.

Någon läste mitt inlägg den 23 sep 2012 och frågade om jag anser att Ryssland alltmer börjar likna Tyskland i början av 1930-talet.

Jag bad honom förklara sig lite närmare. Ändå skulle jag vilja svara här och nu, att jag tycker också att Ryssland börjar likna Tyskland efter 1933 allt mer. Hitler ville bygga upp en välfärdsstat för etniska tyskar. Det stämmer ganska bra. Tyskarna tog dock inte livet av etniska tyskar (såvida de inte var kommunister) utan folk av en annan etnicitet och det är deras värsta brott. Om de hade gjort som ryssarna och tagit livet av alla utan att se på etnicitet utan bara på deras yrke eller deras möjlighet att använda sin hjärna, då hade de tydligen inte varit ondskans företrädare på jorden. Då skulle man inte heller räknat offren. Om du vill skapa en ny värld med nya tankar, då kan du mörda hur många människor du vill, ingen bryr sig. "Några offer krävs det alltid." Det gäller bara att man inte kan utpeka ett speciellt folk som offer.

När Expos nye chef ger ut en bok där han berättar om hur han tog ställning, då beundras han. Men om man, som vi, talade om fasorna i Sovjetunionen och tog ställning, då var man inte värd att ens pratas med under tiden fram till kommunismens "fall". Men kommunismen har inte fallit. Den har bara gömt sig bakom andra beteckningar. Som antirasism t.ex.. Och det bottnar i samma åsikter: du får inte vända dig mot en viss etnisk grupp, men så länge de inte kan spåra "rasism" i dina åsikter får du vara hur hatisk som helst och göra i stort sett vad som helst utan att det ifrågasätts på riktigt.

Och en sak till som visar hur okunnig en journalist kan vara.

Johan Croneman skriver om serien Weissensee som om han får en aha-upplevelse. Rubriken:

En dramatisk och effektiv tysk ögonöppnare ligger och väntar på dig

Han visste inte!

Han skriver:

Allt utspelar sig i skuggan av en barbarisk diktatur på väg mot sin upplösning, en angivarstat som mänskligheten inte sett maken till.

Jag kom att tänka på vår granne Asta, som levt i angivarstaten i hela sitt liv. Hon hade lärt sig att man bara behöver prata med rätt person så försvinner någon människa till Sibirien eller till evigheten. När hon ville bli av med sin man, då gick hon till Malle och frågade om Malle kunde hjälpa henne så hennes man försvann. Så enkelt var det. Men felet var, att det hunnit bli 2000-tal och Estland har blivit en demokratisk stat där sådant inte längre fungerar. Hon var för sent ute.