.

I Estland håller de naturligtvis reda på vad som händer i Moskva, och de har en annan bedömning av de händelserna än vi har i Sverige.

Om man vill informera sig läser man kanske först The Moscow Times http://www.themoscowtimes.com, där man får veta vad Putin vill att vi ska veta.

Sedan läser man Novayagazeta, där man kan läsa det Putin inte vill att vi ska veta. Det är den tidningen där Anna Politkovskaja arbetade, och där flera andra ryska journalister blivit mördade. http://en.novayagazeta.ru/ Radio Free Europe berättar också en del om Ryssland. Under den sovjetiska ockupationen sände de också till Estland. Bl.a. en släkting till Ants var aktiv där på den tiden. http://www.rferl.org

 

Det som är mest skrämmande i Ryssland just nu är nog att de alltmer börjar närma sig stalinismen igen. I en radiountervju hörde vi äldre ryssar tala om att "Putin är för vek. Han måste bli som Stalin." "Det var bättre på Stalins tid." Jag tror att det är svårt för flertalet att se att fler ryssar blivit hiskeligt förmögna numera. Det var bättre när alla hade det lika dåligt. Innan esterna hade vant sig vid den nya situationen, under de allra första fria åren på 90-talet, då var det många som resonerade så. De kunde inte längre koderna. De förstod inte det nya livet, och de hade inte genast fått det bättre. Så är det verkligen inte numera.

 

Om ni såg artikeln i DN i går med rubriken "Sprickan mellan nord och syd hotar unionen", såg ni att esterna har klarat sig mycket bra. Låg utlandsskuld (7,3%)och inte så väldigt hög arbetslöshet (9,9%) . När det gäller statsskulden ligger Luxemburg närmast med 20,9%. Estland hör till de nöjda länderna i Nordeuropa. Man talar nu om kulturskillnader mellan syd och nord, men jag undrar om syd inte är inne i exakt samma kris som Sverige var på 1990-talet. Då var det vi som hade levt på för stor fot. En annan artikel handlade om att USA vill befria sig från Europa, och låta europeerna klara sig själva, vilket verkligen skulle vara ett oerhört bakslag för esterna. Bara medlemsskapet i Nato har säkert varit av avgörande betydelse för Estlands fortsatta frihet och inga "Georgienäventyr".

-----

 

 

Men nu måste jag berätta om ett förslag jag såg i Postimees: Rektorn för det franska Lyséet Lauri Leesi föreslår att pojkarna ska börja skolan ett år efter flickorna, eftersom de behöver ett extra år att komma ifatt flickorna i utveckling. Inte förrän i sjätte eller sjunde klass är de ikapp. Också Gustaf Adolfgymnasiets rektor Hendrik Agur, menar att man ska ta hänsyn till skillnader i mognad mellan pojkar och flickor.

 

Utbildningsforskaren vid Tartu universitet Hasso Kukemelk menar att det är väl känt att det är skillnad mellan pojkar och flickor, men att man ändå ska ta hänsyn till varje barns speciella situation. "Det är mycket viktigt för föräldrar att uppfostra sina barn efter dess speciella möjligheter. Skillnaderna mellan olika barn är större än skillnader mellan könen", säger han. "Att låta pojkarna vänta ett år skapar bara problem mellan barnen. Man accentuerar bara skillnaderna så.

 

Det var intressant, jag undrar om den sådan fråga skulle kunna diskuteras i Sverige. Eller är det så att vi inte behöver diskutera den. Vi har redan en plan. Vi ska bedriva en undervisning som gynnar ALLA barn. Såväl den som har lätt för att lära sig teoretiska ämnen som de som är bättre på prakiska ämnen, eller vad nu varje speciellt barn är bra på. Vi måste komma ihåg att vi bedömer efter våra värderingar. Många år har vi nedvärderat de teoretiska begåvningarna. Att sätta dem att vara lärare åt de mindre teoretskt begåvades skapar bara problem och mobbning. Det gäller att alla barn har rätt att känna sitt eget värde som människa. Vi är alla lika värda... (I alla fall i teorin.)