.

I dagens DN skriver Magnus Alkarp ett svar på de anmärkningar han fått efter sin artikel om Gustaf Hallström. Han nämner dock inte ett ord om att han förlöjligade det estniska frihetskriget!

Jag börjar med att ställa några frågor:

Vilket land i Europa får man förtala och skriva felaktiga anklagelser om, utan att man någonsin behöver förklara sig?

Vilket land har förtalats i radio, TV och andra media utan att rättelser tillåts?

Vilket land får man anklaga utan att veta något om dess historia?

I anständighetens namn måste en svensk tidning någon gång säga sanningen!

1918-1920 rasade ett frihetskrig i Estland. Esterna slogs mot både tyskar och ryssar.

De hade sedan livegenskapens upphävande börjat utbilda sig för att kunna sköta sitt land både i parlament och på gårdar.

När fredstrakratet hade undertecknats i Tartu 1920, då började den första fria tiden sedan 1200- talet. Under hundratals år hade andra makter tagit in skatter, stiftat lagar och skickat ut esterna i krig. Landet hade plundrats vid ett flertal tillfällen. Livet hade varit hårt.

Den frihet de hade tillkämpat sig under kriget använde de till att utvecklas som alla andra länder i omgivningen, nästan alla andra länder.

Bland det första man gjorde var att expropriera den jord som hade stulits under århundraden från dem av främmande makter, och gjorde det möjligt, för alla som ville, att med bra lån kunna bli fria bönder.

Världen genomgick en ekonomisk kris under 1930-talet. Den drabbade också Estland. Oron spreds sig i världen, och alla försökte hitta en lösning. Nya tankar blev starkare och diktaturer föddes i Europa. Estlands president upplöste parlamentet 1934 och tog sig rätten att regera med hjälp av dekret. Varför? Det som sågs som en hotande rörelse med risk för diktatur med risk för fascistiska inslag avvärjdes och redan efter ett par år utlöstes nya fria val. Andra länder agerade på andra sätt.

Estland brukar anklagas för fascism och judeförföljelser.

Estland är det enda land i världshistorien som tilldelats Judiska Världsrådets Guldplakett som tack för den autonomi som judarna, liksom andra kulturminoriteter, fått. Detta hände när esterna själva kunde bestämma i sitt land.

Det enda land som tillät fri invandring av judar fram till andra världskrigets början var Estland. De kom in i landet och fortsatte därefter mot USA, Kanada och England. Denna möjlighet försvann när Sovjet ockuperade Estland. Som bekannt skickade Stalin judar som present till Hitler på hans bemärkelsedagar. De började ju som allierade.

En svensk historiker kanske ska komma ihåg vilket land som krävde att judarna skulle ha stjärnan i passet för att kunna skicka tillbaka dem till Tyskland. Ska vi kalla det landet fascistiskt?

Valen som hölls var fria.

Esterna fick redan 1940 uppleva vad icke-fria val innebär, när Sovjet bestämde villkoren. Moskva bestämde vem som fick ställa upp i valen somliga hämtades till vallokalen med våld, och resultatet kunde meddelas innan vallokalerna stängts.

Det som därefter följde var mord, stöld och deportationer. Inget var längre säkert. När som helst och var som helst kunde något hända. Det var ett helvete värre än de kunnat föreställa sig. Man var inte ens fredad i sitt hem. Helt oväntat kunde någon komma och tvinga sig in för att bo i ett av familjens rum, och sedan kom nästa främling...

Därefter kom ännu en ockupation när tyskarna drivit bort de röda. Esterna hoppades få tillbaka sitt självstyre, men blev djupt besvikna.

Det som läggs tungt på alla estniska axlar är, att det fanns ester som hjälpte tyskarna i deras fruktansvärda värv att ta livet av oskyldiga människor. 

Det var ester som samarbetade i mördandet både under de sovjetiska och under den tyska ockupationerna. Förrädare finns tyvärr i alla stater. De som samarbetat med Sovjet  avrättades av tyskar och de som samarbetat med tyskar avrättades av sovjeter. Vilka skulle samarbetat med Sovjetunionen om Sverige ockuperats? Vad hade vi fått för liv då? Hade livet i Sverige blivit bättre än det var i själva Sovjetunionen?

Den sovjetiska ockupationen fortsatte fram till 1991. Den estniska gerillan arbetade aktivt fram till ca 1955.

Efter Stalins tid lättade det för esterna. Nyckfullheten var inte längre dominerande. Ändå gällde det att kunna spelreglerna för att leva ett hyggligt liv. Någon frihet fanns inte, inte vad vi menar med frihet.

När Sovjet krackelerade och flera stater kunde utropa sin frihet igen då började en uppbyggnad av allt det som förstörts, allt det som raserats under ockupationsåren, och inte minst: alla människor skulle lära sig att leva i den nya, fria staten. Eller som en annan kund i bokhandeln i Tallinn sa till oss 1991: "Ni kan inte vara härifrån, ni talar så vänligt." Ja, det var mycket som skulle förändras.

Alkarp verkar ha fått sina sanningar från samma källa som finlandssvenska docenten Beckman, som påstår att esterna frivilligt reste till Sibirien för att slippa de farliga gerillamännen. Resan betalades av Sovjetunionen.