Det går att berätta om esteras lidande på olika sätt. Antingen berättar man med ord som beskriver händelserna utan att lägga in känslor som det var i boken "Minnesgömmor" som jag berättade om, och som jag tycker alla skulle lösa. Ett annat alternativ är att berätta historien med de känslor som är inblandade och det gör Bengt Göran Holmert i boken "Gotland under beredskapsåren 1939-1945°. Där berättar han hur flyktingströmmarna påverkade hela Gotland. Hur hans pappa och han själv var delaktiga i mottagandet. Han berättar om den hemska tiden i Estland när Sovjet spelade under bordet med de baltiska folkens liv och utsatte dem för ett oerhört lidande. Jag läser boken just nu och ska återkomma till den. Men det är faktiskt lite spännande att hitta namn på människor jag känner. Det finns en lista på ca 6 000 av dem som kom till Gotland, och bl.a. nämns förlossningsläkaren i Pärnu, och det var den mannen som förlöste Ants. Jag hittar en studiekamrat och så förstås Ants mormor, morfar, moster Tanja och kusin Vello. Jag återkommer om det.
Just nu, näör jag skriver detta visas en film på etv där vi ser hur Tallinn bombas i mars 1944. Husen brinner och bomberna faller över staden. Jag tänker naturligtvis på Ants mamma som sprang förbi alla dessa brinnande hus för att komma till den lille som var kvar hemma i lägenheten. 2 år gammal bara. Hon tvekade inte ett ögonblick att springa till honom. Hon tänkte inte på faran för sig själv. Hon måste hem till honom och se om han lever!
-----
Det nya konstmuseet i Tallinn, KUMU, Tallinns har i dag vernissage på en ny stor internationell utställning som jag så gärna vill se. Vi fick se några bilder i nyhetsprogrammet på TV och det var verkligen intressant.
Kritik och kriser. Konst i Europa sedan 1945
Inom ramen för utställningen kommer verk av nästan ett hundra stora namn från den europeiska avantgardistiska konsten från båda sidor om järnridån visas i Estland för första gången.
Det kalla kriget, som följde andra världskriget påverkade fundamentalt Europas politiska och sociala landskap och det fortsätter att göra det ännu idag. Men många av de attityder som finns kvar från det kalla kriget är otidsenliga och utställningen bevisar detta. För första gången, undersöker "Kritik och kriser" konsten från den tiden som en integrerad helhet, utan att kategorisera det ideologiskt, geografiskt eller politiskt i två separata läger: öst och väst. Utställningen innehåller verk av estniska konstnärer Raul Meel och Kaljo Põllu, tillsammans artister som Damien Hirst, Christian Boltanski, Anselm Kiefer, Jean Tinguely, Alberto Giacometti, Niki de Saint Phalle, Henry Moore, Volf Vostell, Christo, Ilja Kabakov, Gerhard Richter, Lucio Fontana och många andra (dock ingen svensk).
Rötterna till den politiska situationen i det kalla kriget kan hittas i 1900-talets Upplysningstid. Upplysningen ledde till en oavslutad process av kritik och kriser som resulterade i både förödande och lyckliga tider. Estetisk radikalism, en term som kan användas för att beskriva den avantgardistiska konsten under det kalla kriget, gav en av de viktigaste möjligheterna att kritisera den sociala och politiska situationen och för att lyfta fram kriser.
"Kritik och kriser. Konst i Europa sedan 1945", är ett samarbetsprojekt initierat och sammanställt av det tyska historiska museet, öppnade i Berlin i höstas. Projektet, som rest till sin sista anhalt, Tallinn från Milano, är Europarådets 30: e Konstutställning.
Utställningen åtföljs av en grundlig engelskspråkig katalog "The Desire for Freedom. Art in Europe since 1945."
