.

Estland har just nu sin fjärde president. Det är inte så många, speciellt som landet firade sin 95 års dag i februari. Mycket har hänt i landet under de åren och mycket olika har landet varit för dessa fyra män.

Konstantin Päts, den förste av dem föddes när landet var tsarryskt, 1874 och han dog på ett sovjetiskt sinnessjukhus 1956. Han var av bondsläkt och arbetade för att Estland skulle bli fritt och var i den nya statens ledning. Vi känner inte till hans tankar och varför han agerade som han gjorde, men vi vet att han ställdes inför ett val som måste ha varit fruktansvärt. Han var den som tvingades tillåta ryska trupper i landet 1939. Som tack placerades han alltså på sovjetiskt sinnessjukhus, där han levde i 17 långa år.

Lennart Meri, den andre presidenten, föddes i det fria Estland, i Tallinn 1929. Hans far var diplomat och mycket språkkunnig. Lennart Meri levde ett gott liv under sina första 10 år, men sedan kom ryssarna...  Familjen hämtades för deportering till Sibirien 1940. Men de räddades av faderns kunnande. Stalin behövde någon som kunde språk. Han placerade fadern Georg Meri i Ljubjankafängelset istället för att arkebusera honom, ett öde som drabbade många familjefäder på vägen till Sibirien.

1942 hade Stalin bestämt sig för att förhandla med Hitler om separatfred. Han hade inte vapen och mat till soldaterna för att fortsätta kriget. Då var det Georg Meris stund. Han fick i realiteten två alternativ: 1. Förhandla med Hitler. 2. Arkebuseras. Men han ställde ett villkor. Han måste få se att hans familj lever.

I lägret i Sibirien arbetade den  unge Lennart som timmerman. Han var bara 12 år när han började det arbetet, men han ryckte in var han behövdes för familjens överlevnad.

En dag hämtades hela familjen där i lägret och togs till ett hotell i Moskva! Efter ett par dagar fördes de till Ljubjankafängelset och visades upp för Georg Meri, maken och pappan.

Det bestämdes att förhandlingar kunde äga rum.

Men då hände något märkligt. Amerika fick veta vad som pågick i Moskva. Plötsligt skickades vapen, kläder och konservburkar i massor till Sovjet.

Inga förhandlingar hann börja.

Familjen Meri fick återvända till sitt hem i Tallinn, utom Georg Meri som tvingades stanna i fängelset ytterligare några år.

Lennart Meri fortsatte sina studier. Att han var en speciell person står fullständigt klart. Han upptäckte nämligen i Sibirienlägret den finsk- ugriska kulturen. Den släppte han aldrig sedan. I ett fångläger upptäckte den lille pojken en ny kultur! Hans egen kultur som fanns i flera variationer. Fantastiskt.

Han blev historiker, gjorde filmer, skrev böcker. Fick filmpris i New York för en film som var förbjuden i Sovjetunionen. Blev hedersdoktor i Finland och hedersmedlem i Finska Litterära Sällskapet.

Och president i det fria Estland 1992. Han satt sina två perioder. Var en mycket uppskattad president som kunde tala för sitt land på ett sätt som skapade respekt i andra länder.

Hans efterträdare blev Arnold Rüütel. Han föddes på Ösel/Saaremaa 1928. Han gjorde en annan karriär i Sovjet-Estland. Han är inte intellektuell som Meri, utan talade med folket på folkets språk. 1983-1991 satt han i Högsta Sovjet i Estland, och hade arbetat med lantbruksfrågor i alla år dessförinnan. Tillsammans med andra reformkommunister spelade han en viktig roll för deklarationen om Etslands suveränitet i Unionen, som erkändes av Högsta Sovjet 16 november 1988.

Han valdes till president 2001. Han var framförallt stöttad av lantbrukare och pensionärer.

2006 års presidentval vanns dock av Toomas Hendrik Ilves.

Hans föräldrar flydde till Sverige 1944, bosatte sig i Vällingby, och där föddes sonen Toomas 1953. Familjen bestämde sig för att flytta till USA där Toomas gick i skola och så småningom blev Estlands ambassadör i New York. Han flyttade sedan till Estland för att arbeta för sitt land på plats. Där blev han landets utrikesminister i ett par omgångar och Estlands observatör i Europaparlamentet 2003 inför EU-inträdet i maj 2004.

Han valdes som president 2006 och och även en andra period 2011.

Det jag ser som mest otroligt är att den lille killen från Vällingby måste ha levt med Estland i sitt hjärta alla åren i USA. Kunde han någonsin tänka sig att bli president? Han har definitivt inte gjort det för pengarnas skull, en småskollärare i USA har högre lön än en president i Estland, sa han vid ett tillfälle. Vi har träffat honom i Väike Maarja, och även om han hade säkerhetsvakter vid sin sida, var han synnerligen trevlig och avspänd. Han har ett synnerligen gott förhållande med makthavarna i sitt förra hemland. President George W Bush var på besök för några år sedan, och Barrak Obama var här förra året. Jag tror han betyder mycket för samarbetet med Nato och USA nu när Ryssland oroar världen. Han är rätt man på rätt plats vid rätt tidpunkt.