maj 7, 2013, ett minnesmärke i Vistla, Estland.

 
Apropå Bronsnatten när Ryssland protesterade mot att esterna flyttade en staty från stadens centrum till krigskyrkogården år 2007. Här kommer en kort redogörelse för Hanno Tamms kamp för ett Memorial i Vistla.
 
Vistla Memorial.
 
1989-1990 började "korståget" för att minnas de döda esterna i olika uniformer. 1989 sattes det första korset upp i Vistla, Porkoni. Det var något helt nytt i Sovjetunionen. Veteraner från båda sidor mötte upp. Lugnet varade inte länge.
19 maj 1990 sågades korset ned av ryska vandaler. Nytt kors sattes upp.
5 dec 1990 sprängde ryska armén korsen i Porkoni och Kautla, ett annat monument.
19 dec 1990 meddelade Sovjets försvarsminister Dmitrij Jazov i Kremls kongressbyggnad att 'fascisternas' minnesmärken har sprängts av armén. "Vi behövde inga som helst skäl att söka juridiskt tillstånd att göra det,  'facsisternas' minnesplatser ska förintas!" Detta uttalande gjorde Vistla Memorial berömt i en stor del av den antikommunistiska världen.
 På 55 årsdagen av det stora slaget, år 1999, satte nya kors upp av Hanno Tamm. Efter Sovjets fall sågade ryska vandaler och koppartjuvar ner återuppsatta träkors ända fram till 1996. Så fort man satte upp ett nytt träkors brändes de upp med ryska slagord skrivna på fundamentet. i Vistla mötte tusentalstals besökare upp. 
 
11-31 oktober 2004 ordnade den tyska myndigheten "Tyska krigsgravar" 37 gravar i Sauevälja, i Vistlas närhet och 77 i Vistla, och stod för alla utgifter.
På hösten 2005 var arkiekt Tiit Kaljundi färdig med en ritning över Minnesplatsen.  
På sommaren 2007 var begravningsplatsen helt iordningsställd. Vid invigningen fanns estniska  försvarsmininisteriet, kulturministeriet och Tamsalu museums vänner Man begravde om soldater, vars kvarlevor hittats i området. 
2008 var skulptör Ekke Vähi klar med själva monumentet. Hela minnesplatsen återinvigdes den 21 sept 2008. Därmed hade Hanno Tamms långvariga kamp för ett memorial i Vistla nått sitt lycklaga slut.
 
Targedin i Porkoni har också fått sitt teaterstycke i Tiit Aleksejivitjs pjäs Legionärerna.
När legionärerna drog sig tillbaka från Blå Bergen fångades de i en fälla av de estniska sovjetsoldaterna. Just vid Vistla stod de intensivaste striderna vid ett av andra världskrigets största slag.  Tragedin var att man konstaterade att biologisk bror slogs mot biologisk bror.
Vi hoppas att deras själar finner ro i Vistlas krigskyrkogård.
 
På grund av det som hände här kan man ännu högre protestera mot ryssarnas och dumans inblandning i statyflytten i Tallinn 2007. I världen finns ingen rättvisa.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0