juli 1, 2013. Spioner och flyktingar.

Det händer något!
Det är Putin som kallar hem sina spioner.
Flera gånger har alla ljud utomhus överröstats av korpar. Hundratals skriande  korpar. Det låter mycket olycksbådande. De flyger i cirklar, men iakttar man dem en lång stund ser man att de drar sig åt ost, som om de ska dölja att de är på väg till Putins land. Vi försöker att inte oroa oss innan vi säkert vet vad det betyder.
 
 
-----
 
Nu kom jag att tänka på en annan fågel. Skraken. De bosätter sig på en ö i Stockholms skärgård, och hela ön dör. Det kan ligga ett par sådana döda öar bredvid varandra, men sen kommer det märkliga. Tillsammans med dessa döda småöar kan det finnas en eller flera öar där inga skrakar bor. Varför koncentrerar de sig på några öar och undviker andra helt? Det undrar jag.
 
-----
 Under tiden jag läst boken om flyktingarna har jag noga gått igenom bilderna för att se om jag ska känna igen någon. Och så gör jag det! Esterna ordnade en konsert för sina räddare och hjälpare. Det fanns ju både kända skådespelare och kända sångare bland dem. Första konserten hölls redan den 3 oktober 1944. Tänk er. Då hade Ants mormor och morfar bara varit i Sverige sedan den 21 september.
Morfar hade en så fantastisk basröst och han sjöng tidigare i kyrkokören i Pärnu. Nu ser jag en bild där han står med den estniska sångkören i läroverkets aula och deltar i sången. Det är beundransvärt. Man ska komma ihåg att flykten var ansträngande och de ändå var drygt 65 år både Babu och Teedi, mormor och morfar.
 
Nu ska ni få några siffror:
1941 bortfördes 15 000 människor i Estland. 5 000 försvann direkt och resten sattes i arbete i ryska skogar och gruvor. Hur många som överlevde är oklart. 1944 hade ingen hört något från dem, men jag har ju pratat med en av dem, Ổie.
1941 enrollerades alla män  i åldern 17 - 35 år till ryska armén. 40 000 av dem sattes i arbete med Rysslands försvar. 
Att tyskarna sågs som befriare är verkligen inte så märkligt. Vi ska komma ihåg att det var många balttyskar som deltagit i kampen för ett fritt Estland 1918-1920. Först senare blev det helt klart att tyskarna var riktiga ockupanter om än inte lika grymma som de tidigare.
 
Mera siffror:
Den 30 september kommer en journalist in i matsalen på Gotland där flyktingarna snart ska äta middag. Där står 8 stycken 65-liters kittlar med makaroner på kokning. Några potatiskastruller finns också. Samt 180 kg korv. några jättegrytor med det som ska bli äppelkräm står också på kokning.
Varje dag breds 5 200 smörgåsar.
Det är alltså 1 300 matgäster 3 gånger om dagen kl 8, 12 och 17.30.
Det är ett gott dagsverke gotlänningarna utför.
 
Jag kom att tänka på att både nazisterna och kommunisterna skulle skapa en ny människoart. Nazisterna hade den långe, stilige, blonde ariern som förebild, medan kommunisterna försökte förinta alla intellektuella och alla som skickligt skött sina arbeten som bönderna och visat att de hade kompetens att skapa framgång. Intressant skillnad.
 
 
Tidningarna på Gotland skrev också om att det fanns människor som utnyttjade flyktingarnas situation:
Skoja inte upp de värnlösa flyktingarna! Geschäftsmakare gör affärer med deras värdesaker. Det berättas från olika håll att kommersen runt flyktinglägren tagit osunda former som måste stävjas. Både unga och äldre är benägna att för en spottstyver tillhandla sig värdesaker som flyktingarna har kunnat ta med sig och om vars värde i svenska pengar de inte har någon klar uppfattning. Det går våldsamma historier om vilka oanständigt låga priser flyktingar, som velat sälja sina saker för att skaffa sig kontanter, fått nöja sig med. Det skulle vara i allra högsta grad påkallat att myndigheterna tar upp denna sak och även i efterhand söker granska en del affärer som hunnit bli avslutade - alltid finns det vittnen här och där som kan stå till tjänst med upplysningar. Affärsmän och enskilda som på detta sätt ockrar på dessa värnlösa människor bör dömas lika strängt som de nidingar vilka vid direkt stöld tillgripit flyktingarnas ägodelar. Låt det bli ordentlig räfst med sådana geschäftsmakare utan hänsyn till vilka personer det gäller.

Min svärmor blev faktiskt bestulen på sina estniska smycken hemma i huset i Örby på 1970-talet, när familjen var i skola och på arbetet. Hon fick i alla fall försäkringspengarna för dem.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0