feb 20, 2014 Sanning eller...?

Det är så svårt att släppa tanken på de där övergreppen som hela tiden görs på esternas politiska uppfattning. Jag skriver och skriver, men det verkar inte finnas något som helst intresse från medias sida att ta upp problemet. Jag tror att man lugnt kan säga, att Sovjet/Ryssland har lyckats med smutskastningen av vårt grannfolk. Propagandan är för stark och "lögnen har upprepats tillräckligt många gånger och blivit en sanning". Är det så man handskas med sanning, då vet jag inte vad verklig sanning är. Man måste ju alltid komma så nära sanningen som det går. Det måste väl vara det vi eftersträvar. Eller är problemet att vi får så mycket information hela tiden, att vi inte hinner göra någon kontroll alls? Vi bara sväljer ner allt, så som det serveras.
Jag minns förresten när jag för många år sedan kollade på kommunisternas hemsida om Stalin, och jag förstod att de inte visste någonting. Han var en bra ledare. Det var deras sanning. Den som sade något annat var idiot och falsktalare och skulle hålla tyst.
 
Gravar i Sinimäed efter ett av de blodigaste slagen under Andra världskriget.
Vem ska äga sanningen när det gäller vår historia? Vi vet ju numera att den historia ryska barn får lära sig skiljer sig från den våra barn lär sig. Båda versionerna kan förefalla helt övertygande. Sovjet vann kriget åt väst. Javisst. De var verkligen beredda att offra varenda soldat för att nå sitt mål. En ryss som retirerade blev skjuten av de egna. "Varför kommer ni hela tiden?" En estnisk soldat i tysk uniform ropade till en annan estnisk soldat, men i rysk uniform vid Narvafloden 1944. Det bara vällde in röda-armé-soldater trots att de sköts ner hela tiden. "Kommer vi inte mot er och blir skjutna, så skjuts vi i alla fall", fick han till svar.
Den historien anses säkert vara en lögn i Ryssland. Liksom den att Putins pappa, röda-armé-soldat som tillhörde dem som brände byarna i Estland, att han tog sin tillflykt till en estnisk bodgård. Där bodde en vanlig estnisk familj som sett hur husen omkring dem satts i brand. De lyckades meddela någon att de hade en ryss i huset, men Putin hann fly därifrån. Presidenten hatar ester efter det. Det är väl bara att vända till historien på något sätt, så blir esterna skurkar.  Att gårdar, ibland hela byar, brändes ner kanske går att förklara som ett sätt att vinna kriget. Vad vet jag?  Men jag vet att jag förstår den estniska familjen. Dessutom visste de mycket väl vad som skulle hända om ryssarna kom tillbaka och ockuperade Estland igen. Vad då? Precis det som hände. Nya massakrer. Nya deporteringar. Nya stölder. Friheten skulle definitivt vara slut. Och det var den.
-----
Annars så är det händelserna i Ukraina som oroar. Det är farligt det som händer i Kiev. Vi unnar dem fred och frihet.
-----
Och gränsavtalet kan medföra att det blir bättre förbindelser mellan Estland och Ryssland. Det verkar så. Men. Vi får inte glömma att det ska ratifieras först. Så här långt har det varit en gång förut, och då blev det inte klart. Kanske nu. Kanske.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0