.

Sofi Oksanen har blivit den som talar för Estland internationellt. I dag intervjuas hon i Postimees och förklarar för oss varför Ryssland stödjer de högerextrema rörelserna i Europa. Hon menar att syftet är att göra unionen instabil och korrupt.

År 2007 fick några av Finlands medborgare ett tioårigt inresereseförbud i Estland. Orsaken var att de kom för att fira Hitlers födelsedag, och att de därmed kunde äventyra landets säkerhet. Organisationens namn var “Det nya Europa”, och de kom med det enda syftet att fira födelsedagen. Partiet hade stöd av 0,4% av befolkningen.

En mindre grupp anslöt sig till organisationen i Finland, deras fokus var att förneka att Sovjetunionen ockuperade Estland. De grundade Finlands antifascistiska kommitté och gav intervjuer i statskontrollerade ryska medier. De menade att hela historien om ockupationen bara var en bluff; sibirienresorna var att jämföra med resor till Kanarieöarna.

Journalisterna var förbryllade. De var vana vid att det finns någon sanning i det som sägs.

Det hela blev förvirrande. Tidigare hade det talats om Förintelseförnekare, men detta var något nytt.

(Man visste inte så mycket om livet i Estland under ockupationen i Finland. Jag har fått veta det bl.a. i en kommentar till bloggen.)

Liknande verksamhet utvecklades också i Lettland, Moldavien och Krim. Alla dessa grupperingar började slåss mot samma inbillade motståndare som Ryssland nu i vår när de vände sig mot Ukrainas " fascistisk regering ". I själva verket kan man inte kalla regeringen i Kiev fascistisk så som termen tolkas i väst. Tidigare sovjetstater kallas “fascistiska” som synonym för EU-mentalitet.

Jag har tidigare skrivit om den benämningen, som egentligen bara står för att motståndaren har en annan åsikt, och att man då tar till den värsta benämningen man kan komma på.

2007 års händelser, då Estland flyttade en staty från centrum av staden till krigskyrkogården, den s.k. Bronsnatten, skapade ny oro och landet fick uppleva allvarliga cyberattacker.

Det var första gången Ryssland offentligt började agera i ett Nato- och EU-lands inre angelägenheter.

2009 kom Imbi Pajus bok “Förträngda minnen” ut i Finland. Den berättar om ockupationen i Estand. Boken kommenterades av Estlands president, historikern Anne Applebaumoch dissidenten Vladimir Bukovsky. Innan boken publicerats hade Vladimir Putins parti “Enade Ryssland” publicerat ett pressmeddelande. där han använder samma retorik som han gör nu, under Ukrainakrisen. Och han uppmanade ungdomar att protestera mot utgivning av boken i Finland.  Ryssland försökte alltså lägga sig i det självständiga Finlands publicering av en bok.

Dessa händelser: Bronsnatten, publiceringsstoppet och Georgienkriget (2008) var generalrepetioner. Det var för att testa hur stark eller svag Västvärlden är när de möter rysk expansionspolitik.

Finlands antifascistiska kommittémedlemmar var på den tiden nära vänner med dem som firade Hitlers födelsedag. Det verkar konstigt och jag förstår fortfarande inte hur dessa, till synes så olika grupperna är kopplade.

Fram till år 2014 har vi kunnat se en hel del liknande allianser i flera länder. Sociala medier har varit utsatt för antifascistiska demonstranter som liksom professionella bråkmakare älskar att använda nynazistiska symboler helt öppet.

Rysslands nya ideologi har allt som kan benämnas högerextremism: homofobi, främlingsfientlighet, antiamerikanism och anti-Europeiska unionen.

Av Europas tjugofyra högerextrema partier är fjorton öppet Rysslandnriktade, sju är neutrala och endast tre (inklusive Sannfinländarna ) har en negativ inställning till rysk politik. Italienska högerextremister ser Ryssland som en samhällsmodell som försvarar de kristna värdena framför invandrare, och berömmer Rysslands förmåga att skydda familjevärderingar och stärka den nationella identiteten. Ungerns tredje största partiet Jobbik, Marine Le Pen i Frankrike och Grekland fascistiskt parti, Gyllene gryning är alltid välkommna till Moskva och ryska medier ger dem utrymme.

Sedan 2008 är Jobbik antisemitiskt och mot romer, och får offentligt stöd av Ryssland trots att partiet tidigare hade helt andra tankar.

Partiets officiella budget är jämförbar i storlek med ett litet familjeföretag, men de har ändå kunnat upprätthålla en väloljad partimaskin.

Att någon tagit emot pengar från Ryssland är oftast svårt att bevisa eftersom det räknas som korruption och penningtvätt på nationell nivå är minerad mark och döljs. Offentlig och tillförlitlig information har dock visat att italienska och spanska tjänstemän och politiker har fått pengar från Ryssland.

Det är emellertid sekundärt. Det viktiga för båda parter är att få vänner, helst en kraftfull vän, PR-stöd och utbildning. Ryssland har visat att det är tillåtet att utföra rasistiska brott, anti-gay propaganda och möta  utmaningar från utländska agenter i landet,. Ja, för den nazistiska extremisten är det bara att lära sig ryska .

Det förutspås att den pro-ryska partierna kan få 20% av platserna i Europaparlamentet.

Bakom allt finns frågan om energin.

Så långt Oksanen.
Det är en lång text, och jag får fortsätta i morgon. Jag tycker det är viktigt för alla att läsa den här sidan av saken. Det är så lätt att man inte tänker på vad man egentligen läser; man minns bara det som passar in på den egna åsikten. Den här intervjun är, i mina ögon, skrämmande och tar fram sidor hos de högerextrema partierna som jag inte sett. Jag visste inte om något närmare samrabet mellan partier i Europa och Putins parti. Kanske har vi inte diskuterat vad humanism är; kanske har vi alla vår egen bild och tror att den är den normala. Att leva i ett öppet samhälle måste också innebära att vi kan diskutera öppet. Har vi glömt det?

Jag måste också lägga till: att sitta och prata om deportationerna till Sibirien som resor till Kanarieöarna med en man som levt med den hårda sanningen är mycket speciell och inte roligt på något vis!!