.

Den första sovjetrepubliken i Estland etablerades redan under det estniska frihetskriget och det ryska inbördeskriget 1918. Man ville dölja agressionerna från Sovjetryssland.


Den estniske bolsjeviken Jaan Anvelt

Kommunen bildades i Narva den 29 november 1918, en dag efter att Röda armén intagit staden. Den leddes av esten Jaan Anvelt under hela dess existens.
Den ryska offensiven var inledningsvis framgångsrik och så småningom nådde den ända fram till 34 kilometer från Tallinn. Men en motoffensiv började den 7 januari 1919 och de estniska styrkorna under Johan Laidoner körde så småningom ut Röda armén ur Estland med internationell militär hjälp främst från det brittiska imperiet.
När vi var i Narva 1992 sa vår guide att i Narva hade den första sovjeten i världen bildats i Narvas Rådhus och det var orsaken till att det huset hade skonats under bombningen senare.

Det var bolsjevikerna från Narva som mördade så många människor i Rakvere som en sista åtgärd innan de drog sig tillbaka till Ryssland. En av de mördade var Sergei Florinski, som numera är helgon och ligger bevarad i en kista i den ortodoxa kyrkan i Rakvere. Jag skrev om honom den 4 okt 2009.
Medlemmar av kommunen var estländarna:
Jaan Anvelt, Viktor Kingisepp, Hans Pöögelman, Artur Vallner, Johannes Mägi, Rudolf Vakman, Johannes Kärpert. Samtliga arkebuserades under den stora terrorn på 1930-talet i Sovjetunionen.

Den här länken fick jag mig tillsänd av en av mina läsare, Jurgen, och jag tycker det var intressant att bli påmind om att även Estland (naturligtvis) var indraget i det som kallas den ryska revolutionen.
Det är också viktigt att alla utländska kommunister förstår att under stalinåren kunde vem som helst bli mördad, speciellt om Stalin på något sätt stod i tacksamhetsskuld till honom, eller om han varit framgångsrik i sitt partiarbete. Man fick aldrig visa att man kunde tänka själv. Det gällde alla!


Jag skrev om Leninpriset. Nu har det tilldelats Maj Sjövall, och hon har tackat ja.

Kjell Albin Abrahamsson skriver i Expressen:
I Ryssland visar flera undersökningar att det bara är äldre människor med låg utbildning och små inkomster som fortfarande uppskattar Lenin. I Sverige är det däremot högutbildade med feta inkomster, gärna miljonärer som Lars Diding och överklasskrösusar som Jan Myrdal.
Ett litterärt pris uppkallat efter en av världens största massmördare och tyranner är en skam för Sverige och en förolämpning mot halva Europas befolkning som tvingats leva under det leninistiska systemet. Tydligen är Maj Sjöwall i penningsnöd eftersom hon inte ser hur blodet droppar från slantarna.
En reporter på Hallands Nyheter frågade "Hur är det att få ett pris som i mångas ögon förknippas med en diktator?" Maj Sjöwalls svarade käckt: "Bra. Jag är socialist och stolt över Leninpriset". Ingen följdfråga.

Det här är mycket viktigt. Den ena kulturpersonligheten efter den andra accepterar Leninpriset, samtidigt som de skulle ropa ut sin avsky om någon tog emot ett Hilerpris.

Som jag sagt så många gånger förr: Somliga människor får man tortera och mörda, få bryr sig. Andra får man absolut inte mörda (självklart inte).