feb 15, 2014. Sanning eller konsekvens?

I dag i radioprogrammet Konflikt hörde jag Carl Bildt säga, att han i samtalen med Boris Jeltsin om de baltiska staternas kommande frihet fick svaret att "De är fascister allihop." "Men", sa Bildt "det var de ju inte." (Så småningom blev Jeltsin en sann baltvän.)
Man får inte glömma att det allmänt hette i Sovjet att esterna var fascister därför att de kunde se finsk TV. Allt som sas i Estland om livet i Väst måste misstänkliggöras. Jag ska ta några exmpel:
När Ave kom till Sverige 1988 blev hon fölrst kallad till förhör oi Tallinn. De sa några viktiga saker till henne:
1. Kom ihåg att din familj är här.
2. När båten kör in i Stockhoilm ska du inte tro på det du ser. Allt är bara kulisser. Bakom dem ligger barnen och gråter av hunger."
 
En arbetskamrat till Anne i Tallinn 1989, som verkligen trodde på allt som sas i Moskva, åkte till Helsingfors helt övertygad om att där bara var elände och fattigdom. Alla andra på kontoret kände till sanningen, men det gick inte att få honom att ändra uppfattning före resan. Han for. Var borta ett par dar. Kom hem. Låste in sig på rummet ytterligare ett par dagar. Kom sedan men talade inte med någon därefter. I partiet såg man honom som en "nyttig idiot", precis så som man såg på de i väst som gick Moskvas ärenden.
 
Jag minns också nyårsprogrammet i sovjetisk TV någon gång efter 1985. Man fick se hur det var i olika huvudstäder i Europa den natten. I Paris var det eländigt. Folk hade ingestans att bo utan de sov under broarna.
I Stockholm var folk så fattiga att de måste sitta på stans gator och tigga för sin överlevnad. Jag minns inte hur det var i de andra huvudstäderna.
 
 
Och visst minns vi när Gorbatjov fick Nobels fredspris och förklarade att "Balterna förstår inte hur mycket de har Sovjet att tacka för." 
Antingen ljög han inför hela världen, eller också trodde han på vad han lärt sig i skolan. Hade han ändå frågat någon från Estland var det nog ingen som vågat säga honom sanningen rakt i ögonen, det var nog alldeles för starkt.
Varför fick just han fredspriset? För att han gav medborgarna tillstånda att ha egna åsikter och därför kunna kritistera systemet utan att riskera sina liv?  För att han därför fick hela Sovjet att krackelera och försvinna?
 
När Anne kom till oss 1989 bad hon att få ta några bilder från ett varuhus vi besökte."men det är inte många som kommer tro att det är sant. Vad ska de med så många olika hårschampon till, kommer de fråga."
 
Nu förstår ni hur fruktansvärt upprörd jag är av att en tidning som DN trycker kommunistpropaganda. Det trodde jag ändå inte!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0