.

Jag har med hjälp av närstående skrivit ett öppet brev till våra medier. Ibland måste jag visa på det positiva i det lilla landet, och förklara varför det måste fortsätta att vara ett fritt land.

Öppet brev till svenska medier.

Sveriges media har gjort sig skyldiga till förtal av ett grannland vid ett flertal tillfällen utan att det diskuterats eller kommenterats. Vi alla tar alltför ofta för givet att det vi ser och hör i media stämmer med verkligheten. Tyvärr är det inte alltid så. Om felaktigheter inte rättas till kommer vi tillgodogöra oss lögnerna som sanningar. Yttrandefriheten är inte säkrad om inte människor får svara på och rätta till felaktigheter som sägs i våra media,

 Jag talar om Estland. Jag har tittat, lyssnat och läst på många program eller artiklar under årens lopp som gäller de baltiska staterna, men tänker nu fr.a. skriva om Estland, eftersom jag känner bäst till Estland, även om alla tre staterna har en gemensam historia av de sovjetiska och tyska ockupationerna under och efter andra världskriget.

När Estland arbetade för sin frihet på 1980-talet visade det sig att  antingen visste svenskarna ingenting om landet, eller var de övertygade om att alla ester var fascister. Just det framgick och betonades i TV, radio och tidningar. Jag minns t.ex. när Per Ahlmark i ett program sa att esterna hade svurit sig åt Hitler och därför bar på en tung skuld.

Jag minns när Jarl Alfredius i Aktuellt ifrågasatte om svenskarna skulle hjälpa de nya staterna med bistånd när de hade så hemska fängelser! Jag såg också ett program om de hemska fängelserna i SvT.  Det var inte ester, letter eller litauer som skapat de fängelserna! De var ett uttryck för den sovjetiska nonchalansen när det gäller människovärdet; och det var inte fängelserna som prioriterades allra först när hela infrastrukturen skulle byggas upp i de plundrade länderna.

Jag hörde på radio när någon sa att "i Baltikum sitter alla judar med väskorna packade och är beredda att fly"! Jag och min släkting Anne frågade vice ordföranden i judiska församlingen i Tallinn, fru E Gurin-Loov om det.

Eugeniva Gurin-Loov

Hon skrattade gott och sa att hon aldrig hört något så dumt! I själva verket hade judar flyttat till Estland från Ryssland för att få ett bättre liv under sovjetåren.

Göran Persson for två gånger till Riga och skällde ut letterna för att de inte gjort upp med sin historia, judeutrotningen. Det är ett synnerligen svårt brott som hade begåtts ca 50 år tidigare. Före det hade så gott som hela brfolkningen varit utsatta för arkebuseringar, deportationer, våldtäkter konfiskering av egendom m.m. Efter detta hade de aldrig varit fria utan istället själva utsatts för flera svåra brott: Nya mord, deportationer , våldtäkter och svält mm. Hur många letter var skyldiga till detta? Varför fick de inte ta hand om problemet själva när de dragit andan efter sovjetåren? Troligen var förövarna redan avrättade för sitt samarbete med tyskarna.

Jag tror att det handlar om brist på historiekunskap när svenskar talar om ester. Jag tror att svensken i allmänhet inte vet någonting om landet och dess historia. Vi har inte haft krig i vårt land på 200 år. Det är underbart skönt, men det betyder att vi saknar en kunskap som de flesta europeer har. I Nürnberg förstod de. Det var estniska soldater som var vakter under den stora rättegången. Varför? Jo, John McCloy, USA:s höge kommissionär i Tyskland skrev till sin statssekreterare:

De baltiska enheterna i Waffen SS(baltiska legionen) skall anses skilja sig från tyska SS beträffande syfte, ideologi, aktiviteter och kvalifikationer för medlemskap, och därför anser kommissionen dem inte för att vara en rörelse fientligt inställd mot Förena Staterna.

