Aug 9, 2013 Sant och osant i historieskrivningen.
16 februari 1918 proklamerade Litauen sitt oberoende
"Den goda svenska tiden"
så talar esterna om åren de levde med svenskarna. Många svenskar vill inte tro det. De anser att svenskarna var oerhört grymma och att vi alla ska skämmas för vad våra landsmän gjorde. Jag säger er: "Ni är utsatta för propaganda!"
Under den svenska tiden var alla ester i första hand människor. I Sverige fanns nämligen inget slaveri, och det präglade också de svenska myndigheterna i Estland. Det var en helt ny och positiv upplevelse för dem. Men det skulle förändras. Tsar Peter raserade allt för dem, och det blev ännu värre än det varit före svenskarnas tid.
Vad gjorde då svenskarna?
- Esterna fick rätt att gå till domstol. De kunde anmäla om herrgårdsägarna gjorde allvarliga fel.
- Herrgårdarna sparade säd och annat ätligt för att kunna ge sina lantarbetare i ofärdstider. Bönderna fick en spann säd, och förväntades lämna tillbaka samma skål med en råge, vilket var räntan.
- För att greven inte skulle kunna lura för mycket arbete av lantarbetaren utformades en mätsticka. Där markerades de dagar som han arbetat på herrgården under en vecka i taget och de dagar han arbetat på sin egen gård. Något sådant fanns aldrig under tsarernas tid.
Allt detta står att läsa i den estniska nationalencyklopedin.
Så här är det. Både svenskar och ryssar ändrar historien. Skilnaden är att ryssarna gör sig själva till hjältar. Svenskarna gör tvärtom. Varför? Nej, jag förstår inte varför i svenskar ska utmålas som så dåliga människor. Av oss själva! Naturligtvis har vi gjort en massa fruktansvärda saker genom historien,som t.ex. i Varberg 1500-talet, men alla länder - nästan alla länder - har utvecklats och förändrats under historiens gång. Vi vinner inget på att göra oss sämre än vi var, och vi skulle ju kunna tänka att det var ju skönt att några folk uppskattade svenskarna och den svenska tiden. Men inte då... Vi ska bara vara dåliga. Vi som inte ens "har en kultur".
Här en bok av Sture Gustafsson om just den tiden. Så presenteras den:
I Estland och Lettland kan man ibland få höra uttrycket ”Den goda svensktiden”. Med detta menar man att den tid då svenskarna styrde över Baltikum var en god och bra tid, till skillnad från den senare ryska tiden. Men hur var det egentligen med detta, var den tiden så god som det sägs? Intressant nog är att uttrycket inte finns i Litauen.
Sture Gustafson har skrivit boken ”Den goda svensktiden? : historia och upplevelser i Baltikum” (Carlssons, 2012), där han undersöker hur det ligger till med den saken. Slutsatsen är att uttrycket behöver nyanseras.
Svensktiden i Baltikum var perioden 1561-1710, alltså ca 150 år. Under den perioden grundades ett universitet i Dorpat (Tartu), och en Bibelöversättning till lettiska utgavs. Befolkningen var dock fortfarande livegen, och den svenska adeln utökade här sitt jordägande. Dessutom var svensktiden en enda lång krigsperiod.
Ganska upprörande och mycket okunnigt och onyanserat skrivet. Det är så historia skrivs i Sverige!
- Litauen har aldrig varit en del av Sverige! Från 1569 var landet i union med Polen och en stormakt! Den 16 februari 1918 proklamerade Litauen sitt oberoende.
- Inte ett ord om hur tiden egentligen var. Krig hade esterna levt med sedan de erövrades första gången. Vid sekelskiftet 1200 tävlade tyskar, danskar, svenskar och ryssar om missions- och exploateringstillfällen även på estniskt område, vars befolkningstal uppskattas till under 200 000. Efter utdragna strider vann tyskarna överhand (1227). (NE)
- Ett omfattande bondeuppror 1343–46 i den danska landsdelen slogs ned, varpå Estland såldes till Tyska orden och i sin helhet kom att ingå i den senmedeltida statsbildningen Livland (Alt-Livland), som formellt lydde under den tysk-romerske kejsaren. (NE)
- En ny kraftmätning mellan Ryssland, Danmark, Sverige och Polen–Litauen resulterade i att Estlands ridderskap jämte Tallinn 1561 gav sig under Sverige. (NE)
Men egentligen räcker det med att säga: "Om svenskarna var så förfärliga, och tiden ändå kallas den goda svenska tiden, då måste man väl kunna tänka sig hur tiden under ryssarna var."
Apropå att Steffensson skrev i sin bok om Runö att alla var kommunister på ön och röstade för ett sovjetiskt övertagande av landet. Så skrev han boende i Sverige. I Estland däremot har man sagt att "alla människor hjälptes att fly till Sverige utom två. Varför? Jo, den ene var tjuv och den andre var kommunist."
Den lilla ön Ruhnu/Runö i Liivi Laht/Rigabukten.
I NE läser jag: I det fria Estland kom det runösvenska samhället att förändras, framför allt genom landskiftet på 1930-talet. Det kommunistiska maktövertagandet 1940 åstadkom under blodspillan en splittring av runöborna, en split som existerar än i dag.
Det var alltså inte så att alla röstade för kommunisterna som Steffensson skrev i boken.
Mina vänner! Innan vi bestämmer oss för att tro på något som skrivits föreslår jag att vi dubbelkontrollerar det. Eller är det så att vi vill bli lurade? (Esterna tycker att vi inte har förstått någonting....)
Kommentarer
Trackback
