dec 22, 2013. Vad hände egentligen på Runö?
Ingen har så vitt jag har kunnat se undanbett sig vänsterextremisternas medverkan. Trots att vi vet att aktivister från AFA och Revolutionära Fronten deltog under förra söndagens manifestation hittar jag inget avståndstagande från arrangörerna i Linje 17.
Ett mycket viktigt inlägg! Ska vi uppröras av högerextremister ska vi uppröras lika mycket av dem till vänster. Något annat är oehört naivt!
-----
Det har kommit pengabidrag från ester till de drabbade av olyckan i Riga då taket rasade ner på shoppande människor. Lettiska föreningen SOS barnbyar har fått 14.160 €. Estniska SOS barnbyars VD Margus Oro säger att de väl vet hur svårt allt blir vid ett dödsfall i familjen. "När det behövs, vid svåra händelser, kommer vi alltid att hjälpa till," tillade Oro.
TV3-tittare samlade också in pengar. De lämnade över 30.820 €.
-----
I en färsk undersökning som publiceras av EU ligger Estland högst i mätningar om förtroende för EU. Det är bland det högsta bland alla medlemsstaterna. Jämfört med resultatet för ett halvår sedan har esternas förtroende ökat med tio procent.
-----
Man ska alltid dubbelkolla en uppgift innan man bestämmer sig för att tro på den. Som tur är gjorde jag det. Det gäller boken “Livet på Runö" av Jakob Steffenson. Där kunde jag läsa att alla runöbor röstat “ja” till att bli en del av Sovjetunionen 1940. Så var det inte enligt Kustbon nr 4, 2013 som just kommit i brevlådan.
Den 20 mars 2013 skrev jag om Miranda som svarade mig på frågan om det var sant: Familjen Steffensson samarbetade med ryssarna på Runö, och det är de som är skyldiga till att min farfars far blev arresterad och avrättad av ryssarna.
Kustbon presenterar en utställning om “Terrorn på Runö”. Den kan ses på länsmuseet i biskopsgården i Kuressaare på Ösel/Saaremaa.
Ingen annan svenskbygd drabbades proportionellt lika hårt av den sovjetryska terrorn sommaren 1941 som Runö. Den 28 augusti avrättades två ester och tre svenskar från Runö utan rättegång i Kuressaare dit de hade förts av en rysk militärstyrka.
Museet skriver att Runöborna utförde den viktigaste motståndshandlingen i länet mot de sovjetryska ockupanterna, men att de fick betala ett högt pris.
Runöborna lyckades avväpna de ryska ockupanterna på ön den 9 juli 1941, men efter några dagar kom en större rysk militätstyrka till ön och förde bort fem av öborna, viulka senare avrättades i Kuresaare.
En gravsten har rests på kyrkogården i Kuresaare.
Professor Göran Hoppe, som skrivit så mycket om estlandssvenskarna skrev i SvD den 14 mars 2007 kl 06:15, uppdaterad: 7 september 2011, följande om händelserna:
Den 9 juli 1941 tillfångatogs de ryska marinsoldaterna på ön och Estlands flagga hissades på fyren. En ny kommunledning utsågs lokalt. Problemet i sammanhanget var att runöborna utgick från att tyskarna redan erövrat hela Estland medan de i själva verket i juli hade gjort halt efter att ha tagit Pärnu längst upp i Rigabukten. Ryssarna fanns kvar i full styrka på Ösel, under vilken Runö lydde. Ön hamnade nu i farozonen. Den 2 augusti landsteg en mindre sovjetisk styrka som dock drevs bort. Den 6 augusti invaderades ön av starka sovjetstyrkor. Upprorsledarna fängslades, här såg man skolläraren och den nya icke-sovjetiska kommunalledningen som ansvariga, liksom kyrkorådets ordförande. Den sovjetiska exekutivkommittén återinsattes i sitt ämbete och de fängslade överfördes med sovjettrupperna till Kuressaare på Ösel. Efter det sovjetiska återtåget återfanns de, avrättade med nackskott vid den gamla biskopsborgen, med undantag av kyrkorådets ordförande som frisläppts.
Steg av det ryska propellerplanet från Ösel på ängen nära öns centrala delar sommaren 1994. Under en dag promenerade jag runt på ön, träffade några öbor, besökte öns gamla kyrka (som bilden ovan "Runö kyrktorn", övernattade hos öbo nära hamnen och lämnade platsen nästa morgon med en båt som hade problem att ta sig in på grund av höga vågor. En av mina otaliga minnen från egna reser runt landet åren 1989-96. Läs gärna min blogg
