.

I dag har det firats! På ett helt annat sätt än i Sverige. På Estoniateatern i Tallinn var det konsert med presidenten närvarande och hans lilla dotter samt Årets Far med familj.

Postimees skriver: Årets far är Aldo Kals

Estniska Kvinnors Förbund har idag vid årets Fars dagskonsert på Estonias konserthus tilldelat filosofie doktor Aldo Kalsile titeln Årets Far 2013.

Kvinnoförbundet har sedan 1998 utsett Årets Far.

Det hölls ett tal av förbundets ordförande om faderns betydelse i familjen. En far behövs alltid, liksom en mor. Båda ska lotsa barnet med förklaringar om vad som sker och om vad man får och inte får göra. Ur presidentens hand tog Aldo Klas emot ett inbundet exemplar av Kalevipoeg, nationaleposet, som ska finnas i alla estniska hem.

Före det fick vi vara med om en estnisk föreställning. Vi fick se barnkör, farmödrars kör och en kvinnokör som alla sjöng estniska visor (om fäder) klädda i estniska folkdräkter. Det skulle aldrig kunna visas i Sverige. Som jag sagt tidigare: har man förbjudits att sjunga och fira enligt tradition, då blir det så fantastiskt att kunna göra det, utan att riskera varken fängelse eller Sibirienfärd.

Aldo Kals är blind. Han hade ett manus med blindskrift som stöd när han tackade. Han fick hjälp av sin son för att göra rätt. Det var mycket fint.

Här är ett bildspel: http://www.postimees.ee/2592118/tanavuse-aasta-isa-tiitli-palvis-aldo-kals/2610880

-----

Två ambassadörer säger i ett samtal: Esterna borde vara mycket mer självsäkra.

Ni båda var ambassadörer för ert land i Estland under mycket svåra tider, från 1998 till 2002. Jämfört med då vad är den mest slående utvecklingen ni kan se just nu? (professor Kasekamp ställer frågorna.)

Gerhard Enver Schrömbgens: Jag har följt utvecklingen av Estland under internetutvecklingen. Jag tror att demokratin har blivit tydligare och starkare än den var i slutet av 1990. När jag kom som ambassadör blev jag förvånad över hur normalt och demokratiskt landet var, men nu är det ännu tydligare.

Jean-Jaques Subrenat: Jag tittar på nyheter från Estland och det finns något jag lagt märke till. Estlands agenda är nu definitivt mycket mer internationell. När vi var här i tjänsten, då talades det inte mycket om sådana frågor som situationen i Mellanöstern, Latinamerika eller Asien. Vissa experter fanns det förstås som gjorde det på den tiden också, men allmänhetens kunskap om omvärlden var fortfarande ganska liten och ganska teoretisk. Vad som förvånar mig nu är att det inte bara pga EU-medlemskapet utan också på grund av det frivilliga deltagandet i EU som gör att man starkare upplever en ny dimension till världen och händelserna .

Finns det också något du förväntar dig att se här,  men du aldrig fann? 

Schrömbgens: att man inte berättade sanningen.

Subrenat: Jag tror att en del av dessa problem som vi kände till fortfarande finns, men som man kanske inte diskuterar tillräckligt allvarligt.Till exempel situationen för pensionärer. De är inte intresserade av ITST , export, turism eller ekonomisk framgång. De lever ett blygsamt liv med en blygsam pension . Så vitt jag vet har den genomsnittliga pensionen ökat men inte i samma utsträckning som levnadsstandarden och levnadskostnaderna. Men det är inte bara ett problem i Estland - det är ett ganska överväldigande problem i alla de forna öststaterna.

En annan sak är att det tog ganska lång tid innan man prioriterade privatlivet lika mycket som det offentliga. Jag minns hur förbryllad jag var på den tiden då det vanligtvis var så att hus var i ett fruktansvärt renoveringsbehov - fallfärdiga trappor, färgen på väggarna var bortskavd, trasiga dörrar - men när jag kom in i lägenheten var det dags fint, bekvämt och rent. Nu är situationen annorlunda: känslan av delaktighet har utvecklats snabbt .

Utrikesminister Urmas Paet sade igår vid Utrikespolitiska konferensen att vi talar för mycket om Ryssland, och det hjälper Putin att nå sina propagandamål. Men hur kan vi låta bli att prata om honom ? Han finns här bredvid oss och han är fientlig.

 

Schrömbgens : Jag tycker det är en fråga om besatthet. Jag minns att samma känsla hade jag under 90-talet. Om Estland fortfarande känner ständig rädsla kan det kanske definieras som besatthet. Men situationen har förändrats trots allt. Nu är Estland medlem i Nato.

Det verkar inte utesluta att Ryssland organiserar storskaliga övningar precis på andra sidan gränsen .

Schrömbgens: Ja men på 90-talet skulle Ryssland ha kunnat göra allt som du oroade dig för, nu är det mycket svårare att vidta sådana åtgärder. Jag blev förresten förvånad när generalmajor Riho Terras i en tidningsintervju sa  att det inte finns ett direkt hot från Ryssland. Detta förbryllade mig. 

Varför gjorde det dig förbryllad?

Schrömbgens : Jag tror han har rätt, det finns goda skäl för det.

Subrenat : Ryssland är viktigt för oss alla , inte bara för de baltiska länderna, utan även för Tyskland och Frankrike. Inte bara pga mineral och gas utan även på grund av stabilitet och för ekonomin. Naturligtvis blev militärövningen "Zapad" en besvärlig historia.

Men kan ni inte se er som en medlare mellan Ryssland och Europa? Jag tror att ni måste ha en enorm potential eftersom en tredjedel av befolkningen är av ryskt ursprung. Men jag ser inte någon effekt av det på politiken eller diplomatin. Vi förväntar oss att Estland visar ett större självförtroende. Detta skulle ge en mer positiv attityd.

 

Detta är en liten kortversion av ett intressant samtal. Jag håller med till fullo. Estland är ett viktigt land numera med unika erfarenheter. En dag ska de komma till användning. Jag hoppas på en positiv effdet av det.