.

Jag måste fortsätta tankegången från i går.

Jag har flera gånger ställt frågan: Varför frågar de inte esterna? 

Aldrig har jag sett en officiell förklaring. Det har sagts så mycket tvärsäkra saker om landet och dess befolkning, men aldrig har utsagorna kontrollerats. Ni vet, till exempel:

" I  Baltikum sitter alla judar med väskorna packade för att snabbt komma iväg." sa Per Ahlmark i radio tillsammans med en annan hysterisk man. Det var i början på den nya friheten, och i själva verket var det tvärtom. Men det får ingen veta.   

"Esterna i Waffen SS svor sig åt Hitler." sa han också, den gången i TV. I själva verket ville de rädda sig från det sovjetiska helvetet, som de levt i under ett förödande år tidigare.

"Alla Ester är fascister." Ett uttalande som man hör ofta och i hela världen. En lögn påhittad av Kreml som förklaring till att livet var något bättre i Estland än i  övriga Sovjet.

Och nu:

"Den goda svensktiden var tvärtom för dj....g." 

Varför vet vi svenskar bäst? Varför kontrollerar vi inte fakta? 

Sanningen är att esterna levt ett helt annat liv än svenskarna. Trots att landet ligger så nära oss har vi inte förstått någonting, och kommer aldrig förstå någonting om vi hela tiden dömer landet efter våra egna värderingar. Vi kommer inte heller förstå den enorma utveckling som skett under de första 25 åren av den nya friheten. Vi kommer inte heller förstå vikten av samarbetet i Nato och EU för det lilla landets säkerhet. Vi ser inte hur landet hotas i stort sett varje dag från Moskva. Inte stora hot, men ändå får man veta att Ryssland finns där på andra sidan gränsen...

 

Jag anser att det är dags att fråga esterna! Nu!

 

Jag uppmanar alla som har en åsikt om landet att besöka det! Upplev sagovärlden. Låt känslorna flöda. Se på skönheten i landskapet. Se på bostäderna och förstå av dem hur historien har förändrats under århundradena,

Alla kan se skillnaden på hus som byggts under sovjetåren och de som byggts före och efter. Under ockupationsåren byggdes folkets hus i betong. Isolering fanns inte. Möglet ligger över fasaderna. Dessutom var det bestämt att alla hus i Sovjet skulle se likadana ut. Aldrig tänkte myndigheterna på reparation. Ordet fanns inte i deras ordböcker.

Utefter vägarna ser vi äldre hus som faller ihop. Taket har rasat ner. Kanske beror det på att ägaren skickades till Sibirien och aldrig kom tillbaka. Sedan har ingen tagit hand om huset. Eller flydde ägaren?

Där står också de stolta funkishusen. Minnen från en lycklig tid. Och så kommer nu de moderna. Det byggs igen i Estland. Några år stannade allt av. Vid den stora finanskrisen. Länge kunde vi se hur man börjat reparera, för att plötsligt sluta igen. Pengarna var slut.

Jag har tittat på två parhus i Rakveres närhet i flera år. Någon började bygga och slutade när krisen kom. Men förra året såg jag att de startade om. Och så flyttade den första familjen in, och så den andra. Nu börjar de flytta in i det andra huset...

I Assamalla på vägen till stan har det bott en man i många år. Åtminstone på somrarna. Han satt alltid vid ytterdörren och betraktade bilarna som körde förbi. Många gånger har jag försökt räkna ut var i huset han bodde. Nästan alla fönster var trasiga. Nu bor han inte där längre. Han är nog död, men hans hus står kvar:

 

Ingen, absolut ingen, svensk skulle bo i ett sådant hus. Ingen skulle tillåtas att bo så. Huset skulle inte få stå kvar. I Estland fick mannen bo där han kände sig hemma. Så länge han levde. Nu kommer väl huset försvinna. Kanske.

Det är ett hyreshus för kolchosarbetarna. Så fort ockupationen upphörde flyttade alla som kunde från sådana hus.