.

Statsminister Katainen. 

Först måste jag kommentera finske statsminister Katainens råd angående invandringen till Finland.

1. antalet asylsökande måste hållas under kontroll.

2. integrationen måste fungera bättre.

3. ... en viktig del en lyckad språkundervisning, så att människorna kan anpassa sig och söka jobb, sade Katainen.

Statsministern anser att det nu behövs en behärskad och bred debatt om invandringen.

Ja, den stora invandringen förändrar vårt samhälle naturligtvis, och om vi inte låter människor prata om det, då blir det bara värre. Integrationen har inte fungerat bra i vårt eget land, och att framhålla behovet av svenska blir genast betraktat som högerextremism. Visst, vi har SFI, men vi får inte prata om betydelsen av att kunna svenska.

Vi kan också se hur esterna försöker införa obligatorisk estniska i sina skolor. De rysktalande och Moskva kämpar emot. Utbildningsminister Aavikso försöker få dem att inse att man behöver behärska landets språk för att kunna arbeta där. De rysktalande har haft många år på sig för att införa förändringen, men blir ändå lika överraskade av kravet varje gång kravet tas upp.

-----

Svenska Yle skriver på hemsidan om:

Kaitseliit, esternas skötebarn

I Estland är hemvärnsorganisationen Kaitseliit en stor och aktiv del av samhället. För att bli medlem måste man rekommenderas av två tidigare medlemmar. På det sättet vill man garantera att bara pålitliga personer kan komma med. Pålitligheten är viktigt också därför att Kaitseliits medlemmar förvarar sina personliga vapen hemma.

Kaitseliit föddes under den omvälvande tiden strax innan Estland blev självständigt år 1918. Tanken som drev medlemmarna då var att skydda sina familjer och sitt land och den grundtanken lever vidare i dagens verksamhet.

Ants pappa som hade deltagit i Frihetskriget blev sedan verksam i Kaitseliit och fick en medalj av Estland för sina insatser under kriget.

Efter att Sovjetunionen intog Estland 1940 upplöstes Kaitseliit men uppstod på nytt genast efter att Estland blev fritt igen.

Det finns fortfarande sådana medlemmar som har varit med i verksamheten redan före kriget, berättar chefen för Kaitseliit, brigadgeneral Meelis Kiili. 

Brigadgeneral Meelis Kiili leder Kaitseliit

Kiili är stolt över sin organisation och tycker att det är storartat att civila använder sin fritid till att öva försvar. På frågan om det finns något motstånd mot Kaitseliit svarar general Kiili att det både inom och utanför landet finns sådana som är fientliga. Men då riktas kritiken inte så mycket mot själva Kaitseliit som mot de värderingar som förbundet står för: demokrati och trygghet.

Intressant. Det är alltså grupper som inte tror på demokratin som inte gillar Kaitseliit. Estland satsar mycket på att försvara sitt land. Man känner alternativet alltför väl.

Två medlemmar i organisationen intervjuas. Först:

Sirle Baldesport-Märss

En av dem som deltog i årets stora vårmanöver är Sirle Baldesport-Märss från Kaitseliits systerorganisation för kvinnor. Sirle är chef för fältköket och har tagit semester från sitt jobb för att kunna delta. För henne innebär försvarsverksamheten en livsstil, hon upplever att hon gör nytta.

Sedan:

Jarmo Hollo och Heigo Vija

Heigo Vija är premiärlöjtnant inom Kaitseliit och för honom är hemvärnstanken viktig. Han har vuxit upp med sina far- och morföräldrars berättelser om Estlands historia under den sovjetiska ockupationen och han vill vara beredd om landet skulle hotas på nytt. Jag är med i Kaitseliits verksamhet för att jag är realist, säger Heigo och medger att också en gnutta rädsla ligger bekom hans vilja att delta i försvarsarbetet. För Heigo är det viktigt att ha ett vapen. Det är en fri mans rätt, säger han. Vi förvarar våra vapen inlåsta enligt alla konstens regler och vi hotar ingen.