.

Just nu är det en 50 000 personer lång procession som går genom Talling på sin väg till Sångfestivalplatsen. De ska klara 5 km promenad. Somliga är små barn. 

Det är människor av alla åldrar. Även estniska ryssar finns med. Och gotlänningarna, finnar, ålänningar och andra länder. 

Det är glädje hela tiden. De skojar och en grupp män satte dig i rad över vägen och "rodde". De andra stod snällt och väntade. 

           

Många har folkdräkt, men långt ifrån alla. Några har sytt sig moderna klänningar av det randiga folkdräktstyget. Vackert! 

Det är roligt för att alla sjunger med. Även TV-folket. 

I går var det dansfestivalen på Kalevistadion i Tallinn. Det var inget mindre än ett konstverk vi betraktade. Dansarna, hur många i taget vet jag inte, fyllde hela planen och dansade i formationer. De byttes av i formationer. Musiken var till en del traditionell, men dels var den upphottad och dels var det mycket nyskrivet. 

här finns bilder: http://www.ohtuleht.ee/586355/oled-tantsupeol-kohal-jaga-ohtulehega-enda-fotosid 

 

Oj, nu ser vi en 93-årig kvinna. Hon får åka i en vagn efter en häst, men i alla fall...

 

En estniska numera bosatt i Norge berättar att "Det är så roligt att vara est just nu."  

 

Här underbara bilder från processionen.

 

I de områden, Narva och där omkring, där det också bor många ryssar, polacker och vitryssar, där dansar de i samma danslag. Och här är de nu tillsammans. 

 

 

Varje stad, varje kommun, varje by, varje skola har en manskör, en damkör, en barnkör, minst ett danslag och en orkester, alla går här nu. 

 

Nu hör jag att Haapsalu är Estlands Venedig. Kul. 

 

Och där är far, son och sonson i samma orkester i Pärnu. Sonsonen är i tonåren. 

 

Jag tror det är svårt att förstå glädjen i allt detta om man inte tänker på att allt estniskt i princip var förbjudet. Visst hade de sångfester under ockupationen, men de fick inte sjunga de gamla sångerna. Allt måste godkännas av sovjeten. Den här underbara stämningen fanns inte, förrän de vågade på 1980-talet sjunga en sång om Eestimaa skriven sv Lydia Koidula, som var stor under frihetstiden 1920-1940. 

De sjöng om den och sjöng om den i ren glädje över att få sjunga den. Man tror att den blivit godkänd av misstag. 

 

En annan sak som glädjer mig, det är att så många sytt "nya" folkdräkter, som är riktigt snygga. Moderna skärningar men de gamla tygerna.