.

/../Mot Björklunds varningar för de ryska upprustningsplanerna finns två relevanta invändningar. Den ena handlar om förmåga. Sedan Sovjet­unionens tid har den ryska försvarsmakten förfallit. Det kommer att ta lång tid att bygga upp den på nytt. Dessutom är det osäkert om ekonomin mäktar med det Vladimir Putin utlovat. Landet är extremt beroende av priserna på olja och gas. Den amerikanska skiffergasrevolutionen kan inom några år sätta stark press nedåt på de europeiska gaspriserna.

Den andra invändningen handlar om geopolitik. Sverige ligger utanför det som Ryssland traditionellt betraktat som sin intressesfär. Även om Moskva kan komma att bli alltmer nationalistiskt och hotfullt så är det främst de närmaste grannländerna som har anledning till oro.

Ledaren i DN:

Även om detta är sant måste dock perspektivet breddas. Att lägga pengar på försvaret är en form av försäkring – och planeringen kan inte helt baseras på en analys av nuet.

Putin var framgångsrik i att skapa bilden av sig själv som en stark ledare och garant för samhällelig stabilitet. Den höll i tolv år – även om den aldrig var riktigt sann. Han surfade på en våg av höga oljepriser, och byggde redan från början sin ställning på korruptionens tjänster och gentjänster.

Det man nu kan se tydligare än tidigare är hur Putins maktsystem är i otakt med den framväxande medelklass som landet behöver för att kunna frigöra sig från sitt ensidiga beroende av råvaruexport. Svaret till de människor som krävt rättvisa val och större frihet har varit hårt och oförsonligt.

Repressionen har kommit i vågor under Putinåren. Men enligt en färsk rapport från organisationen Freedom House är läget för demokratin och de mänskliga rättigheterna i dag det värsta sedan Sovjetunionens kollaps.

Putin själv och alla andra ryska makthavare har växt upp i Sovjetunionen. De har matats med de regler som gällde för den tiden, och vi kan alla se resultatet. I arbetarnas paradis florerade korruptin och egen vinning.

Frågan gäller: vad kräver de unga medborgarna? Vad måste Putin göra för att hålla dem nere. Räcker det med det han hittillsgjort, helt i Sovjets anda med höga böter för demoinstrationer och att stämpla alla utländska arbetare och pengar som utländska agenter.

Jan Blomgren i SvD skriver:

Utvecklingen i Ryssland ger förvisso många skäl till oro. Den nygamle presidenten Vladimir Putin har på kort tid dramatiskt ökat trycket mot oliktänkare, från försvarare av mänskliga rättigheter till politiska konkurrenter. Detta är ett stort problem, men i första hand för Ryssland.