.

I dag får ni läsa om det lejon som ställdes upp 1936 för att vi alla ska minnas slaget vid Narva 1700. Det slaget som svenskarna cvann med hjälp av naturen. Det snöade och blåste rakt mot ryssarna. Peter den store hade redan lämnat slagfältet.

Efter segern flyttade kung Karl in i borgen vid Laius och bodde kvar där över vintern. De svenskar i huvudstaden som måste hålla kontakt med kungen hela tiden var en aning missnöjda, men folket i Laius hade det bra. Kungen förgyllde deras fester och vardag.

Här kommer berättelsen:

Svenskminnen i Estland

Hans Lepp

Kapitel 11. Lejonet i Narva

På fältet väster om staden, där Karl XII slog tsar Peters arme i det berömda slaget år 1700 restes den 18 oktober 1936 ett monument till minne av den svenska segern. Monumentet bestod av en granitsockel, ritad av stadshusarkitekten Ragnar Östberg, på vilken en avgjutning av Fouquets lejon från Lejonbacken i Stockholm var uppställt. Monumentet hade möjliggjorts genom frivilligt insamlade medel i Sverige.

Till den högtidliga invigningen den 18 oktober 1936 kom från Sverige vår nuvarande konungs framlidne far prins Gustaf Adolf. I sitt följe hade han greve Folke Bernadotte. Den kungliga gästen hade anlänt till Tallinn den 17 oktober och då fått företräde hos Estlands statsäldste Konstantin Päts. Prinsen hade också hunnit med ett besök i den svenska kyrkan på Riddargatan. Samma kväll for de med tåg till presidentens sommarpalats i Toila där övernattade. På morgonen den 18 drog en snöstorm fram över Narva. Trots det dåliga vädret hade tusentals människor samlats ute på slagfältet för att övervara den högtidliga ceremonin. Militärmusik spelades, flera tal hölls och inte mindre än arton kransar lades mer vid monumentet.

Tillkomsten av monumentet kritiserades hårt från svenskt håll. Vad var meningen med monumentet? Professor Adolf Schück skrev 1938 i Baltisk revy "Det kunde, om ock med mindre skäl, sägas att uppresandet av ett svenskt bronslejon på Narvas hed mera vittnade om vår förkärlek att dröja vid historiska minnen än vår vilja att positivt stödja den unga estniska republiken. Slutligen har det invänts, att det lyckliga Sverige, som mer än ett sekel varit förskonat från krigets fasor, icke borde påkalla uppmärksamhet för fordomtima militära bedrifter inom ett land, där man för blott sjutton år sedan kämpade en förtvivlad kamp för sin frihet."

Bronslejonet på Narvas hed blev inte långlivat. Det sköts sönder av sovjetiska styrkor våren 1944. En ensam, illa vårdad stenhög, vid sidan av den stora infarten till Narva är allt vad som idag återstår av det stolta monumentet.

År 2000 fick Narva ett nytt lejon, ett lite mindre men ändå ett minne av den svenska tiden. Varje år är det också festligheter i Narva med anledning av striderna. Där firas Karl XII.

Mer svenskt:

Den 1 augusti invigdes i Narva vandringsutställningen Fästningsstäderna i Östersjöregionen som har tagits fram i samarbete mellan Estniska krigsmuseet, Tallinns Stadsmuseum, Narva museum och Artillerimuseet i Kristianstad.

Projektet syftar till att belysa fenomenet fästningsstaden med tonvikt på fästningsstäder med anknytning till det svenska stormaktsväldet. Hur och varför växte fästningsstäderna fram, hur såg den fortifikatoriska utvecklingen ut, vilken roll spelade de civila? – är några av de frågor som projektet hoppas kasta klarare ljus över. En annan viktig aspekt av projektet handlar om befästningarnas nuvarande skick och möjligheter till samarbete i syfte att bevara dem till eftervärlden.

Utställningen visades på museitornet Kiek in de Kök som hör till Tallinns Stadsmuseum under sommaren 2012. Därefter vandrade utställningen vidare till Estniska krigsmuseet och kan ses på Narva Museum t o m slutet av 2013.

 Sveaborg i Finland.