Sep 1, 2013 Jag såg en film på TV.
Jag hade inte tänkt att se filmen. Jag skulle stick färdigt det jag höll på med. Men så hörde jag en fin sång och tittade på TV-skärmen. Då såg jag en text: "jag träffade en flicka från Estland" . Jag måste se vad det där var.
Det var filmen Searching for Sugerman.
Den handlar om den amerikanske sångaren Rodríguez som blev så otroligt stor och betydelsefull i Sydafrika under kampen mot apartheid.
De svartas frihet var oerhört beskuren. De fick inte sjunga vad de ville. De fick inte säga vad de ville. Det var så mycket som begränsade deras liv. Rodriguez sjöng om just det. Han sjöng om att man måste göra uppror. Han sjöng om sex. Han öppnade deras ögon för att se vad de kunde göra.
I stora delar av världen agerade man för att hjälpa dem. Vi kunde läsa om deras kamp. Vi hjälpte dem med pengar och handelsbojkotter. Vi visste allihop att vi måste se till att den svarta befolkningen måste befrias. När sedan Nelson Mandela kom ut ur fängelset jublade vi alla.
Men. Det var stora likheter med förhållandena i Sovjetun ionen. De fick inte heller säga vad de ville, de fick inte sjunga vad de ville. De fick inte gå in i alla affärer. Det fanns valutaaffärer för människor med utländsk valuta. Den behövdes i Sovjet, så den tog man tacksamt emot, men var den kom ifrån var mera tveksamt eftersom de inte foick ha kontakter i utlandet. Spionerna fanns överallt. De visste allt om alla. Därför hade man vadderade ytterdörrar och gardinerna neddragna jämt när man bodde i lägenhet.
1978 gick vi in i en affär i Tallinn. En valutaaffär. Ülo var med oss för att visa oss hur det var. Han var inte välkommen. Vi kände det direkt. "Only whites" men på sovjetiska: "Inga ester" stod det i biträdets ansikte.
Det fanns affärer för sjömän också. De måste ha affärer att handla i eftersom de såg ju vilken stor skillnad det var i utlandet. De fick inte skvallra för befolkningen som pumpades med att Sovjet var det bästa landet i världen, så man kan säga att de affärerna var en sorts muta.
I vanliga affärer fanns inte så mycket att köpa. När Liia Leetma bjöd hem oss på middag, då fick vi komma två dagar efter för att hon skulle hitta något hon kunde bjuda oss på.
Det stora sveket stod ändå västländerna för. Man hjälpte självklart de svarta i Sydafrika, men människorna i Sovjetunionen levde i ett drömland som skulle omfatta oss alla inom en snar framtid. Vad är skillnaden mellan förtryck och förtryck?
Sanningen , och jag kommer aldrig sluta påpeka det, är att världen utsattes för en omfattande och mycket stark propaganda. Alla gick på den. Nästan alla. Man tog inte reda på om det som sas var sant! Kom ihåg: En hel värld manipulerades. Tänk efter. Så kan vi alla manipulears. När som helst. Vi måste söka sanningen bakom allt som sägs. Hur sant vi än vill att det ska vara. Vi får inte låta andra bestämma vad som är sant och osant. Forska! Ge er inte förrän ni bestämt och med gott samvete kan tro på det som sägs. Det kan alltid finnas något mörkt bakom.
Jag måste tillägga att det var en mycket bra film!
Kommentarer
Trackback
