.

Nu ska jag berätta om en estnisk man som betytt mycket. Hans namn är Verner Hans Puurand. Han föddes den 27 september 1904 i Narva och dog den 12 juni  1983 i Brisbane, Australien.

Han tog studenten 1924 och började i den militära marinhögskolan, där han blev löjtnant 1928.

Under mitten av 1930-talet var han i England för att studera byggandet av ubåtar.

Han kom tillbaka och skapade det estniska ubåtsvapnet. När ryssarna tog sig in i Estland 1939 fick de estniska soldaterna välja på att gå över till Röda armén eller bli arkebuserade. Den ubåt han tjänstgjorde på fick rysk besättning och ankarades vid Kronstadt. Där upptäcktes att någon detalj saknades på u-båten. Den gick inte att få tag på i Ryssland, så Puurand ålades att åka till Tallinn för att hämta den. Han gjorde det. Men han kom inte tillbaka till Kronstadt. Han tog sig till sin bondgård i Uudekülla och gömde sig där. Ryssarna visste inte vem han var, de visste inte att han var av bondsläkt, därför kunde de inte hitta honom. Det låter kanske märkligt, men det är faktiskt personnumren som gjort att ingen kan gömma sig så nuförtiden.

När tyskarna drivit ut sovejeterna gav han sig till känna och fick jobb inom den tyska armén, vilket betydde att han fick försvara sig och landet mot ryssen.

När så sovjeterna kom allt närmnare 1944, då satte han familjen i sin bil och körde ner till Tyskland. Där togs han emot av amerikanerna, som, när han berättade om esternas öden och det fruktansvärda året 1940-1941 det värsta året de någonsin kunnat tänka sig, då förstod amerikanarna att esterna inte var nazister trots att de iklätt sig nazistuniformer. Det handlade om att överleva och få tillbaka de deporterade, om de fortfarande levde. Det var alltså hans berättelse som låg till grund för att det var estniska soldater som vaktade i Nürnberg.

Innan rättegångarna arbetade Puurand för esterna som var i flyktingläger och tyska fångläger. Han hade också kontakt med lägret i Geislingen där Ants pappa arbetade, och de har säkert träffats.

I juli 1945 befriades de första estniska krigsfångarna och i november 1946 de sista.

När det blev dags för Puurand att lämna Tyskland visade det sig att det var inte många länder som tillät honom att komma in. Han had4 ju haft tysk uniform! Det var faktiskt bara Australien som bortsåg från sådant. Han kom till Australien 1948, där han skapade de första internationella estniska sammanslutningen.

Sedan arbetade han som minister i Estlands Exilregering, och dog 1983.