.

Michaił Chodorkowskij: “Han är bara rädd för konkurrens”

Det var i februari i år som en brevkonversation mellan Chodorkovskij och tidningen Novaya Gazeta publicerades. Då hade ännu inte Putin nämnt att det fanns fler åtalspunkter som skulle tas upp mot honom. Hanno, som levt i Sovjetunionen, sa redan vid den första arresteringen: “Den mannen blir aldrig fri igen.” President Bush, däremot, såg in i Putins ärliga ögon. Så olika kan samma människa bedömas beroende på våra erfarenheter!

Det som gör det här brevet särskilt intressant att läsa är, att det skrevs före presidentvalet där Putin återvaldes, och att Chodorkovskij ser ändå tydligt vad som håller på att ske. Han kan alltså även från fängelset få fram sina synpunkter och är fortfarande en oönskad röst för Putin. Det är självklart att han måste försvinna i många år till. I alla fall så länge Putin själv sitter vid makten. Vi måste följa den kommande rättegången. Jag undrar hur många ytterligare år han får, och hur Putin ska se till att han tystas.

Folken i de baltiska staterna följer noggrant vad som sker i Ryssland. Det gäller deras frihet också.

Brev från fängelset

Käre Dmitry,

Jag är ledsen att behöva informera dig om att min föreläsning "Liberalism och den nationella frågan" har "förlorats" någonstans i de långa tarmarna av vår anläggning. Om den inte hittas, kommer jag att skriva om det igen.

Vid första anblicken kan det verka att vårt tänkande är förvånansvärt likt Putins. Om mina advokater förklarar vårt tänkande i grova drag kommer du att bli förvånad. Som vi minns från min artikelserie om modernisering, är frågorna om logistiken i mitt fall av största vikt. Men i avsaknad av snabb tillgång till media blir den huvudsakliga skillnaden mellan min version och mina motståndares att efter att ha funderat färdigt om min modell skrev jag artikeln medan de däremot hade kvar  den gamla versionen".

Idag, däremot, skulle jag vilja skriva till dig om ett annat närstående, ämne.

I sina artiklar och tal har Putin en massa olika tankar om utvecklingen i landet och staten. Många av dem är oacceptabla, eftersom specialister länge har visat på vad de leder till (till exempel att han skulle regera med "manuell styrning", "den vertikala maktstrukturen", etc.). Vissa idéer är ganska bra och ibland även användbara.

Dessutom har den liberala oppositionen teoretiskt kunnat enas om att vilja genomföra mycket av det han har talat om. Vad är då problemet? Varför tillåter Putin sina egna förslag att "sorteras bort ut medvetandet"? Varför är han inte beredd att göra det han presenterar? Mycket till förtret för den nuvarande politiska eliten är att han tänker sig driva en stat framåt enligt en vetenskap som har sina egna lagar, och inte med en diskussionsfest för typiska statsvetare.

Att uppfinna en ny modell för att styra ett land, en modell som tidigare är okänd för vetenskapen, men samtidigt är en modell som fungerar, är en omöjlig uppgift även för ett mycket starkare lag än den som den  nuvarande premiärministern (Putin) har till sitt förfogande. Således blir allt de har tänkt sig av statlig utveckling antingen icke fungerarande eller är det gamla nyheter. Vi vet att en eklektisk uppsättning av metoder för styrning plockad från olika system långt från skapar ett nytt system. Den är helt enkelt dysfunktionell, även om man kallar det "suverän demokrati".

Därför fungerar inte anständiga Putin-initiativ, till exempel att stärka regeringen enligt lag (det bör noteras att under de senaste 12 åren Putin medvetet har använt begreppet "lagens diktatur" och inte "regering under lagen"), kampen mot korruption eller utveckling och genomförande av en livskraftig nationell politik; antingen  fungerar det inte eller krävs en förändring i grunden för regimen för att kunna genomföras.

Således, han börjar med att förklara något, börjar förändra och sedan konfronteras han med problemet i verkligheten med verklig politisk konkurrens, något som han inte är redo för.

Som ett resultat av detta blir Putin rädd och urvattnar sina egna initiativ.

Jag tänker inte nu på de många fall då dessa initiativ torpederats av byråkraterna runt dem därför att  de strider mot de intressen som finns i  denna byråkratiska samling.

Vad kan man förvänta sig att se efter valet? Tecken visar att Putin redan har kommit till slutsatsen att hans huvudsakliga maktbas kan vara säkerhets-och militärorganisationer, samt vissa nationella republiker. Detta har föranlett dramatiska löneförhöjningar för polisen och liknande organ, det är därför medvetet svagt kontrollerade federala överföringar sker.

