.

Hela dagen går i nationaldagsstämning. Parad, president, militärer, Nato. Jösses, och i kväll är det presidentens mottagning. 

Vi har druckit nationaldagskaffe och pratat Sovjet. 

Farmor och hennes flickor fick inte bo kvar i huset  efter 1944 eftersom deras bror flytt och de var kapitalister. De fick order om att ta sig till sin släkt i Kasakstan. Det var farmors mamma, styvfar och deras barn som flyttat dit. 

De klädde sig för långresan i hatt och kappa. Tåget körde in på stationen inte så långt från Sotji. De klev av tåget, och hörde hur folk på perrongen drog efter andan. 

Det var så här, att alla människor som hade ägt något hade eliminerats. Hatt användes inte av någon, det var för kapitalister som skulle elimineras. Verkligen elimineras. Folk närmade sig för art ta itu med förrädarna. 

Onu Jakob, farmors bror, såg vad som höll på att hända. "Låt bli. Det är min syster!" Han skrek högt och flera gånger. Tog tag i henne och kastade in dem i den taxin han kommit med. Därför fick de leva. 

 

Nyligen intervjuades Tallinns gamle kommunistchef  under åren 1978-1988 Karl Vaino i en västtidning. Han lever fortfarande i Moskva. 

Han berättade oom sitt arbete och allt möjligt från den tiden, och så fick han frågan: "Vad var det värsta undet åren?"

Han svarade kort och gott "Finsk TV." 

På finsk TV kunde alla ester se sanningen om hur man levde i väst. Det var helt klart att i Moskva serverades bara lögner. Det var jobbigt för herr Vaino.