maj 29, 2013. Konferens om säkerhet runt den nordisk-baltiska regionen

 
Kanske såg ni i SvD ledaren på sidan om försvarsfrågor. Där fanns bl.a. Lettlands försvarsminister Artis Pabriks. Det framgår så tydligt att han har levt i en annan verklighet än vi, och vill att vi ska förstå att allt inte är så enkelt som vi tror.
 
Första meningen beskriver verkligheten och visar att alla fina ord det sades på 1970-talet hos oss är helt fel. "När allt är allas, då blir vi rädda om allt." (ungefär)
Det står: 

Den som har bott i studentkorridor vet att det lätt blir så att man bidrar så lite som möjligt till det gemensamma. Till slut är det någon stackare som får nog och städar upp efter alla andra.

Just så. Om allt är allas är det ingen som bryr sig om det.

Vidare:

”Många ser tanken att man fortfarande behöver ett territoriellt försvar som anakronistisk och motbjudande. Men tyvärr behövs det”, sade Edward Lucas, tidningen The Economists internationella redaktör, på måndagens konferens om säkerhet runt den nordisk-baltiska regionen som tankesmedjan Frivärld anordnade. ”Naiviteten är utbredd och det finns en ovilja att tro på ett verkligt hot. Det behövs ingen hård säkerhet i Europa, är resonemanget, försvarsanslagen är orimligt låga och i stället förväntar man sig att USA ska vara beredda att starta tredje världskriget för vår skull.”

Ja, vi sparar och räknar med antingen att alla människor är "snälla" numera, eller om det är fel då hjälper USA oss. Men vi går ju inte med i NATO eftersom där finns kärnvapen. Vem ska då försvara oss?
Sveriges neutralitetspolitik och mycket begränsade militära förmåga är ett hot mot stabiliteten i den baltiska regionen, sade Karlis Neretnieks, generalmajor och ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien. Och det är så sant att det gör lite ont. I Sverige har vi vant oss vid att konflikter är något som drabbar andra.

Lettlands försvarsmionister Artis Pabriks sa: ”Rysslands mjuka makt leder till att du inte märker hur du förlorar din frihet bit för bit, centimeter för centimeter. En dag vaknar du och är inte längre fri.”
 
Artis Pabriks.

Och det är en fruktansvärd upplevelse.
Jag tänker ofta på Tibet som inte hade något försvar alls, och som lätt intogs av Kina. Det är en mardröm.
Det var en mardröm också för de baltiska folken när deras frihet togs ifrån dem. Men det ansåg aldrig 68-rörelsens medlemmar. De "visste" att folken istället fått det mycket bättre och gick emot en ljusnande framtid...
På DN:s kultursida läser jag en recension av Micke Leijnegards bok: "Var blev ni av ljuva drömmar. 68:orna"
Vilka var de då -68:orna?
--- de som i skolan var mer verbala än andra och odlade skapande intressen. De ägnade sig också mer än andra barn åt att läsa nyheter och fann idrott ointressant (många rökte gärna hasch också)
/.../ De utgjorde helt enkelt 1960-talets unga, kreativa elit, den som mer än andra grupper förmådde tänka sig utanför sin egen box.

Nej, de visste inte särskilt mycket om verkligheten. Jag kan säga det bestämt. Jag läste alltid hela Dagens Nyheter från den första sidan till den sista. Jag var kreativ, men jag rökte aldrig hasch. Och jag hade förstått Sovjetunionens brott mot de ockuperade folken och kunde aldrig sympatisera med de här människorna, som aldrig förstod utan hånade mig. Jag trivdes inte på universitetet pga den atmosfär som rådde där. Jag slutade gå på teatern när den blev "socialrealistisk". Jag förstod aldrig uttrycket att ungdomar blir vänster för att hjärtat sitter till vänster. En människa "med hjärta" skulle aldrig ha kunnat säga att balterna fått det bättre när deras värld helt raserats och vänts i skräck, hungersnöd och fattigdom.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0