.

Edgar Savisaar har svarat. Jag väntarde ju på ett svar på presidentens uttalande om det kostsamma politiska agerandet i Tallinn skrev jag i går.

Keskerakond/centerpartiet accepterar inte att president Toomas Hendrik Ilves lägger sig i dagspolitiken strax före lokalvalen, eftersom presidenten har en upphöjd ställning.

"Lennart Meri och Arnold Rüütel undvek att blanda sig i kommunalpolitiken. Men Ilves missar inte chansen att attackera centerpartiet på hemmaplan i en socialdemokratisk kampanj.  Den här gången är det också ett dubbelbottnat uttalande i ämnet: missbruk av skattebetalarnas pengar “, säger Keskerakond i ett pressmeddelande.

Det är säkert inte slut på “debatten” nu heller.

-----

Jag har inte fått mitt material till mina skärgårdsstudier, så jag läser det vi har hemma om skärgården. Senast var det ett stycke om när ryssarna härjade i vår skärgård 1719.

I Mats Rehnbergs antologi “I Skärgården” finns Erik Jonsons berättelse: De rodde över Baggensfjärden.

Den ryska armén hade tagit sig ända in i Baggen! De hade smugit sig förbi det smala sundet mellan Rindö och Värmdö med en väldig fartygskolonn. Den 13 augusti 1719, året efter Karl XII:s död, nådde de Ramö udde.

Det märkliga var att ryssen först inte visade något intresse för att gå mot Stockholm. De väntade med det anfallet och härjade på andra ställen utefter kusten och satte eld på byarna och gårdarna de passerade.  

De satte bl.a. eld på Tessins Boo gård i Baggensstäket efter att ha plundrat det. Vi bodde en gång granne med den gård som Nicodemus Tessin lät bygga upp efter branden men, som sagt, jag visste så lite om historien då.

När jag gick i skolan fick man lära sig hembygdens historia. Varför har man slutat med det?

Den 21 juli hade ryssarna lagt Södertälje i aska, sedan Trosa och Nyköping. Den 30 juli var det Norrköpings tur. Bruk, byar och lantgårdar längs hel hans väg blev också förintade.

Den avgörande striden skedde vid Stäket. Röken från tänd skog förmörkade huvudstadens himmel. Trampet av genom staden marscherande trupper väckte oro. Skrämmande rykten kom i omlopp. Svenskarna ville inte oroa sina landsmän, och det fanns inga mobiltelefoner på den här tiden…

Efter att ryssarna hade förlorat 442 man (och svenskarna ett 70-tal) gav de sig iväg. Det visades  med att de brände ner all bebyggelse.

Så var det i Estland gång på gång. Hur många gånger har deras område bränts, deras husdjur slaktats och deras kvinnor våldtagits under århundardena?

I Sverige skäms man över vad som hände under Stormaktstiden, så mycket att man inte vill lära eleverna någonting om det. Men det var ett annat århundrade, med en helt annan  människosyn och helt andra möjligheter. I Ryssland är de bara stolta över sina segrar och yvs över sin storhet. Är det inte just det vi i övriga världen måste vara uppmärksamma på? De ryska barnen har fått lära sig att de är stora i historieböckerna. Men när Sovjetunionen försvann förlorade de så mycket av sin stolthet och “vissa av dem” känner att det är för mycket. Är det inte den storheten Putin och hans män känner att de ska ta tillbaka? De måste vara betydelsefulla i världen. Vi ska lyssna på dem med respekt och skräck. Och så tror vi att världen är förändrad och avskaffar försvaret. Visserligen har vi skickat någon sorts tanks till Gotland nu, men räcker det?