maj 12, 2013. Nedgrävda skatter.
-----
Boken "Minnesgömmor" av Mats Burström är en pärla. Den berättar om det fruktansvärda skeendet i Estland under andra världskriget utan att ta till några överord. Jag blev helt tagen av de fina berättelserna från människor som nu lever överallt i världen.
Först gällde det för författaren, arkeologen Mats Burström, att hitta människor som kunde berätta om nedgrävda skatter. Sedan söka efter det gömda och få hela historien.
Var det värdesaker som gömdes?
Sakerna var värdefulla för dem just då när de grävdes ner.
Varför tog de inte med sig sina saker? Somliga grävde ner värdesakerna av rädsla för att allt skulle komma bort om de deporterades till Sibirien. Andra gjorde det när de flydde från Estland, men tänkte att de skulle komma tillbaka om ett par år. Esterna trodde alldeles säkert att Västmakterna skulle vidta åtgärder för att befria dem från ockupationen, som de lovat i Atlantpakten. Så blev det inte, som vi vet nu. Kusin Vello har berättat att mormor och morfar i Uppsala sa: "Nästa år är vi i Estland igen." Men så blev det inte, och Vello tyckte det var jobbigt att höra dem, så han valde bort det estniska och bestämde sig för att bli svensk på riktigt. Han blev det. Men till min stora förvåning fanns estniskan kvar i hans minne, så att han efter 40 år talar estniska igen!
I boken berättas om att det blev flyktingarnas barn som fick försöka hitta det gömda eftersom föräldrarna hunnit dö innan Estland blev fritt 1991. Det var inte lätt även om de fått en karta eller en berättelse att leta efter. Allt var så förändrat. Huset vid vars gavel där någon grävt ner något, det fanns inte längre kvar. I somliga fall hade det rivits och kolchosen gjort allt till åkermark. - Troligtvis hade de hittat den gömda tunnan då.- Eller kanske det numera var en asfalterad väg.
Detta hittade Letti Rapp och hennes bror i jorden.
Men några hade med hjälp av metalldetektorer ändå funnit sina skatter. Det var inte själva silvervärdet som betydde något då. Det var minnet av föräldrar som tagit i dem, druckit ur dem eller använt dem på något annat sätt, som var värdet. Fotoalbumen var i flera fall förstörda, i andra fall kunde upphittaren njuta av bilderna av föräldrar och andra släktingar från den fria tiden.
Man gömde också böcker. Sådana böcker som Sovjet aldrig skulle acceptera utan bränna. Det var Estlands historia, Världshistorien etc.
Det är en vacker bok att läsa. Jag rekommenderar den till alla som har estniska rötter (och till alla andra som vill veta!). De får en mycket fin bild av det land deras förfäder lämnade i hast.
Läs om Letti här: http://www.milstolpen.org/letti.htm
Kommentarer
Trackback
