.

 

 Det är så skönt att bo i Sverige, ett land av goda människor. Människor som vill väl och som förstår. Svenskarna har länge varit kända för sin tolerans och humanitet.

Självklart finns inget som påminner om Adolf Hitler i vårt land. Aldrig skulle vi kunna förmå oss till att visa den minsta lilla sympati för den mannen, och det fåtal människor som ändå gör det, dem svartmålar vi och förkastar som icke-tänkande monster. Vi får aldrig glömma alla de brott mot mänskligheten som Hitler utfört. Han är Ondskan personifierad.
När det gäller de andra massmördarna från samma tid tänker vi helt annorlunda. Då menar vi att de är en del av historien, och minnet av dem ska alltid finnas kvar. De menade gott egentligen, men alla miljoner och åter miljoner mord de utförde själva eller lät andra utföra dem glömmer vi. “Man ska väl inte räkna offer!”

I ett hotell i det goda landet har man en speciell profil, en Leninprofil. I badet, det s.k. Leninbadet, har man profiler av Lenin i kaklet. Vi kan på hemsida läsa:
En särskild grupp bokälskare som regelbundet återkommer till Hotellet och dess bokhyllor är författarna. Under senare år har särskilt Jan Myrdal varit en ofta sedd gäst. På Gästis delar Jan Myrdalsällskapet varje år ut Jan Myrdals stora pris - Leninpriset till en författare som skriver i Mästarens anda. Att dela ut ett litterärt pris i såväl Jan Myrdals som Lenins namn blev för mycket för det svenska kulturetablissemanget. När priset delades ut för första gången blev det ifrågasatt av samtliga större svenska dagstidningar och i Sveriges Television blev det utdömt av Aftonbladets och Dagens Nyheters kulturchefer. Till och med av Svenska Akademiens nytillträdande ständige sekreterare, /../ Peter Englund, blev det hatiskt angripet.
— Helt normalt, skrockar Jan Myrdal förtjust.

Peter Englundh "instiftade" Pol Pot-priset i sin blogg och skrev:
Även nästa år kommer Pol Pot-priset att tillfalla Mattias Gardell, förutsatt att det inte dyker upp någon akademiker som är än mer naiv och historielös, men det förefaller osannolikt.

Trots protesterna har man fortsatt och ingen pratar så mycket om det. I Sverige får man hylla Lenin helt enkelt. Man får ha statyer av Lenin och döpa ett bad efter honom. Att Lenin var en massmördare och nedmonterare av ett samhälle istället för den uppbyggare många tror att han var, det bryr sig ingen om att diskutera ens. Jag kan säga er att de efterlevande till Lenins offer lider lika mycket som de efterlevande till Hitlers.
Många koketterar med att de är kommunister. Sedan händer inget mer.
Nu ber jag er igen att förklara för mig:
Hur kan man i det goda landet Sverige fortsätta att ignorera alla miljoner och åter miljoner mord som utförts i kommunismens namn. Hur kan man låta kommunister i det goda landet ha viktiga poster?
-----
En sak till bara:

Claes Arvidssons artikel i SvD på ledarsidan i dag.
Vart ska Ryssland ta vägen?

Kan man tänka sig bussar som åker runt i Tyskland med porträtt av Hitler målade på karossen? Nej. Är det möjligt med rullande hyllningar i form av Stalinbussar i Ryssland. Ja, och nu senaste i samband med högtidlighållandet av segern i slaget om Stalingrad den 2 februari 1943. Och det är fullt lagligt.
Man har alltså i Ryssland återupplivat minnet av Stalin, och det är svårt att förstå varför? Där lever ju så otroligt många kvar med bittra minnen av ledaren. Eller är det så att minnet bleknar, man minns bara att “Stalin vann andra världskriget”. Det firas fortfarande varje år. Ingen vet hur han kunde vinna. Ingen studerar de fakta som finns om hur USA skickade otroliga mängder vapen och militära fordonsdelar till landet. Det Ryssland självt bidrog med var människor. Slaktoffer.

Som svar på protesterna mot fuskvalen till duman i december 2011 och sedan mot stolbytet mellan Medvedev och Putin tas lagen till hjälp för att kväva oppositionen. NGO:s som vill ha ekonomiskt stöd utifrån måste registrera sig som ”utländsk agent”. Att inte följa reglerna kan ge fängelse.
Budskapet är att organisationer som försvarar mänskliga rättigheter egentligen är spioner och agenter för främmande makt.

/../ de unga och den välutbildade medelklassen, som inte har rötter i Sovjet, är hemmastadda i utlandet och som därför kan jämföra. Det är dessa som utgör ett hot mot regimen – mot dem som kommer efter Putin.
Pavel Tjikov, ordförande i människorättsorganisationen Agora:
Jag har en packad reseväska stående i hörnet närmast ytterdörren och ett icke-tidsbegränsat Schengenvisum. Det ger mig en känsla av trygghet.
Han har verkligen en packad resväska.

Så vad är Ryssland för land? Putins Ryssland blir mer auktoritärt – samtidigt som det, å ena sidan, finns en vilja att återta inflytande i ”det nära utlandet” och, å andra sidan, attityden mot Väst präglas i fiendebilder. Från och till ekar politiken av en gången sovjettid, men än tydligare är att det underliggande tänket är rena 1800-talet med den internationella scenen sedd som indelad i intressesfärer och som ett nollsummespel mellan stater.
Däremot satsar man på att krigsmakten fram till 2020 ska rustas till vår tid.

Det landet är granne med Estland. Stanken från det landet känns ända in i det estniska parlamentet (Yana Toom).

För övrigt anser jag att kommunsmen ska förbjudas liksom nationalsocialismen.