.

Fascism definieras i Wikipedis som: 

Om kommunism kan också sägas att  det är en ideologi som i grunden har föreställningen om att folket, nationen, har ett högre värde i förhållande till den enskilde.(se ovan: nazism.) Här är det inte inte raserna som är problemet utan de intellektuella och de som kan tänka själva och därmed inte underordnar sig makteliten, och i det fallet kan man sätta likhetstecken med fascismen.

Att själva människan i de kritiska fallen inte betyder något har de gemnsamt.

Jag tänker ibland på Maos ord till president Richard Nixon: "Ni kan döda många av oss, ni kan döda hundra miljoner kineser och ändå är vi över en miljard människor kvar. Dödar vi 100 miljon amerikander är det inte många kvar." Själv bidrog han med att döda 43 000 000 kineser, och det berörde honom tydligen inte alls.

 

Nu till artikeln:

 Alla oroar sig över att nazismen växer i Grekland men ingen frågar sig varför den gör det. I ett utdrag ur den kommande boken ”Skulden” tränger Kajsa Ekis Ekman ner i den grekiska högerextremismens grogrund. Vi kommer in i texten efter valet i juni 2012.

Hela artikeln handlar om främlingsrädsla. Hon berättar om flyktingar från Afrika som kommer i dåliga gummibåtar och har kämpat sig till resan å ena sidan, och å den andra talar hon med greker som vill ha bort dem. Somliga vill tom. döda dem för att bli av med dem. Ja, det är hemskt! Fruktansvärt. Men är det fascism? Eller nazism? Jag kan ju inte veta, men jag tror att det mest av allt handlar om att grekerna har det svårt och många, många är arbetslösa och många måste få mat som skänks bort till dem. Det är naturligtvis en fruktansvärt svår situation, där man ser med oro och fasa på att andra plötsligt kommer och ska dela på det lilla som finns. En viss förståelse kan man kanske hoppas på. Varför inte tala klarspråk. Vem har försatt dem i den här situationen? Hur kommer det sig att människor fått statliga arbeten utan något att göra etc.etc. Jag tror att det handlar om samma sak som i Sverige: Vi vågar inte prata om de svåra frågorna. Vi bara anklagar dem för det värsta vi kan komma på. "Rasister" Facister" "Nazister" Men inte kommunister, för det de gjorde pratar vi inte om. (Häromdagen lyssnade vi på en i det närmaste underdånig intervju med Expos nye ordförande. Expo, en närmast vänsterextrem organisation med kommunisten Stieg Larsson som upphovsman, och som nu nästan har fått myndighetsstatus i Sverige.) Kommunisterna fick döda och tortera ofattbart många människor "eftersom deras syfte var gott". Var det? Blev det inte an stark maktstruktur som blev huvudintresset för makten i de länderna? Var det inte att de ville bestämma vad varje enskild individ skulle arbeta med, och hur de skulle utföra det arbetet? Tog de inte bort det enskilda initiativet och människovärdet när de tvingade andra människor att bli övervakare på arbetsplatser och i bostadsområden?

Kajsa Ekis Eriksson anser naturligtvis att det inte är så. D.v.s. hon diskuterar inte kommunismen och orsaken till förhållanden i Grekland på annat sätt än den svåra rasismen.

 

Det blir inte ren luft i Europa förrän vi inte vågar tala öppet om de problem vi alla är produkter av eller som präglar våra liv. Det kanske finns ett annat sätt att mer positivt tackla problemen. Alla syndare måste erkänna sin skuld. Varför inte en sanningskommission?

 

I Estland har man inte heller haft något sådant som en sanningskommission, men där vet man vad kommunismen var och hur alla drabbades. I så gott som varje familj finns offer för den politiken. I Estland väntar man på ett erkännande från Ryssland, men alla vet att det aldrig kommer. I Rysslands ögon kan Sovjet/Ryssland aldrig göra fel. I alla fall inte utanför landets gränser.