sep. 24, 2013 Vilket rättssystem ska vi ha?

 
TV i går:
 
Först såg jag Björn Skifs släktforskning på TV och blev lika bekymrad som han över att ett föräldrapar i släkten förbjöds av familjen att gifta sig. Någon av dem dög inte för den andra familjen. De hade då redan fått en liten son, men valde ändå att ta livet av sig genom att dränka sig.
 
 
Det slutade trots allt lyckligt för dessa indier.

Precis efter det programmet såg jag ett annat i Kunskapskanalen: Förbjuden kärlek i Indien. Det var några indier som startat en hjälporganisation för att hjälpa de förälskade par som förbjöds gifta sig för att de tillhörde olika kast. I Indien måste man hålla på sin kast, sin ställning i samhället. Risken är stor att någon av dem annars blir mördad eller att de själva väljer att ta livet av sig.
I det svenska fallet hände det på 1800-talet. I Indien händer det i dag.

Det är två olika kulturer.

När Gudrun Shyman hävdade att det inte finns något som heter hederskultur och menade att alla svenska män är talibaner, då talade hon utan att veta. Hon sa det som hon ville skulle vara sant. Hur många gånger har politiker sagt det som de vill ska vara sant istället för att ta reda på sanningen? 

Vad beror hederskultur på? Sedvänjor. Men också därmed värderingar. Hur det vi gör och tänker uppfattas, det beror på människors värderingar. Värderingar förändras. Vid en tidpunkt är något helt avgörande som bara några år senare blir oviktigt. Det kan gälla vad som helst.
Under 1970 och 1980-talen hette det att "Jag städar inte, det är viktigare att vara med familjen." När det gäller vår föda är det hela tiden förändringar i våra värderingar. Jag minns så väl när långkok var det optimala, sedan blev det helt förkastligt eftersom vi då förbrukar för mycket el, "vi måste ju tänka på miljön", säger man, och det gället fortfarande.

När det kommer nya bosättare till ett land, då bryts de här värderingarna. Vi kan missförstå varandra totalt. Det som är oerhört viktigt för en muslim kanske, troligtvis, är någon vana eller något tänkesätt som vi här slutat med för länge sedan. Hur ska vi då kommunicera? Ja, inte genom att någon ska "göra om" den svenska kulturen, utan genom att de nya bosättarna får kunskap om hur det fungerar i vårt land. Naturligtvis behöver också vi få kunskap om hur de tänker och lever, så att vi undviker onödiga missförstånd. 
Vi tycker ju att vi har lämnat 1800-talstänkandet bakom oss och att vi utvecklats till det bättre. Vi kan inte backa från det vi anser viktigt: frihet för alla. 
Detta gäller i högsta grad för esterna också. Men då har det uppfunnits ett epitet som man värderar som farligt: nationalism. Man sätter det emot kommunismens allomfattande världstro.
Vi är alla lika och ingen är därmed bättre än någon annan. Men det är en självklarhet, det är inte det kulturen handlar om. Den betyder att vi känner oss hemma. Att vi kan koderna. Att vi kan slappna av där vi hör hemma. Vi vet vad saker betyder och kan rätta oss efter dem. Nationalism kan vara av godo. Men blandar man med nationalsocialism går det helt åt h...e.
Vi kan vara lugna eftersom vi har lämnat 1800-talssynen på människan och livet. Vi ska inte ta ett steg tillbaka för att förminska oss själva. Vi ska samtala med dem som kommer och förklara vad som är viktigt i vårt samhälle. Våra rättsregler, vårt tänkande.
 
Det finns förfärliga hederskulturer i världen som kostar liv. Det finns lagar som vi inte anser humana. Synen på kvinnor i vissa länder kan vi inte återgå till. Inte förrän det är klargjort för alla som bor i det här landet; inte förrän då kan vi andas ut. Men, tyvärr, vi har redan hört önskan om att införa sharialagar i vårt land. Och vi har exporterat "svenska muslimer" till terrorgrupper. Varför har vi inte lyckats ge dom våra mer humana ideer? Är det något vi gör fel?
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0