.

Jag fortsätter med Sofi Oksanen från i går. Hon talar om Ryssland och samarbetet med högerextrema partier i Europa.

Ryssland behöver Europa -som i sin tur behöver ha rysk energi- och korruptionspengar flödar fritt. Det här fungerar inte utan instabiliteten i Europeiska unionen och effekterna av EU: s Rysslandsvänlig arbete, vilket spelar en viktig roll för vänsterpartierna.

Det gäller de östeuropeiska länder och högerextremister i Västeuropa, trots att deras bakgrund är olika. I början av 90-talet, trodde många att en antisovjetisk rörelse måste innebära en förändring till det bättre, och enpartisystemet ledde till olika blandade aktiviteter.

Till exempel, flyttade nynazister från Finland till Estland eftersom de då skulle kunna arbeta friare än i sitt hemland. Det nyligen självständiga Estland var ännu inte redo med lagar mot nynazism eller korruption. Detsamma gällde även för de andra östeuropeiska länderna.

De forna öststaterna deltog inte i västtvärldens historieutredningar angående tiden bakom järnridån. Flera generationer hade växt upp med undervisning i  sovjetisk historia, dvs propaganda under påverkan. De hade heller inte varit med om utvecklingen av mänskliga rättigheter i väst eller de under flera decennier långa arbetet för rättigheter för sexuella minoriteter. Deras attityder när det gäller detta kan jämföras med det i Väst före 1960-talet, vilket stämmer väl med atmosfären till exempel i Rysslands anti-gay propaganda, eftersom en stor andel av befolkningen i dessa länder fortfarande lever strikt andligt, kyrkligt.

I Väst borde man inte ha blivit förvånade av det faktum att flyktingar från dessa länder hade en skeptisk inställning till andra människor. Invandrare talade ju främmande språk, och Stalin hade infört förflyttningar av människor till nya platser. Det var tider av förtryck och russifiering, som fokuserade på att kraften i den nationella identitet skulle förstöras. Det var oundvikligt att den nationella identitetens förminskning istället blev en ökning av extremismen.

Anstiftan av extremistisk nationalism i Östeuropa är användbar i Ryssland: det hindrar den demokratiska utvecklingen och skapar en negativ bild av dessa länder.

Trojan.

 

Här övergår jag till en sammanfattning av hennes långa, intressanta uttalande. Jag ska nu göra en sammanfattning av det som återstår.

I Väst har vi svårt att hantera extremrörelser i vår del av världen, och den här utredningen beskriver högerextremisterna i Östeuropa.

I Ryssland, menar Oksanen, är rörelserna på nationell nivå främlingsfientliga, homofobiska, vilar på auktoritär makt samt hat mot andra identiteter.

Extremism finns i all verksamheter i Ryssland. Inom ekonomi, utrikespolitik och i militären.

Och Oksanen varnar för extremism. Hon säger att Ryssland aldrig har haft demokrati eller allmänna, fria val såsom vi i väst. Ryska statskuppen genomfördes av ett fåtal extremister, och där gällde diktatur och förtryck. Det är den accepterade ryska modellen.  - Och här kan jag tillfoga att det i Estland fanns 900 organiserade kommunister 1940, och ända “bad” hela befolkningen att få bli en del av Sovjetunionen. En liten del dikterade helheten alltså. Estland hade dock erfarenhet av tjugo år av demokrati, med undantag för de två år president Päts regerade med ukaser. Valen hade aldrig varit uppgjorda i förväg, vilket sedan blev legio när de blev en del av sovjetvärlden. Att det begärs folkomröstningar i olika ukrainska områden är naturligtvis därför att man vet att utslaget av omröstningen bestäms i Kreml, som vanligt. -

De rysktalande i alla länder kan alltså vara en säkerhetsrisk för landet. Ryssland har gett sig själv rätt att ingripa om någon ryss ber om det. Ändå är det  alltså flera extrema partier i väst som samarbetar med Ryssland. Det är dem Oksanen vill förklara som Trojanska hästar. Vi har väl tidigare sagt “nyttiga idioter”. Skillnaden nu är att många är på högerkanten.

Vilka är västs ryska “trojanska hästar”? Hur kan både höger- och vänsterextremister arbeta för Ryssland? Varför gör de det? Är det för att de är mot USA? Vad är det som lockar dem i Ryssland? Jag menar, är de inte ryssar hamnar de ju i underläge i Ryssland direkt.

Sedan kommer den andra frågan: hur mycket bryr sig Kreml om den vanlige ryssen egentligen? Bara så länge de har nytta av honom på ett eller annat sätt.

En fråga som är mycket känslig i Sverige, det är frågan om den muslimska invanndringen. Den får man inte prata om. I Ryssland är de skrämda av de muslimska fundamenisterna. Det är en orsak till att de så kraftigt arbetar för det ryska.