mars 11, 2013. Vem är mest rumsren?
I morse talade någon i morgonradion om faran med att det alltid ska vara koncensus i Sverige.
Problemet är att någon har bestämt vad vi måste tycka likadant om. Om vi tar invandrarfrågan, så ska vi alla hälsa alla invandrare välkomna. Punkt och slut. Men det vi egentligen säger är, att vi svenskar ska tycka det är bra, men vi kräver inget motsvarande av de inflyttande. De ska få behålla sin kultur och sina vanor. Vi har ju inget sådant i alla fall.
Jag menar att ett sådant förhållningssätt bäddar för problem. Man ska aldrig i något sammanhang förminska sig själv, det vinner ingen på. Man ska visa respekt för de som kommer genom att tala om hur vi lever här. Jag skulle önska att vi hade kurser för nya svenskar som inte bara innehöll språklektioner utan också kunskap om livet och reglerna i Sverige. Jag har sagt det förr, och jag tror det är fundamentalt.
Varför ska det vara så förbjudet att diskutera även svåra problem? Är det inte genom att diskutera som vi utvecklas?
Förresten sas det i Aktuellt i kväll med en mycket allvarlig och indignerad röst att Wienerfilharmonikerna hade stått nazisterna nära under Hitleråren. Men i Sverige kan vem som helst säga att han/hon är leninist, stalinist eller bara kommunist och ändå vara en människa som anses mer än rumsren. När ska vi med samma indignation prata om dem som stod Lenin och Stalin nära? Återigen: När ska alla människor få samma människovärde?
I Estland krävs ingen koncensus; däremot lever esterna ett estniskt liv med sina regler. Det bör alla andra som bor i landet lära sig eftersom de lever i Estland. Naturligtvis sker myndigheters informationer på båda språken, all reklam görs på båda språken etc. Somliga rysktalande lever på estniskt vis, andra inte. De som inte gör det lever i en mindre krets med bekanta, och de kan få svårt att hitta arbete överallt eftersom det officiella språket är estniska. Men det viktiga är, att det är tillåtet att diskutera allt i Estland!
-----
Problemet är att någon har bestämt vad vi måste tycka likadant om. Om vi tar invandrarfrågan, så ska vi alla hälsa alla invandrare välkomna. Punkt och slut. Men det vi egentligen säger är, att vi svenskar ska tycka det är bra, men vi kräver inget motsvarande av de inflyttande. De ska få behålla sin kultur och sina vanor. Vi har ju inget sådant i alla fall.
Jag menar att ett sådant förhållningssätt bäddar för problem. Man ska aldrig i något sammanhang förminska sig själv, det vinner ingen på. Man ska visa respekt för de som kommer genom att tala om hur vi lever här. Jag skulle önska att vi hade kurser för nya svenskar som inte bara innehöll språklektioner utan också kunskap om livet och reglerna i Sverige. Jag har sagt det förr, och jag tror det är fundamentalt.
Varför ska det vara så förbjudet att diskutera även svåra problem? Är det inte genom att diskutera som vi utvecklas?
Förresten sas det i Aktuellt i kväll med en mycket allvarlig och indignerad röst att Wienerfilharmonikerna hade stått nazisterna nära under Hitleråren. Men i Sverige kan vem som helst säga att han/hon är leninist, stalinist eller bara kommunist och ändå vara en människa som anses mer än rumsren. När ska vi med samma indignation prata om dem som stod Lenin och Stalin nära? Återigen: När ska alla människor få samma människovärde?
I Estland krävs ingen koncensus; däremot lever esterna ett estniskt liv med sina regler. Det bör alla andra som bor i landet lära sig eftersom de lever i Estland. Naturligtvis sker myndigheters informationer på båda språken, all reklam görs på båda språken etc. Somliga rysktalande lever på estniskt vis, andra inte. De som inte gör det lever i en mindre krets med bekanta, och de kan få svårt att hitta arbete överallt eftersom det officiella språket är estniska. Men det viktiga är, att det är tillåtet att diskutera allt i Estland!
-----
Sovjetunionen var en union av republiker underställda Moskva.
1939 var Estland en fri stat med gränser som omgivningen och framför allt Sovjet skrivit under på att de aldrig någonsin skulle kränka igen. Vi vet hur det gick. När Stalin sett till att få herraväldet över den lilla staten, då ändrade han också det landets gränser. Han minskade landets yta.
Nu har det snart gått 22 år sedan Estland frigjorde sig från Sovjet/Ryssland, men gränsdiskussionerna blir aldrig färdiga. Just nu gör man ett nytt försök. Estlands utrikesminister Paet sa i dag att han hoppas att det ska bli klart under 2013. De pratar och pratar och pratar och pratar men det händer inget. Man ska komma överens om gränsdragningen, ingenting annat. “Men,” sa Paet, “Det är aldrig enkelt att prata med ryssarna, och nu är det svårare än någonsin.”
“Vi diskuterar i egenskap av medlemmar i Nato och EU, men ryssarna har svårt att förstå det. Problemet är också att: Lagt kort inte ligger!”
-----
Det är fortfarande mycket kallt och mycket snö. Skaren ligger hård på ytan. Det är mycket jobbigt att ta sig fram. Jag kan säga det. Jag har gjort det. Och nu ska jag vila resten av kvällen! Så blev det.
Kommentarer
Trackback
