feb 6, 2014. Folkkultur.
Nu har jag läst två delar av fem i min kurs i folkloristik. Det är mycket jag nu fått ihop och jag måste säga att inte heller jag hade hela bilden klar när det gäller den s.k. svenska "tramskulturen" och de till Sverige invandrades "intressanta kultur", som tex. socialdemokraten Mona Sahlin sagt.
Intresset för det vanliga folkets kultur fanns inte före 1800-talet. Äldre är det inte. Först med nationalromantiken väcktes det. Först då reste intresserade, som t.ex. Nils Månsson Mandelgren, ut på landsbygden för att studera och nedteckna sina iakttagelser. Man studerade alltså det vanliga folkets pågående seder, ritualer, vanor, kläder och sådant som var speciellt för dem, och som skiljde sig från makthavarnas.
De gjorde sina iakttagelser, presenterade dem i text och bild och så blev folkkulturen fastställd. Jag läser texter från Sverige, Norge, Finland och Estland. Likheterna är många i våra länder.
En annan text handlar dock om Rom under 1400-talet och framåt. Där reagerade kyrkan med att införliva folkets berättelser i sin tro och sina ritualer. Man ville ha full kontroll över folkets tro. Folkkulturen blev på det sättet även "elitens" kultur. Man dyrkade t.ex. Jungfru Maria för att hon ingrep med under i vardagslivet. Sådant skulle den lutherska kyrkan inte komma att acceptera. Här gjordes verkligen skillnad på kyrklig religion och sagor och sägner.
Under 1900-talet spreds den kommunistiska/socialistiska läran i världen. I den ingick att inga nationer skulle finnas längre och därmed inga nationella kulturer. Vi ser det tydligt i hur livet i Sovjetunionen utvecklades. Alla skulle leva likadant. (Utom eliten förstås). Religioner suddades bort, kyrkorna användes istället till boxningshallar, lagerlokaler eller annat. I de få kyrkor som ändå var öppna var prästen knuten till KGB med rapporteringstvång. Inga nationella sånger, eller sånger som kunde misstänkas ha ett dolt nationellt budskap, fick sjungas. Kontrollen var rigorös.
Även i Sverige ströks intresset för folkkulturen. I ledande kretsar förlöjligades folkdansare och folktro. På dagis lästes inte längre de gamla sagorna av Elsa Beskow o.a. Vem minns inte Prins hatt under jorden? Jag minns dagisfröken som sa att han inte kunde läsa om "Den lilla, lilla gumman" för att barn inte vet vad ämbar är. När jag sa, att de vet inte vad hink är heller innan vi har berättat det. Då blev han tyst. Folkskolans läsebok och Folkskolans sångbok sållades bort. Historieundervisningen förändrades.
Det som en gång varit folkkultur försvann ur vårt medvetande.
I länderna varifrån många av våra invandrare kommer bygger kulturen ofta på en sträng religion. Vi kan se hur olika grupperingar angriper och dödar varandra, t.ex i den muslimska världen där båda grupperna ropar "Allah Ahbar!" Precis som europeiska krigare ropade om hjälp från Gud när de skulle ut i strid.
Det finns inslag i de invandrade kulturerna som vi i Norden lämnade för länge sedan som tvångsgifte, hederskultur, ojämlikhet.
Nu är det märkligt nog vänsterns representanter som talar om att vår kultur bara är trams. Var det deras mål? Det var ju de som genomförde förändringarna. Och så beundrar de kulturen som våra invandrare har. Det är också invandrade politiker som ska forma en ny svensk kultur.
Vad lever vi i för värld?
-ismer är farliga. Den som tror sig ha ett svar på alla frågor blir en fara för andra. Vi måste få behålla vår svenska kultur. Men låt det goda från andra kulturer vara välkommet i vårt land.
Det märkliga är att i både i Sverige och Sovjet skulle folkkulturen sållas bort. I Sverige skedde det etappvis och ganska otydligt. I Sovjet var det med tvång. Och just nu är det de, som tog bort vår folkkultur som påstår att vi ingen har. Det kanske är dags att studera svenskars vardagsritualer och tänkesätt igen. Vi kanske behöver en ny Mandelgren.
