jan 19, 2013. Sångfestivalens framtid diskuteras.
http://www.virumaateataja.ee/galerii/28982/tapa-vabastamise-naidislahing/2741336
-----
Marju Lauristin skriver i tidningen Arvamus att sångfestivalerna har stor betydelse för esterna. Det är en ritual för att fira sin estniska identitet. (Man måste förstå att den identiteten skulle dödas under sovjetåren.)
Professor Lauristin berättar om en undersökning där det klart framgår att majoriteten av esterna inte ser sång- och dansfesterna som konserter eller sångfestivaler utan är där för att uttrycka och återskapa sin nationella identitet.
Undersökningen visar att 49% av esterna minst en gång själva deltagit med dans eller sång på en festival. Och de som inte själva har deltagit har ofta varit där för att se en släkting eller nära vän uppträda. Det är ett exempel på vad gemenskapen betyder i ritualen. I vår virituella värld är detta ett exempel på hur alla är bundna av en livlig och känslosam kulturupplevelse.
När flera tusen människor samtidigt håller andan blir det som en magisk upplevelse av gemenskap. Somliga kallar det en “helig” känsla.
Den estniska sångfesten hade -och har - en samverkande roll med de estniska medierna. Det var när preseen började skriva om "Estland som nation" som den "gemenskap visionen" skapades. Eller som Norbert Elias säger att det var sången och dansen som skapade Estland som en modern nation. Frihetskampen blev en diciplinerad process och landsbygdens barn kunde undervisas kulturellt och politiskt i harmoni av energiska medborgare. Festerna var ett utmärkt instrument för att uppfostra alla till en gemenskap och självdiciplin som vi berövats under ett halvt sekel. Både “den sjungande revolutionen” och "den långa kedjan" var budskap till oss alla om vårt kommande medlemskap i en civiliserad nation.
För föräldragenerationen finns hela den betydelsen kvar, medan ungdomarna under 20 år mest ser festerna bara som en stor gemenskap.
Man kan diskutera hur det hela kommer utvecklas. Kanske kommer en trötthet att utvecklas efter t.ex. 2024. Då måste man vara beredd att diskutera förnyelse. Det får inte i vår globaliserade värld bli ett uttryck för negativ nationalism när de äldre lämnar över ansvaret till ungdomarna. Allt fler ungdomar söker sig utomlands, och kanske kan de då i stället inspirera andra att fira likadant.
Marju Lauristin talar om tre olika framtidsscenarior:
1. Vi fortsätter som tidigare. Vi försöker nå alla generationer. Då måste vi välja repertoar med skicklighet för att alla ska vara nöjda. Festprogrammet läggs då på en hög konstnärlig nivå och resurserna koncentreras på att främja kör- och folkkultur; både inne i landet och utomlands. Samt att säkerställa att alla har möjlighet att delta.
2. Vi börjar tänka ekonomiskt, och har ett program som passar även utländska media. Vi begränsar urvalet av gäster till erkända sång- och dansgrupper. Vi bjuder in världsberömda dirigenter, körer och solister och dansgrupper, men förlorar samtidigt den folkliga förankringen
3. Vi förändrar oss till att erbjuda modern pop- och dansfest. (Det har vi redan sett i Nattfestivalen)
Både det andra och tredje alternativet blir en mer högteknoligisk fest och en förbrukningsvara. Det är troligt att det då blir en subkulturell nischfest. Vi kommer till en punkt när frågan om den estniska kulturen ställs på sin spets. Ska esterna bidra till kulturen i världen med sin egen kultur eller ska vi enbart bli en del av världskulturen? Om vi vill erbjuda rent estnisk kultur måste vi vara medvetna om att det krävs stöd både med arbete och ekonomi. Det gäller både i förberedelsearbetet och vid utvecklande av tekniken.
Vi måste vara värda vår placering på Unescos världsarvslista. Festen tillhör vår tradition med sång och dans och ska skyddas i lagen och även ekonomiskt. Vi måste fortsätta diskussionen och vara helt öppna för att därmed diskutera vår nationella identitet.
-----
En stor nyhet från Italien:
Nu har det hänt igen. Ett gossebarn har fötts under speciella omständigheter meddelar Postimess.
I Italien kom en kvinna till ett sjukhus med buksmärtor i onsdags. Det var en nunna på 31 år som födde ett friskt gossebarn. Lokala medier talar om ett mirakel. Nunnan själv, modern, säger att hon förstår ingenting. Från klostret meddelas att pojken, som döpts efter påven till Fransiscus, skall få växa upp där. När kvinnan blev nunna har inte meddelats. Sjukhuset har startat en insamling till kläder åt barnet.