mars 1, 2013, Ryssland. Ett annat Europa
Esterna börjar känna sig alltmer som européer, står att läsa i Postimees i dag. Jag kan förstå det och har fortsatt läsa i boken om Ryssland. Ett annat Europa. Vi måste tänka på att Estland tillhörde den europeiska kulturen egentligen ända fram till den sovjetiska ockupationen 1939.
Det finns inga 10 Guds bud i den rysk-ortodoxa tron. Det finns inga moralregler. Vi tar det för fullständigt självklart att ingen ska mörda, att man inte ska stjäla, att man ska behandla sin nästa såsom man själv vill bli behandlad. Vi kan knappast föreställa sig att någon annan kan tänka på något annat sätt. Men vi frågar inte andra människor. Vi tar det bara som fullständigt självklart.
Jag tänker på den unge ryske mannen som sattes i fängelse efter att ha dödat en annan gäst på en fyllefest någonstans i Estland. När han släpptes sa han: “I det här landet kan man inte bo. Att man råkar sätta kniven i någon på en fest är väl inte så märkvärdigt.” Vi bara skakar på huvudet åt honom och tänjker att han säkert är ensam om att tänka så. Men det är han inte.
I Sovjetunionen dödades vem som helst av vilken anledning som helst. Speciellt under Stalins tid. Ingen visste när det var hans/hennes tur. Även barn mördades och deporterades av någon anledning som bara den som bestämt det förstod. I dåvarande Leningrad färgades floden Nevas vatten rött av allt blod efter dödade och torterade människor. Man beställde fram båtar som fick cirkulera vattnet så att det röda försvann, sedan färgades floden rött igen o.s.v. o.s.v. Vad spelade det för roll? Det var ju bara människor, och man benämnde dem folkfiender och det blev helt godkänt att man mördade dem. Hur många människor i världen har tagit upp problemet med alla mördade människor i Sovjetunionen? Varför? Varför är det inte viktigt? Jag vill skrika ut min förtvivlan: Varför är inte alla människors liv lika mycket värda i realiteten när de är det i teorin. I alla fall i det goda landet Sverige. Hur kan svenskar kalla sig “goda” när de inte reagerar på de kommunistiska morden? Hur kan just de människor kalla sig “goda” som omfamnar Lenin och Stalin? Behövs det några generationer till innan man kan se klart?
I det ortodoxa Ryssland finns inget mitt-i-mellan-värde. Ortodoxin talar inte om himlen, skärselden och dödsriket. Nej, det är antingen himlen eller dödsriket som gäller. I Ryssland finns inget “mellan”, antingen är något svart eller så är det vitt. Det slår fram och tillbaka. Allt “maximaliseras” innan det växlar till sin motsats. Kompromisser och nyanserade lösningar av problem förekommer inte! Antingen är man ond eller god. Antingen är något bra eller dåligt.
Tydliga exempel på detta i rysk historia är tre: Tsar Peters reformer, den ryska revolutionen och den nya tiden. De är tre tillfällen då Ryssland förändras totalt i ett svep. Under tsar Peter den store vändes Europa från att ha varit syndigt till att bli ett mycket positivt föredöme. Efter den ryska revolutionen var det som tidigare varit ett gott tsarrike ett fruktansvärt land, man förkastade kulturen och livet i riket, och nu är Sovjetåren en katastrof. Det är ett antingen - eller. Men: frågan är om det inte kommer slå tillbaka ännu en gång om Putin får stanna kvar som president. Det verkar som om hans flirtande med Stalinepoken kommer slå mot en nytändning för Sovjet igen. Vi kan bara vänta och se.
Det finns inga 10 Guds bud i den rysk-ortodoxa tron. Det finns inga moralregler. Vi tar det för fullständigt självklart att ingen ska mörda, att man inte ska stjäla, att man ska behandla sin nästa såsom man själv vill bli behandlad. Vi kan knappast föreställa sig att någon annan kan tänka på något annat sätt. Men vi frågar inte andra människor. Vi tar det bara som fullständigt självklart.
