.

Ibland behövs det så lite.

Jag såg att det fanns en novelltävling. Man ska berätta om ett viktigt möte i livet. Jag började tänka på vad jag själv skulle berätta om. Det måste naturligtvis handla om Estland. Mitt möte med Padise-klostret 1993 ungefär. Jag minns hur jag gick barfota i gräset vid ruinen som stod kvar av klostret. En bit bort fanns en byggnad som var i ganska dåligt tillstånd och ännu längre bort kunde jag se ännu fler gamla, dåliga hus. Men jag reagerade bara på känslan i fötterna. Det kändes precis som i min barndom när vi sprang barfota över ängarna. Vi lekte och spelade boll. Det var kvickrot, maskrosor och allt det där, ni vet. Jag väntade mig nästan att mormor skulle ropa på mig att maten var klar. Jag var hemma.

Fåglarna fick korsa gränserna.

 

I dag satt jag och läste om handeln mellan våra skärgårdar i Östersjön på 1800-talet. Ett stycke handlade om när Kökarborna seglade till Tallinns hamn. I Reval löpte en bom kring hela hamnområdet. Utanför den fick ingen ligga med varor, men inom den fick man lägga till var som helst. Det var förbjudet att koka ombord så länge man låg i hamnen. Gubbarna måste gå upp till kokhuset för att laga mat åt sig; någon enstaka gång följde kvinnfolk med till Reval, och då var det naturligtvis de som gick till kokhuset. Från hamnen var det lång väg till det ställe där kökarborna under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet alltid handlade. Det var hos en handelsman Grönlund som var barnfödd i Kyrkslätt./.../ Då kökarborna hade anlänt till Reval gick de upp till Grönlund och blev bjudna på en välkomstsup och öl. Om han inte själv köpte lasten förmedlade han den till en annan firma. /.../ Till 1913 var Reval och Baltischport vanliga mål.

Så reste de självklart mellan städer och orter utefter Östersjökusten. Senare stängdes gränser definitivt och ingen fick passera in eller ut utan noga kontroll, och knappast då heller. Inte kunde jag tro när jag blev erbjuden att köpa en tomt på Kökar 1963 (mot reglerna) att jag skulle läsa om livet där år 2013. Inte kunde vi då tro att vi en gång skulle resa till Estland lika självklart som förr i tiden mellan våra länder. Men det kan vi!!!