Jag läser också i boken "Undergången. Estniska Frihetssoldater berättar". SMB 2011.

Esterna I Waffen SS hade bara ett mål - att befria Estland och slåss mot Sovjetunionen. De västallierade insåg också esternas strävan och inte minst USA beslöt att inte se de estniska Waffen SS-soldaterna som USA:s fiende. 1947 sattes ett estniskt vaktkompani upp “4221st Guard Company” som fram till 1949 användes vid Nürnbergrättegångarna mot de tyska krigsförbrytarna.

Den estniska vaktstyrkan i Nürnberg.

Esterna iklädde sig den tyska uniformen för att rädda sina familjemedlemmar som deporterats till Sibirien. De ville ha dem tillbaka om de fortfarande var vid liv. De hade alla levt i helvetet under ockupationen 1940-1941, ett helvete som mycket få människor har försökt sätta sig in i.  Sovjet, som i samarbetsavtalet med Tyskland fått Baltikum på sin lott, hade arkebuserat på öppen gata, dödat, torterat och deporterat esterna. När tyskarna sedan vände sina vapen mot den tidigare vapenbrodern var det många ester som hoppades att de skulle få tillbaka familjemedlemmar som deporterats. Finländarna stred på samma grund på Tysklands sida utan att som kollektiv kallas fascister.

Vi i Sverige vill tro att det inte finns så grymma människor som nazisterna. Jo, de finns. De som hade härjat dödat, bränt och stulit under ett drygt år i esternas land under åren 1940 - 1941. De som kom tillbaka 1944 och åter begick alla dessa brott. De som hade bestulit dem på allt som de lyckats uppnå under sina tjugo år i frihet, och ännu mera.

Esterna hade varit ockuperade av andra makter sedan 1200-talet. Under nästan 200 år med Sverige som ockupationsmakt. Även om svensktiden i Estlands historia målas i vackra färger är den en del av den långa ofriheten.

Esterna har iklätt sig många olika soldatuniformer. De har stridit många gånger för andra länders intressen.

Genom ett befrielsekrig mot både tyskar och ryssar 1918-1920 blev esterna äntligen fria! I tjugo år var de helt fria och utan att ha haft tillfälle att praktisera skötte de alltså sitt eget land i tjugo år. De kunde bestämma över sig själva. De kunde välja utbildning och yrken helt fritt. De byggdes nya bostäder i städerna och livet liknade allt mer det som levdes i västra Europa.

Minoritetsgrupper på fler än 3 000 personer fick kulturell autonomi. Det var första gången judarna fick det någonstans i världen! De tackade med en guldplakett från Judiska Världsrådet. Detta har fallit i glömska, att esterna gav judarna autonomi under den korta tid de kunde bestämma själva.

En annan sak som fallit i glömska är att det var många judar som flydde från Tyskland via Estland för att sedan fortsätta sin resa till t.ex. USA. Vid sovjets ockupation stängdes den möjligheten. Svenskarna hade stängt sina gränser för dem och krävt av Tyskland att alla judar skulle bära judestjärnan. Förresten, är det inte i Malmö som “judarna sitter med väskorna packade” nu?

Sedan slog Sovjet till och genom att ljuga om att de inget ont ville, inte ville ta makten, inte skulle tvinga på dem kolchoser etc. utan bara ha militärbaser i landet, lyckades de ändå ta makten och bestjäla esterna på allt. I privatlägenheterna i städerna flyttade främmande människor in. Maten försvann från affärerna, makten i kommuner och städer sköttes ofta av män från den sovjetiska Förintelsebataljonen. Varför hette bataljonen så? För att den skulle förinta förstås! Medlemmarna fick en lista på vilka som skulle “tas om hand” först. Vilka som skulle dödas eller deporteras. De fick alla rättigheter trots att de inte hade någon kunskap om rättsväsende eller styrande. Många människor dödades under den tiden – andra deporterades.