Jag tänker på den unge ryske mannen som sattes i fängelse efter att ha dödat en annan gäst på en fyllefest någonstans i Estland. När han släpptes sa han: “I det här landet kan man inte bo. Att man råkar sätta kniven i någon på en fest är väl inte så märkvärdigt.” Vi bara skakar på huvudet åt honom och tänjker att han säkert är ensam om att tänka så. Men det är han inte.
I Sovjetunionen dödades vem som helst av vilken anledning som helst. Speciellt under Stalins tid. Ingen visste när det var hans/hennes tur. Även barn mördades och deporterades av någon anledning som bara den som bestämt det förstod. I dåvarande Leningrad färgades floden Nevas vatten rött av allt blod efter dödade och torterade människor. Man beställde fram båtar som fick cirkulera vattnet så att det röda försvann, sedan färgades floden rött igen o.s.v. o.s.v. Vad spelade det för roll? Det var ju bara människor, och man benämnde dem folkfiender och det blev helt godkänt att man mördade dem. Hur många människor i världen har tagit upp problemet med alla mördade människor i Sovjetunionen? Varför? Varför är det inte viktigt? Jag vill skrika ut min förtvivlan: Varför är inte alla människors liv lika mycket värda i realiteten när de är det i teorin. I alla fall i det goda landet Sverige. Hur kan svenskar kalla sig “goda” när de inte reagerar på de kommunistiska morden? Hur kan just de människor kalla sig “goda” som omfamnar Lenin och Stalin? Behövs det några generationer till innan man kan se klart?
I det ortodoxa Ryssland finns inget mitt-i-mellan-värde. Ortodoxin talar inte om himlen, skärselden och dödsriket. Nej, det är antingen himlen eller dödsriket som gäller. I Ryssland finns inget “mellan”, antingen är något svart eller så är det vitt. Det slår fram och tillbaka. Allt “maximaliseras” innan det växlar till sin motsats. Kompromisser och nyanserade lösningar av problem förekommer inte! Antingen är man ond eller god. Antingen är något bra eller dåligt.
Tydliga exempel på detta i rysk historia är tre: Tsar Peters reformer, den ryska revolutionen och den nya tiden. De är tre tillfällen då Ryssland förändras totalt i ett svep. Under tsar Peter den store vändes Europa från att ha varit syndigt till att bli ett mycket positivt föredöme. Efter den ryska revolutionen var det som tidigare varit ett gott tsarrike ett fruktansvärt land, man förkastade kulturen och livet i riket, och nu är Sovjetåren en katastrof. Det är ett antingen - eller. Men: frågan är om det inte kommer slå tillbaka ännu en gång om Putin får stanna kvar som president. Det verkar som om hans flirtande med Stalinepoken kommer slå mot en nytändning för Sovjet igen. Vi kan bara vänta och se.
I Estland lever man alltså som vi. Allt detta som fortfarande finns i Ryssland är främmande för dem. Den kultur man återtog och levde med under de förtsa fria åren har nu tagits tillbaka. Vi åker till Peipsis strand för att se de gammeltroende. De rysk-ortodoxa som inte ville vara med när Nikon, patriarken av Moskva och hela världen, 1652 efter sin utnämningen tog tag i moderniseringen av deras tro. Nikon satte alla som inte ville vara med i förändringarna i getton, men senare kunde folk ta sig därifrån. En grupp bosatte sig just vid sjön Peipus strand, och där bor de fortfarande och utgör ett trevligt utflyktsmål. Det de protesterade mot var i våra ögon inte så allvarliga förändringar, men tydligen var det så för dem. Det gällde
1. göra korstecken med tre fingrar istället för två,
2. gå motsols i processionerna istället för medsols och
3. man skulle använda fem nattvardsbröd istället för sju.
Träkyrka i Kallaste.
Där i Peipsi lever de nu med sina fina träkyrkor i närheten av huset och odlar lök och fiskar i sjön. De har blivit specialister på lökodling och fiskrökning. De var också specialister på att bygga vackra stenmurar.
På höstmarknaderna brukar jag alltid köpa på mig av deras varor.
Postimees skriver också: Litauen anklagar letterna för att sälja nötkött som hästkött! Fattar ni. Det står hästkött på etiketten, men är nötkött!
Kommentarer
Trackback
