.

jan 27 2013. Jag ville ju att även barn som hade svårt att gå skulle få vara utomhus,


I Huvudstadsbladet intervjuas 
Juhani Seppänen om tv-serien "Finland är svenskt" om det svenska i Finland. 
Det har varit många känslor i svang i Finland på grund av den serien. Det är ju omöjligt att förneka att Finland och Sverige har varit ett och samma land men för en del är det tydligen väldigt svårt att hantera, och det verkar bero på finlandssvenskarna som är en helt annan diskussion. 

Enligt honom kan man svårligen förneka att Finland och Sverige var samma land i över 600 år. Likaså är det svårt att förneka att då Finland 1809 anslöts till Ryssland så fick de samhällsstrukturer som byggts upp under svenska tiden bestå.– Sveriges inflytande fortsatte – religion, förvaltning, utbildning, lag och så vidare. De har gjort Finland till vad vi är i dag. Hade Ryssland tyckt att man ska ändra på strukturerna vet ingen väl hur det hade sett ut nu, men man kan ju titta på grannländer som varit en del av Sovjetunionen och hur livet där är.

Seppänen jämför med Estland, som varit självständigt i mer än 20 år.

– Kunde man göra ett program ”Estland är ryskt”? Nej, inte ännu för esterna är först nu på väg att bli mentalt självständiga. Men Finland har snart varit självständigt i 100 år. Diskussionen avslöjar ändå att en del inte ännu hunnit bli mentalt självständiga.

Jag behärskar svenska, har jobbat i Sverige och upplever att vi är väldigt nära i värderingar, i vardagsliv. Sedan är det förstås skamlöst hur lite svenskarna vet om vårt gemensamma förflutna. Finländarna är väldigt mycket mer utbildade i den frågan och känner Sverige mycket bättre än svenskarna känner oss. Är det problem med utbildningen i Sverige eller är det svårt för dem att bli påminda om att de miste en så stor del av sitt rike 1809?
 
Jag har svårt att tro att vi svenskar har svårt att tänka på att vi förlorade Finland. Nej, det är utbildningen som saknas. Överhuvudtaget menar jag att den Nordiska samhörigheten skulle förstärkas. Vi har så mycket gemensamt, vi skulle kunna samarbeta och utveckla vår region. Och då inbergriper jag Estland och Lettland i Norden. (Litauen och Polen får berätta själva var de vill höra hemma. De har en annan kultur som bättre liknar länderna söder om dem.)
 
Från samma tidning saxar jag ett stycke i Anna-Lena Lauréns blogg från Moskva:
Den pensionerade småskolläraren Olga sade att hon själv har jobbat som volontär på ett barnhem i Moskva, men helt enkelt gav upp. Hon skildrade sina upplevelser på ett sätt som länge ska stanna i mitt minne.

– När jag tog barnen i famnen sade de anställda att jag skulle sluta skämma bort dem. Jag ville ju att även barn som hade svårt att gå skulle få vara utomhus, jag minns en liten mager flicka som knappt kunde gå och därför bar jag henne. Men personalen förbjöd mig. Barnen skulle inte vänja sig vid att få vara i famnen. De som inte kunde gå fick aldrig vara utomhus. Det var ett omänskligt förhållningssätt, men det var egentligen inte personalens fel. De var alldeles för få och slutkörda och deras lön är urusel, sade Olga.

Enligt henne blir barn som växer upp i dessa förhållanden oförmögna att klara sig i samhället som vuxna.

– De institutionaliseras. De kan inte längre ta ansvar för sig själva. Men ännu värre är att de växer upp utan beröring. Inte en kram, inte en smekning. Hur kan man förvägra dessa barn möjligheten att få egna föräldrar?

(Till saken hör att förhållandena i ryska barnhem varierar väldigt mycket. Det finns båda bra och dåliga. Jag kommer själv att göra ett reportage från några barnhem i S:t Petersburg som ni senare får läsa om i Hbl.)

 Hon menar att Putin straffar de ryska barnhemsbarnen när han stoppar deras möjligheter att komma till en fungerande familj. 
Jag minns ett TV-program där vi fick se hur apor utvecklas (blir helt utan känsloir) när de aldrig får kroppslig kontakt eller omvårdnad av en tänkande människa. Är det vad Putin önskar de ryska övergivna barnen?
-----
Det blev stor dramatik i Tallinn när ett socialt bostadshus började brinna. Det var på morgonen, de flesta hade gått till sina arbeten eller någon annan stans. Det var bara två små barn kvar i en lägenhet. De grät förtvivlat och det var svårt, men räddningspersonal kunde till sist få ut dem ur huset och de fördes till sjukhus.
 
