. -

mars 10, 2013. Offren vid bombningen av Tallinn i mars 1944. Yttrandefrihet?

Nu högtidlighåller man minnet av offren vid bombningen av Tallinn i mars 1944.

Det är Föreningen för Estlands Kulturarv (EMS) som högtidlighåller minnet av offren.

Föreningen startade 1989 för att hedra offren för bombningarna den 9 mars 1941. Vid City-kyrkogården vid St Nicholaikyrkan ber man en bön och tänder ljus utefter Harjugatan och grönområdet vid kyrkan.

En minnesgudstjänst hölls vid lunchtid i dag på kyrkogården. En konsert börjar kl 18 med en minneshögtid i St Nicholaikyrkan.

Narva utsattes för en nästan total förstörelse mellan den 6:e och den 9: e mars med de barbariska bombningarna. Det var två vågor, den första från 19:15 till 1:00 och den andra från 3:00 till 6:00. Det var 3025 bomber som fälldes. Hela 1600-talets svenska stad raderades ut, endast ett par byggnader blev kvar.

I Tallinn var målet för attacken i bostadsområden fredliga människor; det fanns inga militära anläggningar i Tallinn. En av pärlorna från Hansatiden skadades svårt, Tallinns Gamla stad, och Harjugatan. En annan viktig symbol för esterna brändes ner: teaterhuset där Estoniateatern var belägen och en teaterföreställning just börjat.

Också St Nicholas kyrkan, Riksarkivets hus på Rüütligatan, Stadsarkivets byggnad och Våghuset på Rådhustorget antändes. 1549 byggnader förstörtdes helt och 3350 skadades. På den tiden betydde det att nästan 30 % av stadesn bostäder gick omintet. Nästan 20.000 invånare blev utan sina hem. 554 estniska medborgare dödades i attacken, plus 50 tyska soldater och 121 krigsfångar, enligt EMS uppgifter.

Våghuset byggt på 1500-talet. Nu helt borta.

Postimees.

-----

Sanna Rayman skriver om vår yttrandefrihet i en ledare på SvD i dag. En mycket bra ledare. Den gör att jag mycket tydligare förstår vad Lars Vilks menar med att allt "ingår i hans konstverk". Hans stora konstverk handlar bl.a. om just yttrandefriheten; vad som händer då en svensk konstnär gör en (inte särskilt bra) träbild av profeten Mohammed. Han kunde ha kallat den vad som helst, men av någon anledning kallade han den så. Därefter har han också gjort teckningar med profeten, vilket har förstärkt upprördheten. När man tänker på allt som hänt sedan han gjorde den, då kan man verkligen säga att konstverket är stort.

Vi tror gärna att vi har yttrandefrihet i Sverige, Det har vi inte. Vilks talar om det för oss. I det "goda landet Sverige" får vi inte tala fritt. I ledaren kritiseras bl.a. Ulrika Knutsson: Sarkasmen dröp från rader om hur journalister dansar ”efter Vilks pipa” när de frågar honom om han är rädd. Knutsons bedömning var att han inte hade skäl att vara rädd – det hade ju Jan Hjärpe sagt. Udden var tydligt riktad mot Vilks. Hans ”usla jycke” stod i vägen för de ”värdigare uppgifter” som världens kämpar för yttrandefriheten kunde ägna sig åt.

Samtidigt diskuterade statsvetarprofessorn Ulf Bjereld Lars Vilks på sin blogg. Efter en harang om att yttrandefriheten ”skall värnas med full kraft” (oklart av vem) skildrades Vilks brister: ”Lars Vilks kränker och förödmjukar människor genom sina konstverk och han är heller ingen hjälte” (16/5 2010). Man hade önskat att en välkänd företrädare för vår akademiska elit skulle harmas lite mer över att en universitetsföreläsning avbryts med våld, men som synes fann Bjereld att Vilks var mer upprörande ...

Tidigare var det inte våldsprotester men uteslutning och skarp tystnad när man försökte säga att Sovjet var förfärligt. Ni som följer min blogg har också många gånger läst om hur media har missfirmat det lilla landet Estland, men där en rättelse av dessa felaktigheter aldrig får komma fram. Det är också en begränsning av yttrandefriheten.

2013-03-10 @ 16:44:00 Dag för dag Permalink

Kommentarer

Trackback