.

 I SvD i dag ser vi reaktioner från Polen och Estland om den svenska försvarsberedskapen.

Polen:

”Bristen på reaktion från det svenska flygvapnet på den ryska övningen bevisar att det svenska försvarets viktigaste försvarsgren har strukturella problem och kanske inte kan hantera alla sina uppgifter”, skriver Justyna Gotkowska, expert på Tyskland och norra Europa, på Polens centrum för öststudiers hemsida.

Estland:

Estlands internationella centrum för försvarstudier använder ännu hårdare ordalag.

”Som många andra nationer har Sverige gjort nedskärningar inom försvaret och det har tydligen lett till en situation där första försvarslinjen endast är operativ 9 till 17, medan landet inte kan försvara sina gränser 24/7. Oförmågan är på grund av svaga försvarsministrar som har hämmats av en stark finansminister, där alla leds av en statsminister som inte visat något intresse för nationell säkerhet”, skriver Martin Hurt på hemsidan.

”Om den svenska regeringen inte är villig att anpassa sig efter verkligheten, kommer landet fort- sätta att bli förnedrad, avslutar skribenten.

-----

Jag fortsätter att läsa i boken “Ryssland ett annat Europa”.

Kapitlet "Reformernas tidevarv - och reaktionens" är skrivet av den danske professorn Hans Bagger. Han skriver om Peter den store, som verkligen försökte forma Ryssland efter europeiskt mönster. Peter gav den ryska monarkin en världslig dräkt och en ny, dynamisk funktion. Monarken hade enligt hans uppfattning en plikt att förnya och förbättra. Det var nytt. Tsarens uppgift hade tidigare varit att bevara.

Den ryska befolkningen var uppdelad i 1. präster och adel, 2. stadsbor och bönder. Det var de senare som stod för skatter och inkomster till staten.

Tsar Peter införde begreppet statsbönder, som var fria lantbrukare på statens jord. De betalade en skatt, ett jordarrende, som motsvarade de livegnas årliga avgift till godsägaren.

De livegna arbetade åt godsherren och betalade en avgift till honom.

I en förordning 1722 begränsade Peter antalet sockenpräster. De fick också nya arbetsuppgifter. Under gudstjänsterna skulle de läsa upp nya lagar för den oförstående menigheten, och om de under bikt fick reda på syndiga planer hade de rapportplikt till de världsliga myndigheterna, antingen planerna nu gällde förräderi, uppror eller vanlig stöld. Alltså rent angiveri!

Prästerna utfärdade också de nya passen som de måste ha som lämnade sin hembyggd.

Prästerna avlade politisk trohetsed till monarken.

Adelsmännen måste arbeta i statens tjänst “från botten”, och befordran blev beroende av den enskildes duglighet och äregirighet - inte av någon förmån från födeseln. (rangtabellen)

… ryssar betraktade Peter den stores regeringstid som en brutal omvälvning. Det beror delvis på hans hämningslöshet och grymma metoder, som sträckte sig från den förödmjukande skäggklippningen av bojarer och det adminidstrativa förlöjligandet av kyrkans prelater till de skoningslösa massavrättningarna av politiska motståndare.

Nu måste jag bara skriva om en tanke jag fått.

Längre fram i boken läser jag:

Men för en historiker som har sitt forskningsfält i Rysslands äldre historia finns det i varje fall slående likheter mellan den petrinska (tsar Peters tid) absolutismen och det system som byggdes upp av Stalin. Man behöver bara byta ut monarken mot generalsekreteraren, dynastin mot partiet, rangtabellen mot den nya nomenklaturan, prokurörsystemet mot specialsektorapparaten o.s.v. Allt det som har avskräckt borgerligheten i väst - det offentliga ägande av produktionsmedlen, statens handelsmonopol, deportationerna - har tydliga paraleller under Peter den stores tid, och detsamma gäller mentalitetshistoriska konstanter som militarismen och angiveriet, byråkratins korruption och jordbrukarbefolkningens kollektivism.

Även Stalin såg likheterna, men gillade dem inte.

Tänk er nu att alla partifunktionärer under sovjettiden fick ha en tavla på sitt tjänsterum. Så även Putin i Leningrad. Han valde inte Lenins bild som så många andra, inte heller Stalins. Nej han valde Tsar Peter den store! Och se framför er när han går promenaden i salarna i Kreml. Samma salar där tsarena gått. Visst måste han njuta av varje steg! Han - Stalin - tsar Peter! En rak linje.

Under både tsar Peters tid och Stalins tid tvingades esterna underkasta sig Rysslands makt. Under båda dessa grymma makthavare förlorade de det människovärde de ändå fått under svensktiden och den livets mening de fått under sina fria år! Första gången var det svenskarna som förlorade mot tsaren, andra gången var svenskarna de första att erkänna den sovjetiska ockupationen.

-----

Lade ni märke till att i gårdagens nyhetssändningar på SvT betonade de hur fånigt förslaget att kunskaper i svenska ska ge snabbare medlemsskap genom att visa bilder på en folkdansgrupp i folkdräkt! Det är tydeligen det dummaste som finns. 

Får man göra så? Ska vi förlöjliga vår kultur? Är alla andra kulturer mer intressanta än vår? Ska vi tänka som Bengt Göransson som säger i GT: "!Det finns ingen "svensk". Göransson menar att vår kultur är helt beroende av andra kulturer.Vi formas ständigt av de vanor, erfarenheter och den kultur som vi möter hos andra,

Mångfalden i dagens samhällen är verklig. I lika hög grad som den utifrån kommande påverkar den som levt hela sitt liv på samma plats påverkas den inflyttade av dem han möter. Vi formas alla av de vanor, erfarenheter och den kultur som andra har.

Trygghet som människa kan bara den vinna som är öppen för nya intryck. Glöm inte det som Uppsala universitets rektor Stig Strömholm en gång skrev - att kultur alltid är ett uttryck för gemenskap. Det finns ingen enmanskultur.

Därför har vi ingen anledning att hävda vårt sätt att leva? Så befängt! Alla kulturer påverkas av andra. Om folket inte lever isolerat förstås. Säg mig en kultur som inte förändrats med åren!

Vår kultur är lika viktig för oss som andra människors kultur är för dem. Vi ska inte lägga oss platt och låta andra ta över utan att vi har funderat på om det inte innebär en tillbakagång i utveckling och rättsväsende.