juni 24, 2013. Lever vi i en lugnare eller mer krigisk värld nu?
Minns ni när författaren Lasse Berg med stor säkerhet fastslog att människorna hade levt mycket fredligare förr i världen?
I går kväll gick ett program på Kunskapskanalen som var ett axplock från olika föreläsningar om krig och fred. Det var intressant. Steven Pinker presenterade siffror och diagram över resultat av forskning som behandlar krig och fred i alla tider. Man kan naturligtvis inte veta så mycket om livet för flera tusen år sedan, men man har hittat skelettdelar och kan på dem se om den människan har några märken efter skador. Antalet skelettfynd med eller utan skador har registrerats och man har fått en siffra på hur många skadade människor relaterat till hela antalet skelettfynd och fått fram en siffra som man jämfört med antalet människor i kända tider med antalet döda i krig, och på så sätt fått fram att vi lever fredligare nu. (Kunde jag göra det begripligt?)
Pinker menar att man säger att 1900-talet är det värsta århundradet av alla, men då vet man ingenting om man säger så. 1900-talet är ett jämförelsevis bra århundade.
Vad är det då som har gjort livet lugnare? Jo, det är skrivkonsten. Och det låter helt rätt i mina öron. När vi lär oss läsa och kan ta del av andra människors tankar och erfarenheter, då börjar vi reflektera på ett annat sätt. Vi får också hållpunkter; regler att reflektera över.
Och då tänkte jag naturligtvis på Ryssland och Estland. Man måste alltid ha i minnet att Estland har stått Europa nära. När Peter den store fick Baltikum i freden 1920, då såg han till att det området skulle vara europeiskt i fortsättningen också. Det var därför de balttyska grevarna fick så mycket att säga till om. Ryssland däremot blev aldrig europeiserat. S:t Petersburg var ett undantag i det stora riket. Skolor var ett sent fenomen i landet. Det var den ortodoxa kyrkan som påverkade människorna, och där behövdes ingen skolundervisning för att följa den tron. Litteraturintresset började inte förrän på 1800-talet. Det är grunden till de olika lívsuppfattningarna i det stora ryska riket. Att det ryska folket kunde anpassa sig något så när till den kommunistiska makten berodde på att den så mycket liknade tsarmakten. Någon bestämde något över ens huvud. Och sedan var det så. Esterna hade varit fria människor sedan 1816 till skillnad från de livegna ryssarna som blev fria först 1861, eller hellre: lite mer fria än de varit tidigare.
Esterna hade levt i ett fritt land där de själva varit aktiva medborgare sedan 1920. De hade satsat på utbildning för alla. De var europeer.
I och med att landet ockuperades återuppstod slaveriet. Esterna kunde inte längre bestäma över sitt eget liv. De utbildade skulle försvinna på ett eller annat sätt, och den stora okunskapen bredde ut sig. Okunskapen om allt viktigt. Nya läroböcker presenterades som hade en annan grund för det de informerade om. Kanske hade ryssen lättare för att förstå de böckerna eftersom allt var skrivet på ryska ur ett ryskt, kommunistiskt perspektiv. Under de få åren med Jeltsin i ledningen fick skolorna nya, sannare böcker, som drogs tillbaka av Putin.
Det var en grym tid som inte kan utläsas ur antalet döda i strid. Det var att ta livslusten och livsglädjen från människor. Den livsglädjen som återkom först när Estland åter blev ett fritt land 1991.
Se hela programmet: http://urplay.se/Produkter/173520-UR-Samtiden-Tema-Krig-och-fred
Jag vill rekommendera Steven Pinkers bok: "Ett oskrivet blad" där författaren, psykologiprofessorn, gör upp med vilseledande dogmer om människans natur såsom myten om den ädle vilden, förställningen att vi har en själ och en kropp och att hjärnan är tom vid födseln.
Kommentarer
Postat av: Brorsan
Jo, jag tyckte Du gjorde det helt begripligt. Jag skrev på gymnasiet en uppsats om hur respekten för människovärdet ökat. Min krillelärare, som var en mycket klok människa och god lärare höll med. Jag hävdar fortfarande att jag hade rätt; Dessvärre betyder det inte att ondskan har försvunnit.
Svar:
estlandskarin
Trackback