Det ser ut som om en sådan politik kommer att fortsätta, även om det inte garanterar en beredskap för att dessa människor alltmer försvarar regimen som samhället ogillar. Dessutom kommer en framväxande stor klyfta i lön för tjänstemän (inklusive siloviki) (dvs. maktbasen runt Putin; jfr siloviki runt Stalin och andra kommunistledare) och de återstående offentliganställda (inklusive anställda i statliga företag som inte arbetar med råmaterial, produktion, är lärare, arbetare, etc.) generera allvarligt missnöje i dessa sociala skikt som förväntar sig att deras levnadsstandard ständigt skall förbättras.

För sin egen del kan Vladimir Putin även känna att han försöker att etablera en relation med medelklassen (vars växande antal blir mer och mer av en valfaktor från år till år och från månad till månad). Vår framtida president, vill dock inte motverka siloviki som omger honom eller, för att använda hans egen terminologi, är inte "sätta dit sina vänner," oavsett hur ineffektiva de än må vara. Ännu viktigare är att han är rädd för verklig politisk konkurrens. Som ett resultat kommer hans taktik innebära mer än bara att försöka skrämma folk.

Kompetensen hos dessa människor, som myndigheterna underskattar kommer att göra Putins vanliga scenario ineffektivt. Och han kommer att undra varför "arga stadsbor" inte förstår och inte accepterar honom.

I allmänhet, till hösten 2012, eller senast våren senast 2013, kommer myndigheterna att anta de vanliga mekanismerna för att strö ut pengar för att släcka bränder och lansera selektiva repressalier mot oppositionen. En sådan skakig situation kan pågå ett år eller två tills en plötslig kris sätter stopp för det.

På tal om taktik av "nya oppositionen," Jag tror på behovet av att hålla ett nytt parlamentsval om ett eller ett och ett halvt år efter den 4 december 2011. Landet behöver ett riktigt, ärligt valt parlament och det måste vara legitimt.

De föreslagna ändringarna i vallagen kan bara vara ett knep som syftar till att vända Förenade Rysslands 30% till en parlamentarisk majoritet.

Myndigheternas oförmåga att förstå essensen av relationerna mellan det federala centrat och regionerna och deras försök att försvaga den pånyttfödda idén om direkta guvernörsval genom att lämna den så kallade "presidentvalsfiltret" i är en separat fråga.

Detta kan inte tolereras eftersom sådana knep kommer att betraktas av samhället med ännu större irritation och därmed underminera konstruktiv dialog inom samhället.

När vi möter en möjlig allians mellan liberaler och nationalister, är det viktigt att korrekt definiera "nationalism". Om vi menar chauvinister, eller nazister som försvarar idén om etnisk överlägsenhet, är en allians uteslutet för varje förnuftig människa. Våra förfäder gjorde ett mycket tydligt uttalande om det 1945.

Om nationalisterna är de som främjar idén om nationernas rätt till självbestämmande, lika rättigheter för alla nationaliteter inom en enda stat (inklusive rätten för det ryska folket till självstyre och kulturell identitet), så jag ser inget fel med en allians med sådana människor.

Låt mig påpeka att detta är hur nationalism tolkas i europeisk statsvetenskap, denna typ av nationalism gick hand i hand med liberalismen under kollapsen av koloniala imperier och under sammetsrevolutionen i Östeuropa i slutet av 1980- och början av 1990-talet.

Bara en sak gäller för ett liberalt samhälle: mänskliga rättigheter kommer först, och får inte omfattas av eller ersättas med något surrogat. Presidentvalet i mars är en tävling av symboler och inte ett riktigt val av en garant för konstitutionen.

Det är viktigt att ha rättvisa val.

Det är viktigt att orsaka ett omval.

Det är viktigt att visa i vilken riktning vi vill gå p.g.a. de viktiga beslut som kommer att tas efter valet.

Jag tror Grigory Javlinskij kan vara en bra symbol. (Javlinskij är bortsorterad nu) Övriga sökande måste, under den återstående tiden, visa vilken väg de ämnar gå. Detta gäller Prokhorov, Mironov och Zjuganov.

Med vänlig hälsning, Michail Chodorkovskij

Hur har det gått? Inget nyval ännu. Putins makt är inte självklar i framtiden. Men ingen annan lyckas riktigt komma fram.

Hur går det för Medvedev? Det är svårt att sia om. Han är inte längre en som äter räkmacka, men som sagt, ingen verklig förändring har skett.

-----

 

Sverige vann kampen om snuset i EU! Alla är glada och nöjda. Men nuy kan jag berätta tt i Rakvere har de hittat smuggelgods: 462 askar med snus! Det är inte bara i Sverige (och Finland) det snusas. Det är i Estland också!