.

 

Det är fantastiskt med alla historieprogram i estnisk TV. Men inte så konstigt egentligen eftersom man nu förmedlarhistoriska sanningar som man fått lära sig på ett annat sätt i skolorna under sovjettiden.

I dag såg vi ett program om hur det gick till när Sovjet krävde baser i Estland i september 1939.

 

I slutet av augusti 1939 besökte den tyska kryssaren "Schleswig Holstein" Gdynia. Flottbesöket tillgick som vanligt med banketter, besök på båten mm.

 

 

Den 31 augusti påstod tyskarna att polska soldater skjutit sönder en radiostation på den tyska sidan av gränsen. Tyskar hade dödats och kommit till skada. Av någon obegriplig anledning fanns flera hundra tusen tyska soldater redo att marschera in i Polen samma dag. Fartyget S-H, som nyss varit en aktad gäst, började den 1 september att helt oprovocerat att skjuta in mot Gdynia. Andra världskriget hade börjat!

 

De polska soldaterna vid gränsen visade sig senare vara utklädda tyska soldater. Inga tyskar dödades eller skadades har det senare kommit fram.

Polen hade ett antal relativt nybyggda u-båtar som fick order att fly till Sverige eller Finland. Tre u-båtar kom till Sverige där manskapet internerades. En ubåt, "Orzel" tog sig till Tallinn. Enligt neutralitetslagarna internerades den i Tallinns hamn. Besättningen hade frigång mot löfte att "sköta sig". U-båten bevakades av några estniska militärer som hade en kanon till sitt förfogande.

 

15 september fick polackerna veta att Sovjet anfallit Polen från öster och att Sovjet samarbetade med tyskarna. Sovjet hetsade mot Finland sedan flera veckor och uttalade sig oförskämt om Baltiikum, vilket gjorde polackerna mycket oroliga. De beslöt att fly. Orzel hade ca 20 torpeder ombord av vilka man hunnit avlägsna ett antal. En estnisk soldat, i dag 94 år, berättar att "Plötsligt såg jag hur Orzel gled bort från kajen. I tornet stod glada polacker och vinkade. Jag vinkade tillbaka." Hamnkaptenen hade också sett vad som höll på att ske och ringde militären och sa att de skulle hejda Orzel. "Hur då?" "Skjut på dem!" Soldaterna avbröt samtalet. "Skjuter vi går Orzel sönder! Nej, nej!" Orzel gled ut ur hamnen och försvann för esterna. Ubäten hade fått med sig två estniska militärer som landsattes på Gotland med mat, vodka och pengar till flygbiljett. Orzel fortsatte till England och deltog senare i kriget på de allierades sida  utan att ha något med Sovjet att göra.

 

Sovjeterna blev som galna av lycka. Äntligen något de kunde använda!

Några dagar efter Orzels flykt meddelade estnisk sjöbevakning att ett antal sovjetiska handels- och krigsfartyg uppehöll sig på internationellt vatten strax intill estniska territorialgränsen. Dagen efter var båtarna borta. Men sovjetisk radio hade kl 02.02 samma morgon meddelat att en okänd ubåt hade torpederat det sovjetiska handelsfartyget "Melallist".

Redan två timmar efter anfallet meddelade sovjetiska radion och morgonen därpå även Pravda och Moskow News att 29 sjömän dödats och 5 saknades. Båten med värdefull last hade sjunkit. Estniske ambassadören i Moskva, August Rei, kallades till Molotov som påstod att Estland inte skötte sin neutralitetsplikt, och att man därför bestämt att man skulle kräva baser i Estland. Om Estland nekar anser Sovjet att de måste skaffa sig baserna med tvång. Krig!

Estlands helvetesår hade börjat.

 

Ryssarna antydde att det var Orzel som torpederat deras fartyg. Men vid det laget var Orzel redan i England. Bara ett par dar senare kom nya sjökort med vraket utmärkt. Hos kommunisterna fungerar allt blixtsnabbt, ibland... Oftast fungerar det inte alls. 

 

I början på 2000-talet började estniska marinarkeologer dyka för att utreda vad som låg där på botten. Vraket filmades under flera veckor. Något fartygsnamn hittades inte. Vraket var helt utan inredning. Några kroppsdelar eller personliga tillhörigheter fanns inte. Esterna kom fram till att det var ett fartyg förberett för skrotning som låg där. Sovjetiska/ryska historiker menade att den sovjetiska historieskrivningen var korrekt, den estniska var ett fascistiskt påhitt. Dock, efter besök på plats av ryska marinarkeologer, ett anal seminarier och diskussioner med estniska och andra marinarkeologer har de gått med på att den sovjetiska historiebeskrivningen är falsk och även tekniskt omöjlig på det sätt som beskrevs 1939. 

 

Historikerna som avslutade programmet sa att Metallist-historien var av samma dignitet som när ryskt artilleri sköt sönder en rysk by i Karelen vid finska gränsen och påstod att finskt artielleri hade förintat en rysk by och ryska människor och därmed kunde Sovjet förklara Finland krig. Eller när Tallinn fylldes av "arbetardemonstrrationer" som i själva verket bestod av ryska arbetare från Leningrad som krävde att arbetarstaten Estland skulle upprättas, och den borgerliga staten skulle försvinna. Eller när tyskarna sköt sönder sin radiostation. Ryssar och tyskar hade ett enormt behov av att visa att de själva var oskyldiga. 

Hur många andra historiker trodde på de sovjetiska uttalandena? Lögnens betydelse i historien är en genomgripande sanning.

 

Det här var Ants fantastiska summering av ett mycket intressant program.