staten kunde bestämma själv. Som sagt var: esterna har mycket att lära svenskarna, och finnarna har mycket att lära svenskarna, japanerna har mycket att löra svenskarna.