.

Det är inte helt lätt att säga när Estland verkligen upplever den dagen då landet har varit fritt längre än förra gången. En beräkning säger att dag har landet varit fritt en dag längre än sist. Andra säger att den dagen inträffar i december.

Nu är Estland med i världens starkaste försvarsmakt, och hoppas därför på fortsatt frihet.

Livet i det första fria riket var bra. De flesta människorna levde på landsbyggden och där var livet rikt. När Sovjet sedan tog landet var det med lögner och våld. 1940 fick esterna veta av ryssarna att de ville tillhöra Sovjet, och det visste inte esterna om själva, och det var en av de stora lögnerna.

Med anledning av den friande domen för Andrus Veerpalu, har även finska idrottsfolk bestämt att gå till domstol för att fria sina dopinganklagade skidåkare.

Även esterna har haft hjälp av ett tiotal tolkar i Afganistan. De flesta har fått pengar för att kunna bosätta sig någonstans i Asien, endast en av dem har bett om asyl i Estland. Det är en intelligent man som behärskar sex olika afganska dialekter och har varit till stor hjälp. Han vill studera vid universitet i Estland. Utrikesminister Paet säger att man ska undersöka saken och självklart ska han hjälpas.

Man har påbörjat ett bygge av ett värmeverk som ska drivas av olja från oljeskiffer, men nu avvaktar man man bygget av väörmeverk nummer två eftersom man är osäker om vad EU kommer besluta om oljeskiffern.

I EU är det förbjudet med reklam för pyramidspel. Nu har det kommit reklam i spåårvagnar och bussar i Tallinn och Pärnu som gör sådan reklam på ryska. Det är en rysk affärsman som gör reklamen. Men nu ska allt bort när det avslöjats.

Pontus Randén som var en av skaparna av Skype (den andre var est)  arbetar just nu i Tartu med ett projekt där man arbetar med akustiken i arbetsrummen. Hans företag heter "Ljudet av tystnad", och det säger väl vad det handlar om. Han arbetar okonventionellt med plattor, sammet o.dyl. Det ser i alla fall spännande ut.

Den estniska poeten Marie Under skulle i dag ha fyllt 135 år.

Hon flydde till Sverige 1944 och levde sedan här till sin död. SvD skrev 27 mars 2006:

Marie Under fann sitt språk i kroppen

Vid tiden för sitt hemlands självständighet, kvinnans emancipation och modernismens språkförnyelse debuterade den estniska lyrikern Marie Under. Hennes diktning präglades av en erotisk frispråkighet som såväl hävdade en kvinnlig subjektivitet som ifrågasatte detta "jag".

/.../

Marie Under (1883-1980) är den estniska nationalpoeten som levde sina 35 sista år i svensk exil. Hon debuterade 1917 inom den litterära motståndsgruppen Siuru och skrev totalt 13 diktsamlingar, i olika antologier översatt till engelska, tyska, svenska, norska med flera språk. Marie Under var vid ett antal tillfällen omtalad som Nobelpriskandidat i sitt hemland, där hon nu är närmast helgonförklarad, men i landet för sin exil är hon nästintill okänd. Hon är ett av dessa kvinnliga författarskap som fallit offer för 1900-talets snäva historieskrivning.

/.../

Estland blev självständigt den 24 februari 1918. Efter år av rysk ockupation och kulturellt förtryck var esterna fria och deras modersmål ett officiellt språk. Detta innebar att estniskan plötsligt blev både ett rättsligt och akademiskt språk, men framför allt ett lovligt och stolt konstnärligt uttrycksmedel. Självständighetstiden - som varade till 1940 då Estland åter tvingades under ryskt styre - kom att bli en kulturell blomstringstid, en litterär guldålder. Projektet att kartlägga liksom att förnya det estniska språket sattes i verket mer eller mindre på självständighetsdagen: Akademiska sällskapen för litteratur, historia och modersmål sökte utarbeta en korrekt användning av den skrivna estniskan, vilket resulterade i publikationen av en stor ordbok i 3 volymer från 1925 till 1937 samt över 30 ordböcker med specifikt bruk av nya termer. Detta digra arbete med en första kartläggning av estniskans grammatik och språkbruk fortgick alltså i stort sett hela självständighetstiden ut.

En stor del i denna språkförnyelse hade också Estlands poeter och författare. Marie Under, som påbörjade sin poetiska bana i ett subversivt språkklimat, var i högsta grad en av dessa. Med hjälp av arkaismer från Wiedemanns stora ordbok och neologismer från Johannes Aaviks nästintill poetiska ordlistor - samt genom starka influenser från tysk expressionism - sökte Under vägar in i en modern estniska.

Unders skoltid i det sena 1800-talet präglades av den mest emfatiska förryskningsprocessen i Estlands historia. Alexander III hade säkrat ryskan som det enda tillåtna undervisningsspråket i skolorna; estniskan tilläts endast på småskolenivå, och behöll ett otidsenligt skimmer över sig. Marie Under gick i tysk flickskola och skrev sina första dikter på just tyska. Först i de sena tonåren gjorde hon seriösa försök till estnisk diktning (och blev då nästan omgående publicerad i en inhemsk tidskrift). Hennes förhållande till modersmålet som poetiskt gestaltningsverktyg var alltså komplicerat; man kan säga att hennes poetiska röst föddes ur ett motstånd, i ett slags förlösande avstånd till det estniska teckenstoff som trädde fram på arket. Det är som om språket för henne var ett gränsområde, en ytspänd hinna att spela med och genomtränga. När hon i förra seklets första decennium sökte sig in i den, konstnärligt ännu ofullgångna, estniskan var det lika mycket i språkets tjänst som i poesins. Hennes tidiga estniska poesi kan läsas som en kiasm: att (åter)söka språket genom poesin och att uppsöka poesin i detta språk.