----.-
På Hiiumaa diskuterar man hur man ska få människorna att stanna på ön. Det saknas tillräckligt med arbetsplatser, men kommunikationerna till fastlandet fungerar nu. Med de nya båtarna kommer man 19  inuter snabbare fram. Vi får hoppas de hittar någon lösning.
-----
 
 
 
På Saaremaa firar man Rahvateater /Folkteaterns 50-årsjubileum. Det började med Tatercirkus för 50 år sedan och så småningom utvecklades en folkteater, som kunde få godkänt av kommunistregimen. Kanske för att den hette Folkteatern?
-----
Vi fick se bilder från Snells Park i Tallinn. Där har man av snö och is byggt rutschkanor och tunnlar att åka i. Gissa om barnen såg lyckliga ut!
 
 
 
 
 
 
2013-01-27 @ 19:26:00 Dag för dag Permalink


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
  • Till bloggens startsida
Kategorier
  • Livet i Sovjetunionen
  • 1978
  • Andres Küngs bok Kommunismen och Baltiku
  • Annan Kultur
  • Besöket i Setumaa
  • Citat
  • Dag för dag
  • En saga eller fler
  • Estlands historia och människor som betytt mycket
  • Estlandssvenskarna
  • Estnisk kultur
  • Ett liv för Baltikum, Andres Kung.
  • Finsk-ugrisk kultur
  • Flykten
  • General Laaneots beskrivning av Andra vä
  • Grannfolkens historia
  • Historiedagarna i Tallinn 2015
  • Krisen i Ukraina
  • Lenins kommunism.
  • Litteraturlista
  • Livet i Sovjetunionen
  • Merikommissionens rapport.
  • Museet Väike Maarja
  • Någon gång någonstans
  • Sagor och sägner
  • Släktens egen historia
  • Svenska problem
  • UD:s rapporter
  • universitetsstudenters uppsatser
  • Övrigt som är värt ett besök.
Arkiv
  • Oktober 2018
  • December 2017
  • November 2017
  • September 2017
  • Augusti 2017
  • Juli 2017
  • Maj 2017
  • April 2017
  • Mars 2017
  • Februari 2017
  • November 2016
  • September 2016
  • Augusti 2016
  • Juli 2016
  • Juni 2016
  • Maj 2016
  • April 2016
  • Mars 2016
  • Februari 2016
  • Januari 2016
  • December 2015
  • November 2015
  • Oktober 2015
  • September 2015
  • Augusti 2015
  • Juli 2015
  • Juni 2015
  • Maj 2015
  • April 2015
  • Mars 2015
  • Februari 2015
  • Januari 2015
  • December 2014
  • November 2014
  • Oktober 2014
  • September 2014
  • Augusti 2014
  • Juli 2014
  • Juni 2014
  • Maj 2014
  • April 2014
  • Mars 2014
  • Februari 2014
  • Januari 2014
  • December 2013
  • November 2013
  • Oktober 2013
  • September 2013
  • Augusti 2013
  • Juli 2013
  • Juni 2013
  • Maj 2013
  • April 2013
  • Mars 2013
  • Februari 2013
  • Januari 2013
  • December 2012
  • November 2012
  • Oktober 2012
  • September 2012
  • Augusti 2012
  • Juli 2012
  • Juni 2012
  • Maj 2012
  • April 2012
  • Mars 2012
  • Februari 2012
  • Januari 2012
  • December 2011
  • November 2011
  • Oktober 2011
  • September 2011
  • Augusti 2011
  • Juli 2011
  • Juni 2011
  • Maj 2011
  • April 2011
  • Mars 2011
  • Februari 2011
  • Januari 2011
  • December 2010
  • November 2010
  • Oktober 2010
  • September 2010
  • Augusti 2010
  • Juli 2010
  • Juni 2010
  • Maj 2010
  • April 2010
  • Mars 2010
  • Februari 2010
  • Januari 2010
  • December 2009
  • November 2009
  • Oktober 2009
  • September 2009
  • Augusti 2009
RSS 2.0