.

Det var första etappen på vår historiska resa för den här gången. Den gick till de ryska gammeltroendes område vid sjön Peipsis strand. För ca 300 år sedan ändrade den ryska kyrkan några ritualer, som inte alla var beredda att gå med på. De ville göra som man alltid gjort och tvingades flytta till områden där de fick ha sina vanor och sina kyrkor i fred. Några bosatte sig på något obebott ställe i Ryssland, några i Estland och andra ännu längre bort. 

 

 

Vi bilade österut, och blev varse att det finns 2 muséer i området.

Det första muséet ligger i byn Kolkja. Där blev vi visade runt av en gammeltroende ung estnisktalande kvinna, som berättade om sig själv att hon faktiskt föddes i Tartu men flyttat till mormors stuga. Hon hjälper till på museet, men har också en lökodling på en hektar. Imponerande! Hon berättade om hur odlingen går till. Första året tar man lökfrön som får mogna i ett par strumpbyxor över vintern. Nästa år sår man dem och tar upp de små lökarna för vinterförvaring inomhus. Tredje året sätter man lökarna och först den sensommaren är det dags att sälja dem. 

Annars visade hon oss alla otroligt välgjorda handarbeten som kvinnorna gjort. Dukar, gardiner, mattor och kläder. Skjortor till männen med vackert broderade kragar. Klänningar likaså fantastiska broderier. Ja, allt var översållat med blommor och annat i olika fina färger. 

Hon berättade också att innan man dör får man inte ligga utsträckt i sängen och sova. Så får man bara ligga i kistan. Nej, några lager kuddar gör att man sover halvsittande. 

En vuxen man som dör utan skägg är en dålig man, liksom en vuxen kvinna med kort hår. På alla bröllopsbilder var dock mannen rakad och kvinnan korthårig. Det är efter vigseln som reglerna gäller. 

 

Nästa museum i Kallaste var faktiskt ganska likt det första.  Men där var guiden rysktalande, så där förstod jag inte så mycket. Varför de har två museer som berättar samma historia med bara några kilometer ifrån varandra ver jag inte. Det här var också fyllt av handarbeten. En sak som vi fick se var specialtillverkade skålar som stod på spiselkransen ganska högt upp. Dem kunde man inte få ned utan en stege. Jo, om man som gammelryssarna hade tillverkat särskilda verktyg som var anpassade efter storleken på de olika skålarna, då lyfte man elegant ner dem. En praktisk förvaringslösningar!  

 

Nästa anhalt var hos en man, Konstantin, som var pensionerad ubåtsofficer i Sovjetarmen. Vi frågade om han varit på besök i svenska vatten, men han försäkrade att hans ubåt var för stor för Östersjön. Han var mycket trevlig och berättade mycket för oss. Vi förstår att man pensioneras tidigt som ubåtsofficer för han var inte särskilt gammal. I alla fall berättade han ännu mer om lökodling för oss. Vi inspekterade hans egen odling innan vi gick in och drack te från samovar  och åt nybakade lökpiroger. Läckert! 

Lökarna odlas på bäddar, kan man säga. Varje år gräver man små diken runt en odlingsbädd. I de gamla la man blast från lökarna och lite annat gödande för jorden. Eftersom man odlar lök varje år på samma jord måste man tillföra näring och göra förändringar av odlingsplatsen, annars skulle jorden urlakas. Här förändrar man jorden på annat sätt alltså.

Konstantin berättade att han också är utbildas från högre jordbruksskola. Det är därför han kan så mycket antar jag. 

För 8 000 år sedan låg hela området under vatten. När esterna kom vandrande från Uralområdet var där bara myrar. Sedan har landhöjningen gett den här fina jorden, och gammelryssarna kom hit och började så småningom med lökodlingen som nu är deras "grej". Under hösten står odlarna och deras familjer över hela Estland på marknader och torg och säljer. Jag brukar alltid köpa när jag ser dem, och nu har jag fått lära mig hur man gör lökfyllningen till pirogen. 

Man tar fina lökar, skär dem och sjuder dem i rapsolja en god stund, och kryddar med salt. Sedan fyller man pirogen med detta. Jättegott!

 

Vad gjorde det att det regnade hela dagen! Vi satt ju i bilen och njöt av landskapet och byggnaderna vi körde förbi när vi inte var på museum eller satt på verandan hemma hos Konstantin. 

 

I morgon: historien on de gammeltroende.