.

När våra barn var små skulle föräldrarna inte uppfostra dem själv. Man skulle överlåta det till dagis eftersom man inte skulle överföra sina värderingar till barnen. Risken var nämligen att föräldrarna var bärare av gamla förlegade insikter och kanske var de kapitalister! (Jag har berättat om den une mannen som arbetade på dagis där man aldrig läste de gamla sagorna för barnen. Du kan inte läsa Elsa Beskows "sagan om den lilla gumman", eftersom barnen inte vet vad ett ämbar är." Jag menade att de vet inte vad en hink är heller om man inte förklarar det för dem. Då¨svarade han inte.  
Jag tyckte det var helt idiotiskt och tog hand om mina barn och gav dem den uppfostran jag tyckte var av värde.
Nu är det dags igen. Roland Poirier Martinsson hade en kolumn i SvD i måndags med rubriken:

 

Han ifrågasätter det socialdemokratiska förslaget att förskola ska vara obligatoriskt fr.o.m. barnets 2-årsdag.

Han undrar: Ska vi utan vidare tillåta att barn får höra vilka sagor som helst, påhittade av vem som helst, och lär sig andra åsikter än vad staten vill att de ska uppbära?

Han fortsätter: Sokrates ställde frågan för tjugofyra sekler sedan, i Platons dialog Staten. Och svaret? Nej, den rätten bör vi inte ge föräldrarna. Han anger skälet: Allt man lär sig i den åldern blir outplånligt och oföränderligt; därför är det viktigt att de första sagorna uttrycker ”föredömligt dygdiga tankar” – statens tankar.

Han visar hur Platon menar att familjen ska brytas ner och staten är det enda viktiga. Vi måste låta staten fostra barnen för att ingá "feltankar" ska uppstå.

Jag tänker naturligtvis på att det var så det kommunistiska Sovjetunionen arbetade. Man brände och slängde "felaktiga tankar", mördade människor som kunde tänka själva. Allt för att få fram den nya människan "Homo Sovjeticus" som arbetade och tjänade staten, ingenting annat. (När vi pratade om Homo Sovjetikus före Sovjets fall, då förstod ingen vad vi pratade om, numera är det en realitet.)

Tack och lov att jag hade insikten att inte lämna över mina barn till staten. Och bravo Hanno och alla andra ester som vågade berätta sanningen för era barn! Det var en stor risk med det, men ni trotsade förbudet.
-----
Jag gick fram till en av våra bokhyllor och tog fram några böcket att bläddra i. Den jag fastnade först för var Agnis Balodis bok "Sovjet och Nazitysklands uppgörelse om de baltiska staterna” från 1978.

Det första jag kan slå fast är att vi ska vara mycket tacksamma över EU. Det är otroligt att läsa om Hitlers och Stalins uppdelning av de europeiska länderna. Fullkomligt självklart diskuteras hur Europa ska delas upp mellan dem.
En annan intressant sak är att här inräknas Finland i Baltikum. Men vid den första överenskommelsen dem emellan tillföll Litauen Tyskland.
Jag undrar om de visste att sådana löften inte betyder någonting för ryssarna. Det finns så många exempel på detta. Jag tänker t.ex. också på Helsingforsöverenskommelsen om mänskliga rättigheter som de aldrig följt.
Att de lovade både esterna och letterna att “Sovjetunionen inte på något sätt tänkte hota landets Estlands resp. Lettlands suveränitet eller förändra deras statsskick, ekonomiska system och blanda sig i landets utrikespolitik och inre angelägenheter.  
I Lettlands fredsöverenskommelse står:
att Sovjetunionen /../ erkänner utan förbehåll Lettlands självständighet och suveränitet och avstår av fri vilja för alla tider från samtliga suveräna rättigheter som Ryssland har haft över Lettlands land och folk...

När man tänker efter så finns det vissa saker som återkommer i historien. När Estland och Lettland blev fria 1920 gick Ryssland med på det om de samtidigt erkände Sovjetunionen de jure.
När de baltiska staterna blev fria 1991 då kunde de förhandla mecd Jeltsin som var angelägen om att Ryssland skulle bli en ny statsbildning  efter Sovjetunionen.