.

Jag kan inte låta bli att läsa om skärgården och måste berätta för er om vad jag läser. 

Det är naturligtvis flera öar i den estniska skärgården också. Och alla öar har sina egna speciella båtar. De byggde sina båtar för just det behov de hade när de fiskade i sitt område. I de flesta fall måste båtarna vara flatbottnade för att kunna dras upp utefter den långgrunda stranden. Eller så vadade de ut i vattnet och la ut nät. 

Det var olika båtar i Stockholms skärgård också. I Wettershaga byggde vår skutskeppare roddbåtar och sålde. Det var tunga, tjärade ekbåtar. En båt hade han sparat åt sig själv, den var inte perfekt... Just den båten lärde vi oss att ro i när vi var små. Jag lovar att det var mycket bra. Den var så tungrodd, att när man klarade att ro den båten, då kunde man ro vilken båt som helst. I Bergshamra, längre in i viken, där hade de lätta ljusa båtar, som nästan flöt iväg av sig själva. 

Här talas det om när de nyinflyttade brände upp huset de tagit när det blev kallt på vintern. När vi fick höra det för flera år sedan, då försäkrade vår sagesman, Ivar Rüütel att han sett att många hus bränts och var borta. Men officiellt var allt frid och fröjd. Hoppe citerar en sovjetisk tidning son skrev:

Det fanns människor i världen som blint trodde att detta var sant, för att de ville att det skulle vara sant! Hade någon frågat Anders Rosenblad eller någon av de andra hade de istället fått höra om nöden i levde i. Men ingen frågade...