feb 11, 2013, Nargö/Naissar
Vad än Adam fick namnet från lever det fortfarande kvar och är den mest troliga etymologiska härledningen till öns estniska namn; Naissaar, kvinnoön.
Nargö, som ligger 12 km norr om Tallinn, hade redan på medeltiden två fiskarkapell som man satt i förbindelse med Birgitinerklostret i Pirita.
Pesten i början av 1700-talet gick hårt åt Nargös befolkning. Ön avfolkades och det kom att dröja till mitten av 1700-talet innan sex svenska, tre estniska och en tysk familj flyttade till ön och de kom att tillhöra Svenska S:t Mikaels församling i Reval, dåtidens namn på Tallinn.
Församlingen hade länge haft planer på ett nytt kapell på Nargö. Bristande ekonomiska resurser fördröjde projektet, men 1853 kunde grundstenen läggas till Nargö S:ta Maria kapell tack vare stöd från bl a den finländske konsuln von Böningh. Kapellet kunde invigas redan 1856 och kom att tjäna sin huvudsakligen svenskspråkiga församling fram till första världskriget.
Redan 1912 började Ryssland befästa Nargö och flera andra strategiska platser i Finska viken och ett par år senare, 1914, meddelades Nargöborna att de skulle evakuera ön. Under våren 1918 och efter fyra år med krig, matbrist, arbetslöshet och värdelösa valutor kunde Nargöborna, framförallt de som då fanns i Tallinn, Sverige och Finland, börja återvända till sin ö.
Nargö var nu en egen kommun i den nya Estniska Republiken, men av kapellet från 1856 fanns inget kvar. Det var, liksom det mesta på ön, nerbränt och jämnat med marken.
Nargöborna började bygga upp det som förstörts och 1934 kunde den nya kyrkan börja byggas efter ritningar av arkitekten Karl Tarvas och den högtidliga invigningen ägde rum den 11 september 1938.
Glädjen över den nya kyrkan blev kortvarig. Den 23 augusti 1939 undertecknades Molotov-Ribbentrop-pakten mellan Sovjetunionen och Nazityskland och i paktens hemliga tilläggsprotokoll föreskrevs att bl a Estland hörde till Sovjets intressesfär. Bara sju dagar senare, den 30 september har SOV’s tidning Kustbon nr 29/1939 förstasidesrubriken ”Rådsryska militärbaser på Saaremaa, Hiiumaa och i Paldiski”.
Snart stod också Nargö på tur. Sovjet invaderade Estland och den 10 juli 1940 kom besked till Nargöborna att senast den 19 juli skulle ön vara utrymd. Sovjet krävde militärbaser även på Nargö och den 14 juli samlades man till avskedsgudstjänst i kyrkan som avslutades med att man tog ner tornkorset i vetskap om att kyrkan skulle komma att vanhelgas av öns nya herrar.
Och mycket riktigt. Nargö blev en stängd Sovjetisk militärbas i 50 år och civila besök var inte tillåtna. Kyrkan blev först både biograf och officersklubb, och sedan hölada. Kyrktornet användes som utkik och mitt i USA’s och Sovjets kapprustning på 1980-talet försvann kyrkans plåttak!
- När Ronald Reagan drog i gång Stjärnornas krig hade Sovjet inte pengar att hänga med. I stället fick man försöka visa musklerna genom att göra missilatrapper och på Nargö blev det kyrkans plåttak som fick tjänstgöra som material, berättar Patrik Göransson, kyrkoherde i Svenska S:t Mikaels församling i Tallinn.
Estland återupprättade sin självständighet den 20 augusti 1991 och när de sista ryska militärerna lämnade Nargö 1994 var ett träskelett det enda som återstod av kyrkan. Allt annat, inklusive alla gamla byggnader på ön, var skövlat och på kyrkogården var gravarna uppgrävda i jakt på smycken och guld.
2003 påbörjades en omfattande och varsam återuppbyggnad och renovering av Nargö S:ta Maria kyrka. Kyrkans arkitektoniska plan är mycket enkelt men skickligt utformat med fina proportioner och den betraktas som ett viktigt monument över tidstypisk sakral träarkitektur under 1900-talets första hälft. Församlingen finansierar restaureringen med hjälp av privata donationer, anslag från Gustav VI Adolfs kulturfond samt EU-medel. Kyrkbänkar, altartavla och orgelfasad har donerats av Torns församling i Sverige och kommer från Odarslövs numera stängda kyrka alldeles norr om Lund.
- Kyrkan väcker starka minnen. Korset satte vi upp tidigt. Vi ville att de äldre som var med när det togs ner skulle hinna se att det kom upp igen. Nu har många gjort i ordning sina gravar igen och varje sommar har vi en kyrkodag på Nargö, säger Patrik Göransson.
- Det normala livet är på väg tillbaka, men man reparerar inte femtio års ockupation på en eftermiddag. Vi hoppas att kyrkan skall stå klar 2014 men allt hänger på om fler vill bidra med pengar och material, avslutar Patrik Göransson.
