.

Nu ska jag berätta om en skandal som pågått i Estland i drygt en vecka.

I oktober 1940 startades en tidning i Estland som fick namnet Skäran och Hammaren(Sirp ja Vassar), kulturtidskrift i svart och vitt. Den blev med åren allt populärare, och det berodde på att det var mellan raderna det viktigaste kunde utläsas.

När Sovjet föll och Estland blev fritt valde man att behålla tidningen. Man bara bytte namnet. Nu heter den Sirp/Skäran. Kulturen är mycket viktig för esterna. Det är kulturen som gör skillnad. Det är kulturen och språket som gör att Estland ska vara ett fritt land.

Nåväl, “alla” läste tidningen och chefredaktören Kaarel Tarand var en populär person. Många estniska kulturpersoner har börjat sin karriär på tidninegn. Problemen uppstod när Tarand fick ett annat jobb. Han utsågs till chef för Tartu Rahvamuuseum/Folkmuseet, vilket betydde att en chef för Sirp skulle tillsättas. Det var många som sökte till chefredaktörstjänsten, men ingen av dem kunde kulturminister Rein Lang kunde godkänna. Därefter sökte ingen annan. Man ville väl inte bli ratad. Nu var skandalen i sin linda.

En dag förklarade en man, en “anarkist”, att han var beredd att ta jobbet. Lang godkände honom! Utom tävlan!

Det första han gjorde var att avskeda fyra duktiga journalister och sätta in egna likatänkande vänner i redaktionen i stället. Ministern accepterade. Tidningen måste ut! Alla kulturföreningar protesterade mot “sovjetmaktens” agerande. Och förklarade för ministern att “alla kulturföreningar är emot dig. Vems kulturminister är du då?”

Ett par dagar senare sa Rein Lang upp sig som kulturminister och förklarade det med att han hade kulturföreningarna mot sig.

“Anarkisten” förstod situationen och han och hans vänner lämnade tidningen.

Nu gissas det att anledningen till att han tog jobbet på den viktigaste kulturtidningen i Estland, var att han skulle "spotta på alla". Han var nämligen ovän med alla kulturtidningarna.

Nu söks en ny chefredaktör.

Lang höll ett lågt tal i parlamentet då han bl.a. sa att “det gör det samma vad jag säger. Media förvränger allt så att det blir som de vill i alla fall.” Känner vi igen det?

-----

I maj i år fann en grupp militärer resterna av 28 döda soldater.Senare visade det sig att en av de döda var Rysslandsesten Artur Hoop.

I slutet av november begravdes Hoop på staden Elvas kyrkogård (hans födelsestad) med en högtidlig minnesceremoni. På våren 1942 vid staden Kertj på östra delen av Krim i Ukraina stupade dessa soldater.Fram till i våras sågs Hoop som saknad.

Begravningen i Elva. 

Stenbrottet i Adžõm - Uškai  har gått till andra världskrigets historia. Det var där de blodiga striderna vid Feodosia - Kertj började 1941. I decemberretirerade nästan 10.000 soldater och gömde sig i Adzõm - Uškais stenbrott där de skulle försvara sig mot stora tyska styrkor. Tusentals soldater dog i striderna. Garnisonen höll en bergtäkt 1942 från maj till oktober. (Om tyskarna hade vunnit då hade bara 48 personer överlevt).