jan 29, 2014. Hur små de än kan ha varit kan de ha minnen kvar.

Vi tänker inte på att det är många människor som för alltid är präglade av krigen. Hur små de än kan ha varit kan de ha minnen kvar. Ants minns när han sprang över ängen i Polen där tåget stannat på väg till Tyskland och de blev beskjutna av de allierade. Han minns mannen som sprängdes i bitar på väg för att hämta vatten åt Ants när han träffades. Naturligtvis kan sådana minnen prägla även ett litet barn under resten av livet. 
Vi tar emot så många flyktingar med traumatiska minnen. OBS! Det är inte "godhet" att ta emot dem och sedan lämna dem att klara sig själva. Det är synnerligen viktigt att vi hjälper dem till ett så "normalt" liv som möjligt. Vi får inte heller glömma att de ofta kommer från en helt annan kultur än den vi har i Sverige (!). Det är också en stor uppgift att lotsa dem så att de förstår hur vi tänker och vad vi har för vanor. De behöver naturligtvis inte ta efter det vi gör, men både de och vi måste förstå hur annorlunda vi tänker och gör. Det gäller inte minst rättstänkandet. Jag har berättat tidigare om Enno som sa vid sitt första besök här, att "ryssarna har redan kommit hit för att få del av våra bidrag." Han kände igen vissa av dem och visste. Apropå att vi har bekymmer med socialbidrag och annat, och apropå att jag läst några berättelser om ester som föddes under kriget och fortfarande är deras liv präglade av svåra traumatiska minnen. Dock inte Ants.
-----
 
Estniska flyktingar. Vad har de varit med om?
I dag läser jag i kvällstidningen att esterna inte sparar särskilt mycket på banken. Det förstår jag verkligen. Vi måste komma ihåg hur ryssarna beslagtog deras sparpengar under ockupationen och att de svenska bankerna i Estland, som hade miljardvinsteri svenska kronor räknat före 2007 fick problem vid den internationella bankkrisen 2007 - 2008 så att estniska låntagare fick gå ifrån sina hem och ändå vara skyldiga lånet de tagit. Jag förstår så väl deras tvivel på banker.
Jag minns också när vi var i Tallinn 1991 och skulle växla in ett par hundralappar till ryska rubel. Kassörskan stod och räknade sina 5-rubelsedlar, som inte var värda mycket i svenska kronor, så till sist fick vi en jättebunt. Pengar hade inget värde. Inget fanns att köpa. Utom i valutabutikerna förstås. 
Det Estland jag mötte, först 1978 och sedan från 1991 har utvecklats något fantastiskt. Allt, det jag ser, är annorlunda. Till och med människorna är gladare, och när vi kommer är alla så otroligt vänliga och trevliga. Vi känner oss verkligen välkomna. 
Detta är ett land med människor av alla slag, precis som i alla länder. Nu får de möjlighet att utveckla sina färdigheter på det sätt som vi får i Sverige, bortsett från att deras resultat i PISA-underasökningen överträffar de svenska med god marginal. Det var så mycket som försvann med friheten, då, på 1940-talet. Det är så genant att höra anklagelser om nazism och fascism. Vad vet de som anklagar om esterna? Egentligen. Ingen annanstans talar man om och anklagar människor för vad deras anförvanter gjorde för 70-90 år sedan. Dessutom dödades alla som hade samarbetat med tyskarna under den tyska ockupationen 1941-1944 vid den andra sovjetiska ockupationen 1944. 
Ne. Jag är helt omskakad av vad jag läst om hur ester i förskingringen har det. 
Jag klarar i inte heller att man gör sådan skillnad på dem som var fascister, nazister och kommunister. Varför är kommunisterna rumsrena? Hur kan någon dela ut ett pris till Lenins ära utan att det diskuteras i svenska tidningar? Varför talar man med avsky om högersextremister (hur mycket eller lite extrema de än är) medan vänsterfolket t.o.m. hyllas, som Sven Wollter, Jag Guillou, Åsa Linderborg, Sissela Kyle, den kvinnliga fotbollstränaren m.fl. m.fl.?
I dag är i dag. Nu handlar det om att vi aldrig, aldrig mer ska glömma eller aldrig låta andra glömma, vad humanism egentligen är. Det måste vara humanismen som är vårt riktmärke, och det som vi ska förmedla till alla andra människor som vi möter. Och nyfiken respekt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0