Jag tror att vi ganska självklart kan bestämma att det som hände den där Bronsnatten visade tydligt och klart att de två staterna Estland och Ryssland agerar med två motsatta erfarenheter. Estland är ju det lilla landet som varit ockuperat av olika stater i flera hundra år, och som i fortsättningen vill leva som ett fritt folk. Ryssland har varit en stormakt som förlorade hela sin betydelse och stod som en nyvaken avklädd varelse som inte förstod någonting. Numera håller Putin på att få tillbaka rikets betydelse. Sitt rikes. Han håller på att lyckas, och det har han gjort genom att aldrig arbeta på det goda internationella sättet som jag skrev om i går. Vad är bäst? Att vara samarbetsvillig och en god internationalist eller en grym "realist"? Vad ska vi lära våra barn?
-----
Vi ska alltid minnas grymheterna under Pinochet i Chile. (Jag såg på TV i förrgår.) Salvador Allende i Chile har aldrig gjort någon illa om man ska tro svenska media. Men är det sant?
Aldrig talas om grymheterna under Fidel Castro på Kuba. Tvärtom har Castro och Che Guevara hyllats som hjältar. Ärligt talat: Hur många svenskar känner till vilka grymheter som utspelades i Sovjetunionen eller Kina? Varför hörde vi "Några offer krävs det alltid." när det gäller kommunismen? Och bara kommunismen.
Sanningen är den att om vi aldrig kan jämställa mord från höger med mord från vänster eller övergrepp från höger med övergrepp från vänster; om vi aldrig kan erkänna allt lidande som skett även i kommunistiska länder, då kan aldrig de offren eller offrens efterlevande få lugn i sina själar. Då lär vi aldrig våra barn sanningen, utan bara omskrivningar. Vi måste fastställa att mord ALLTID är ett allvarligt brott. Mord är alltid lika straffbart. I svenska medier ska det vara uteslutet att förringa mord eller övergrepp. Offren känner ingen skillnad om de mördas av en nationalsocialist, fascist eller kommunist.
-----
Känner ni till Haapsaluschalen? Jag har förstått att den är vida känd i handarbetskretsar i alla fall. På Youtube kan du lära dig göra en. Det är inte så svårt när man väl lärt sig, säger de där. Men det är definitivt inte enkelt. Schalen ska vara så tunn att man kan dra den genom en ring.
"Det är ett helt äkta och allvarligt hantverk", säger ordföranden i Haapsalu Konsthantverkförening Mirje Sims. Har man gjort en schal en gång frågar man aldrig mer varför den kostar så mycket."
Förra söndagen var det "Spetsens dag" i Haapsalu. Då kunde man se och känna på äkta schalar. En kvinna, Silvi Saarlo har hållit på i 77 år. Hon började som 5-åring. Snart hade hon gjort sin egen mössa. Vid 10 år hade hon virkat vantar.
- Själv minns jag så väl när min mormor lärde mig virka. Jag virkade allt möjligt, men förstod att de där tunna spetsarna hon gjort till lakanen skulle jag aldrig kunna göra, men så visade hon en spetsduk i tjockare garn hon gjort, och då förstod jag att DET var min grej. Det skulle jag virka.-
Silvi Saarlo stickade en jumper i skolan och läraren blev så imponerad och frågade om hon kunde få använda mönstret i undervisningen.
Det var när tsarfamiljen promenerade i Haapsalu och såg de vackra schalarna som de blev riktigt populära, berättar Silivi. På 1800-talet skulle "alla" adelsdamer ha en sådan schal i Petersburg.
Man kan virka dockkläder också...