Sverige var det första landet i världen som erkände den sovjetiska ockupationen. Jag har försökt hitta en bra förklaring till detta. Estland hade varit fritt i 20 år och sökte sig fortfarande fram. 1938 var de, efter tre år utan regering, åter ett demokratiskt land som i allmänna val godkänt den nya ordningen och en ny president och parlament. Det hade passerat tre år med en tidigare premiärminister som styrde landet med dekret. Tyskland, Italien och Sovjetunionen var diktaturer. De var avsevärt äldre statsbildningar. Men det var det lilla, nya landet Estland och dess tvilling Lettland som fick betala ett högt pris för att de inte hade en perfekt konstitution under sina första år som trevande stater. Det kan man kalla ett straff!! De dömdes till ett liv i en helt annan och helt omänsklig kultur. De förlorade sina mänskliga rättigheter och det slaveri som nu gällde var mycket värre än det under tsaren. Jag poängterar att det var mycket värre än under tsaren.

Sedan kom tyskarna. Esterna trodde att det betydde att de snart skulle vara en fri stat igen. Men icke! Hitler hade för avsikt att skapa ett Ostland; tyskarna ansåg ju att de hade “rätt” till de estniska och lettiska områdena sedan gammalt. Där hade ju balt-tyskarna levt och haft en stor betydelse både före, under och efter Peter den stores tid. Under den tyska ockupationen dödades inte lika många som under den föregående sovjetiska ockupationen. Men ändå var det många människor som dödades. Människor från olika folkgrupper. Det fåtal  ester som deltog i judeförföljelserna avrättades senare av Röda armén för sitt samarbete med tyskarna. De ester och ryssar som dödade ester har ännu inte straffats.

Ytterligare 40 år av ockupation genomlevde de medan vi andra höjde vår levnadsstandard och fick det bättre och bättre.

Vad kan man då säga om Estland i dag?

Det är ett land med en levande historia; en levande gammal kultur som esterna är rädda om.  Man kan gå nästan var som helst i landet och känna historien runt sig. Jag skulle vilja att någon visar ett annat sätt att leva i Europa i dag. Hur man tar vara på sina egna traditioner när man så väl vet hur det är att tvingas leva i en främmande, grym kultur. Jag skulle vilja försöka få svenskarna att förstå att i det här lilla landet finns så mycket intressant att studera, just det som inte görs så länge felaktiga påståenden får stå oemotsagda.

Det som hände på andra sidan Östersjön i vår tid, det låtsas vi inte om. Vi svartmålar dem som ville rädda sina egna nära och kära genom att iklä sig den andra sidans uniform, men vi diskuterar absolut inte vad de sovjetiska ledarna gjorde mot miljoner människor. Istället låter vi dem som förordar mördarna tala oemotsagda i våra media. I de yttersta av dessa dagar har Svenska akademin givit röst åt vad som faktiskt hände i Estland genom Horace Engdahls kommentarer till Sofie Oksanens böcker.

Vågar ni göra ett program eller en stor artikel om de baltiska länderna utan förutfattade meningar? Ren sanning? Estnisk TV visar ofta historiska filmer av hög kvalitet, men det går inte att visa dem utan att först berätta bakgrunden. När SvT visade den estniska filmen “Wickmans pojkar” på 1990-talet, då förklarade man ingenting om Estlands historia. Därför var filmen obegriplig för de flesta svenskar. De uppfattade den som tråkig och händelselös, när den i själva verket berättade så mycket om livet i Estland före och under ockupationerna. Har man inga historiska förkunskaper om andra länder blir filmer oftast oförståeliga. Är det t.ex. därför vi ser så många “historiska” ohistoriska filmer från Hollywood, som vi sedan tror är sanna.

Varför inte läsa näringslivssidorna om Estlands ekonomiska framsteg, som används som gott exempel och föredöme för andra europeiska länder?